Skip to main content

Racerapport – Julita Duathlon

By 30 augusti, 2015november 3rd, 2015Race reports

Dags för tävling på hemmaplan i och med Julita Duathlon där deltagarna i tävlingsklassen springer 8,3 km, cyklar 29,3 km och avslutar med ytterligare 5 km löpning.
I fjol debuterade jag i tävlingen och lyckades ta hem segern efter 1:44:18. I år var målsättningen att försvara segern från i fjol även om startfältet såg tuffare ut på pappret. OS-meriterade Johan Röjler, fjolårets tvåa Mattias Johansson och Ironman Tobias Rosén var mina personliga största konkurrenter inför loppet.
Lördagen ägnades åt takbyte hos en vän och efter att ha burit några tusen pannor värkte både rygg och lår på söndagsmorgonen, det var dock inget som oroade mig.

På plats vid tävlingsområdet vid 9:30 och hann med lite fix innan starten i barnloppet där nästa generation Kjellander ställde upp. Därefter följde sedvanlig incheckning, pre-racemöte och uppvärmning.

Startskottet (tutan) brann av och 46 taggade atleter satte fart varav 23 gjorde mig sällskap i tävlingsklassen. Jag siktade på att hålla ett tempo strax under 4 min/km men drogs direkt med i det våldsamma tempo som de främsta löparna satte av i. Första två kilometrarna gick i 3:30-tempo vilket jag visste inte skulle hålla hela vägen för min del.
Vid min sida hade jag Tobbe Rosén som jag vet är en bättre löpare än mig och jag bestämde mig för att ta rygg på honom. Det uppstod snart grupperingar med en tätklunga om tre med subersnabba Dan Bäck i täten. Därefter kom jag, Tobbe och Mattias Johansson tillsammans.
Tempot låg runt mitt planerade tempo och jag bestämde mig för att inte släppa deras ryggar och även om några utbrytningsförsök förekom så höll vi ihop hela vägen. Jag är skyldig Mattias och Tobbe ett tack för draghjälpen där!

Med mista möjliga marginal gick jag in i växlingen som fyra och kom snabbt upp på cykeln, dock fick jag inte fast skon i pedalen direkt och Tobbe passerade mig innan jag kom iväg. Jag kom relativt snabbt ikapp igen och kunde ta tillbaka fjärde platsen.
Nu började jakten och jag hade konstant mjölksyra med en puls på ca 90 % av max. Efter 5 km kom jag ikapp Dan Bäck som tack och lov inte är lika snabb på cykeln som i löpningen. Febrilt sökte jag med blicken över de längre öppna partierna utan att få kontakt med framförvarande. I fjol kunde jag avancera till förstaplats i Viksätersbacken men väl där hade jag fortfarande inte hunnit ikapp. Jag var inte heller säker på vilka jag jagade även om jag anade att den ena var Röjler.

Viss frustration infann sig innan jag skymtade en röd tröja ett par hundra meter bort. Det blev en riktig energiboost och jag sa till mig själv ”nu jävlar!” Avståndet krympte och snart fick jag även korn på ledaren. Det var starka killar och trots att jag slet hårt så dröjde det ända till Österåker innan jag kunde plocka andra platsen och senare också passera Christoffer Björnqvist som jag inte hade räknat med som favorit inför tävlingen. Det var en skön känsla att se Steken i nästa korsning och jag visste att han rapporterade direkt till speakern vid växlingsområdet att nu jag var i ledning.

Stopp vid banans enda stopplikt och ett rejält hugg av kramp i vaden när jag satte ner foten i marken. Kom ändå iväg snabbt igen och nu väntade knappt 10 km nästan platt mark med vinden i ryggen. Jag hade inte lyckats skaka av mig Björnqvist och jag visste att min chans att vinna tävlingen var att dra ifrån på cykeln och skapa tillräckligt stor lucka inför sista löpningen.
Full fart framåt över Väsbyrakan och förbi Julita Gård i ca 45 km/h. Tittade bakåt en sista gång och konstaterade att jag borde ha ca 1 minuts försprång, högst oklart om det skulle räcka!

Efter en snabb och smidig växling var jag nu en antilop med ett rasande lejon i hasorna. Första varvet gick snabbt och med bra stöd från lokalbefolkningen kändes det lätt. Jag tittade flera gånger bakom mig men kunde inte se lejonet. Härlig känsla att springa igenom växlingsområdet bland publiken och vidare ut på andra och sista varvet.
Nu började benen bli stumma och i samma takt även skallen. Jag fick plocka fram mina bästa mentala kort för att hålla tempot uppe. Det höll hela vägen och efter 1:41:49 passerade jag mållinjen som vinnare! Lejonet Björnqvist kom 39 sekunder senare så min fruktan var inte obefogad.
Otroligt skönt att få vinna på hemmaplan och särskilt efter den urladdning som krävdes!


En eloge till arrangören som lyckats ordna en trevlig och välorganiserad tävling! På återseende nästa år!

Leave a Reply

Close Menu

About Salient

The Castle
Unit 345
2500 Castle Dr
Manhattan, NY

T: +216 (0)40 3629 4753
E: hello@themenectar.com