Racerapport – Katrineholms stadslopp och Ceresloppet

Två tävlingar med start inom 15 timmar stod på helgens program och samtidigt debut i båda. Först ut Katrineholms stadslopp som hade premiär på självaste otursdagen, fredagen den 13.e. Loppet är en löptävling på distansen 6,53 km och där även rullstolar har möjlighet att delta. Start och mål vid Backavallens löpbana vilket gjorde det extra kul för publiken. Själv hade jag bildat lag tillsammans Klas Berlin och Daniel Eriksson och vår gemensamma totaltid räknades in i föreningskampen. 13235937_10154180940656552_498995402_n

Väl hemma från jobbet fredag eftermiddag trött och sliten efter en tuff vecka och med alldeles för få sömntimmar i kroppen föll jag i Törnrosasömn nästan direkt innanför tröskeln. En timme senare väcktes jag med en påminnelse om den stundande tävlingen och hela kroppen skrek ”VILL INTE!!!”

En kall dusch senare var dock ordningen återställd och jag började bli taggad. Väl på plats bland alla kamrater och med musiken dunkandes steg motivationen ytterligare. Jag hade inte läst på banan innan men jag hoppades kunna hålla ca 3:50-tempo (3 min och 50 sek per km). Några av de främsta lokala löparna fanns på plats tillsammans med flera andra starka profiler. Min förhoppning var en placering inom topp 10, gärna topp 5 i den bästa av världar.

Starten gick och det bar av i ett rasande tempo där de första två kilometrarna avverkades i 3:35-3:40-tempo. Då åkte jag på det som norr om Uppsala kallas för mjälthugg men som vi häromkring kallar för håll. Håll ligger under lägsta nivån av smärta som man måste utstå men trots den inställningen så lyckades jag inte hålla uppe samma tempo som i inledningen. Både Klas och Dala passerade mig och luckan mellan oss växte sakta men säkert. Mellan oss fanns en annan stark löpare vid namn Tobias Rosén som trots att han plockade upp och sprang med två matkassar höll ett högt tempo. (Matkassarna var ett reklamjippo där bärarna av dessa fick ett presentkort)

Jag bestämde mig för att jaga Rosén och tog rygg på honom. Väl inne på upploppet kraftsamlade jag och kunde passera honom strax innan mål. Jag kan tacka matkassarna för det! Min tid blev 25:09 och ett snitt-tempo på 3:52. I föreningstävlingen slutade vi på andraplats, endast 5 sekunder bakom killarna i Broby.

13219611_10154180938656552_663736725_n

Grattis till Broby som välförtjänt tog förstaplatsen trots att två deltagare sprang med matkassar!

Ny dag och ny tävling! På lördagen var det dags för den största lokala cykeltävlingen Ceresloppet. Nytt för i år var att man godkände tempocyklar förutsatt att de inte klungkörde. Den inbitne racercyklisten tycker såklart inte att tempocyklar har där att göra men sådana som jag välkomnade möjligheten.

Det är väl inte så noga vilken hoj man har 😉

Liksom inför Stadsloppet hade inte förberedelserna varit optimala och när jag rullade hemifrån hade jag inte riktigt koll på läget. Jag visste inte heller vad jag kunde förvänta mig för utveckling av själva loppet eftersom jag aldrig deltagit i ett renodlat cykellopp tidigare. Min plan var att hela tiden ligga bakom och i kontakt med första klungan och med några mil kvar försöka bryta mig loss.

I endast 6 grader och lätt vind gick starten klockan 10:00 och jag placerade mig absolut sist ca 50 meter bakom för att direkt markera att jag inte kommer att drafta (ligga i klunga). Som ensam tempocyklist förstod jag att jag skulle ha blickarna på mig. 34851146172016-05-14 09.11.08

 

En tempocykel skiljer sig mot en racercykel då man ligger över styret och måste flytta händerna för att nå bromsarna. Av detta skäl är det inte tillåtet att ligga nära bakom annan cyklist och dra nytta av vinddraget. 

Den stora gruppen cyklister som startade i ”snabbgruppen” delades snart upp i mindre grupper och jag jobbade mig successivt upp i fältet i takt med att större luckor uppkom. Tempot varierade mellan förvånande lågt och ganska ansträngande första halvan av loppet. Efter 75 km kunde jag räkna 10 cyklar framför mig men under nästa 10 km droppade de flesta av och i Högsjö vid 90 km hade jag endast två cyklar framför mig. Där stod också mamma och pappa vid vägkanten och langade ny energi i form av sportdryck och snickers. 13249554_10154180948976552_1257833645_n

Jag titta flera gånger bakom mig men såg aldrig någon annan och insåg att det skulle stå mellan oss tre och att jag förhoppningsvis skulle bli sämst trea. Det kändes riktigt bra med en potentiell topp 3 placering men jag bestämde mig för att inte vara nöjd utan gå för segern.

Sträckan mellan Högsjö och Vingåker blev en transportsträcka men väl inne i Vingåker hindrades jag av trafiken i en korsning och befarade att mina kombattanter som hann vidare skulle se sin chans att rycka ifrån mig men de höll sig tack och lov lugna. 🙂

Nu kom vi in på välbekanta vägar där jag känner till varje liten ojämnhet. Efter några tunga backar innan Vikatippen kommer ett riktigt fint parti med bra asfalt och lätt utför. Jag bestämde mig för att försöka rycka just där och skaka av mig de andra två. Jag klev upp framför dem och tryckte på så hårt jag kunde i några minuter men underskattade motvinden och mjölksyran i låren sprutade. Jag kastade en blick bakåt och insåg att de låg klistrade bakom mig…

Jag drog dem till Österåker där jag klev åt sidan och la mig på betryggande avstånd igen. Jag visste att familjen skulle vänta i Vännevad några km innan Katrineholm och där fick jag en välbehövlig sista energikick genom glada hejarrop tillsammans med några gelehallon som jag hade sparat i fickan. Jag insåg att det inte var någon idé att spurta igen innan korsningen mot  Vingåkersvägen där det som väntat blev stopp. Jag avvaktade till rondellen vid Lyktans lager där jag la in den sista stöten och gick upp först igen. Jag gav allt och pressade full fart mot mål med de andra två som svans. Över den sista bron 200 meter innan mål ser jag hur massor av cyklister från de kortare distanserna är på väg in och de blir trängsel i sista rondellen och korsningen. Över det sista fartguppet flög vattenflaskorna åt alla håll och vi passerar mållinjen inom samma sekund men där jag blir trea med mista möjliga marginal.

Det var bara att lyfta på hatten och gratulera till fina prestationer. Riktigt kul att mötas av glädje ödmjukhet och solidaritet från de andra, precis som efter Stadsloppet! Herren som kom in som tvåa beskrev det som sin största idrottsliga prestation! Då känns det trots allt helt ok att förlora spurtstriden.2016-05-14 13.38.22

Sammanfattningsvis är jag nöjd med helgen även om min coach Dala påpekade att jag var totalt 6 sekunder från två segrar… 🙂

Leave a reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

20 − 5 =