Då var det dags för den andra tävlingen i Julita Triathlons klubbtour och 29 km tempocykling runt Öljaren stod på programmet. För egen del var förväntningarna höga. Cyklingen har gått väldigt bra under våren och under min skadeperiod ersattes nästan alla löppass med motsvarande cykelpass vilket helt klart har betalat sig. Min personliga målsättning var att vara snabbast runt sjön men av alla duktiga konkurrenter så oroade jag mig främst för Mikael Karlsson som visat att han är att räkna med den sista tiden och trots att han spelade ut ett psykologiskt kort genom att byta till en lägre startgrupp dagen innan. 😉 Som ett wildcard dök också välmeriterade Johan Nordskott upp på startlistan och när Dala kommenterade hans form med ”strax bakom dig” så blev jag riktigt taggad!
Jag var på plats i god tid och började i lugn och ro mina förberedelser. Fyllde på luft i framhjulet och skulle pumpa bakhjulet när jag inser att jag har glömt adaptern till dischjulet hemma!! Det råkar vara så att det krävs ett särskilt munstycke för att komma åt ventilen på dischjulet och den blev såklart kvar hemma. Gick snabbt igenom alternativen i huvudet men det fanns inga andra alternativ än att stressa hem och hämta den. Ingen optimal uppladdning direkt men jag hann ändå tillbaka till racebrief och fick 10 minuters uppvärmning innan start.
Starten blev något fördröjd och det blev en spänd väntan på att få sticka iväg. Jag hade dessvärre lottats som första startande vilket jag inte var helt tillfreds med. Jag hade istället fördragit att starta längre ner i listan och få jaga andra men nu fick jag finna mig i att bli jagad istället. Till slut så gick starten och nu var det full fart som gällde!
I Gimmersta alé stod Andreas Assermark redo med kameran.
Jag var mycket väl bekant med banan och visste att den till ca två tredjedelar består av ganska dålig asfalt och att den är kuperad. Nedan visas banprofilen.
Efter en lätt nedförsbacke i starten så väntar en hel del stigning i början. Jag försökte ligga på maximal ansträngning på platt mark och i uppförsbackar för att återhämta mig något i nedförsbackarna. Jag hade också bestämt mig för att inte slösa kraft på att titta bakåt men i den andra rejäla backen mätte jag tiden och kastade en blick bakåt efter en minut utan att se någon. Då visste jag att jag i alla fall inte hade tappat försprånget till nästa startande som var just en minut.
Vidare på slingrande vägar genom Österåker och vid det här laget hade jag en snitthastighet på 38,77 km/h. Därefter följde ett skönt parti på några kilometer med fin väg och lätt sluttande. Här lyckades jag i flera kilometer snitta nästan 46 km/h och ta in mycket tid som jag förlorat tidigare i alla backar. Tvärstopp vid banans enda stopptecken och ena foten i marken (hoppas alla var lika hederliga här) innan jag svängde ut på väg 214 och riktigt fin asfalt resterande delen av banan.
Vid Västerängen stod mamma och pappa och hejade glatt och fick till denna fina bild.
Under de sista kilometrarna fick jag upp farten och kunde passera mål efter 44:15 och en snittfart på 39,1 km/h. Där och då visste jag inte hur långt det skulle räcka men i takt med att kamraterna kom i mål så stod det klart att jag skulle bli snabbast för dagen.
Oturligt nog så drabbades Mikael Karlsson av punktering och fick ingen rättvis tid. Det hade varit kul att se vad han gick för! Kul var det i alla fall att se deltagarna komma i mål en efter en och många stod för imponerande prestationer.
Jag tar med mig mycket positivt från dagen! Naturligtvis kul att vara snabbast och inkassera nya poäng i klubbtouren. Men framförallt riktigt kul med så många deltagare och så härlig stämning! Trots att många av de mest aktiva medlemmarna fått förhinder eller varit skadade så blev vi hela 23 personer som tävlade!
Några deltagare hade åkt hem men vi fick ändå till en fin gruppbild som avslutning. För drygt ett år sedan fanns inte Julita Triathlon. Nu symboliserar den här bilden en väletablerad klubb för alla, såväl nybörjare, erfarna och barn!
