Bröstsim i min nyinförskaffade våtdräkt, cykling på mountainbike med endast en banan i väskan och löpning som en gammal anka.
Året var 2013, platsen var Sala och jag gjorde min första medeldistans/halv Ironman/70.3 eller vad man nu väljer att kalla 1,9 km simning, 90 km cykling och 21 km löpning.
När jag utmattad föll över mållinjen efter sex och en halv timme var prisutdelningen slut, de flesta deltagare hade åkt hem och funktionärerna var i färd med att montera ner växlingsområdet. Det spelade ingen roll, jag var överlycklig över att ha lyckats genomföra detta enorma kraftprov! Och jag var inte ens sist! Av 111 deltagare slutade jag 105.a!
Fyra år har gått sedan dess och nu var det dags igen, för 10.e gången på samma distans!
Målet är inte längre att genomföra, nu handlar det om prestation och jakten på tider och placeringar.
Ironman 70.3 i Jönköping
Jag såg verkligen fram emot tävlingen som en av sommarens höjdpunkter. Ironman står alltid för toppklass och Jönköping är inget undantag.
2015 deltog jag i SM i medeldistans i Jönköping och 2016 blev tävlingen en Ironman 70.3. Nu var det tredje gången på samma plats! Även om både cykel- och löpbanan hade dragits om sedan mitt första år så var det mesta sig likt.
Vi kom till tävlingsplatsen redan vid fredag lunch och jag kunde efter registrering och pre-racemöte känna på Munksjön och öva lite starter.
Lördagen blev en enda lång väntan med promenad till stadsparken där vi hittade både lekpark och djur. På kvällen träffades vi åtta deltagare från klubben för fotografering och lite snack.
Raceday!
Jag hade en riktigt lugn morgon innan starten. All utrustning var under kontroll, frukosten stod serverad och jag hade bara några hundra meter till tävlingsområdet från hotellet. Jag kunde i lugn och ro se över cykeln en sista gång och värma upp både på land och i vattnet innan nationalsång och kanonsalut.
Simning
Min plan i simningen var att starta med gruppen 30 minuter. Lite över min förmåga men jag hoppades att kunna dras med i bättre simmares fart. Jag började hårt de första 100 metrarna och försökte hitta en bra position. Därefter låg jag på en stabil fart med kontroll på puls och andning.
Jag gjorde ett litet misstag vid första bojen där banan svänger och solen hamnade rakt i ansiktet. Jag hittade inte nästa boj med blicken och märkte efter en stund att jag var ensam. När jag väl fick syn på den insåg jag att jag hade kommit helt ur kurs och tog irriterad ny riktning.
Resten av simningen flöt på väl och när jag nådde land stod klockan på 32 minuter.
Efter förra året var jag förberedd på den exceptionellt långa löpsträckan till växlingsområdet.
Smärtfri växling och upp på cykeln!
Cykling
Erfarenheten från i fjol hjälpte mig även här att vara mentalt förberedd på stigningen i inledningen banan. Förmodligen gick jag ut betydligt hårdare förra gången och nu var jag inte alls lika sliten när vägen började plana ut.
Jag förmodade att min vapendragare Micke Karlsson fanns framför mig och vid banans enda vändpunkt fick jag det bekräftat. Avståndet var någon minut men jag hade inga ambitioner om att jaga honom just då…
Tyvärr fick jag tidigt problem med ryggen och jag plågades av att sitta i aeroposition. Jag försökta då och då att sträcka på mig men bättre blev det aldrig. Trots det försökte jag hålla bra tryck i pedalerna och känner ändå att jag fick ut mer av cyklingen än senaste tävling i Borås. Jag unnade mig då och då lyxen att njuta av omgivningen och Jönköping levererar verkligen där också!
Jag hade min fjolårstid i bakhuvudet hela tiden även om jag vet att det inte är rättvist att jämföra mellan olika år. Snitthastigheten var i inledningen väldigt låg men allteftersom ökade den sakta. Tyvärr fick jag se fjolårstiden passera när jag närmade mig de centrala delarna igen. Tiden blev 2:29 och en snittfart på 36,26 km/h. Jag hade hoppats på lite mer men samtidigt hade jag kanske sparat krafter till den avslutande löpningen.
Löpning
Även vädret visade sig från sin bästa sida och solen stod högt på himlen. Lite för varmt för min smak men ändå inget som hämmade mig.
Fantastiskt mycket publik i centrum och kring tävlingsområdet. Precis som i Kalmar är den delen gratis och man bärs fram av jubel och hejarop. Jag visste att Micke fanns framför mig, frågan var bara hur långt. Svaret fick jag när min vän Stefan som stod vid sidan ropade ”6 minuter till Micke”.
Jag känner hans förmåga ganska väl och gissade att han skulle klara ett tempo på 4:50-5:00 min/km. Om jag klarade att hålla 4:20 så skulle jag tjäna in ca 30 sekunder varje km och komma i kapp honom efter ca 12 km.
Löpningen genomförs på en trevarvsbana runt samma sjö där vi tidigare simmat. Banan var ny för i år och första varvet var mest spännande för att få upptäcka sträckan.
Andra varvet brukar vara det mentalt jobbigaste och här sjönk farten något men jag höll huvudet högt.
Blicken sökte ständigt den där grönvita dräkten med Karlsson på ryggen. Han dök aldrig upp och efter två varv började jag fundera på hur snabbt han kunde springa egentligen.
Från sidan hörde jag rop om att ”Micke är där framme” och jag la i en sista växel för att komma ikapp!
Kilometer efter kilometer avverkades och till slut efter ca 19 km tyckte jag att jag kände igen honom på långt håll. Han var nära centrum och det var väldigt lite kvar att springa.
Jag kom närmre och närmre och precis i anslutning till starten möttes vi vid banans enda vändpunkt.
Han fick se mig och kopplade in det som i gamla Volvobilar kallas ”overdrive” och ökade!
Jag klev ner i källaren där jag hittade mina sista krafter som räckte till 4:00-tempo i ca 500 meter innan jag kom upp jämnsides.
Nu hade vi ungefär 500 meter kvar till mål, Micke var trött, jag var trött och vi kom överens om att avsluta loppet tillsammans. Vi har åtskilliga timmar träning tillsammans de senaste åren där vi har slitit i ur och skur och det kändes helt rätt att gå i mål sida vid sida.
Vi sprang genom folkhavet in på röda matten och gick de sista metrarna in i mål tillsammans.
En häftig upplevelse att efter 4 timmar och 38 minuter få dela målgången med en kompis och klubbkamrat! Tack Micke!
Sammanfattning
Jag tar med mig de positiva bitarna hem från Jönköping.
· Personligt rekord med knappt fyra minuter.
· Jag tar placering 9/160 i H30-34.
· Jag förbättrar min tid i simningen men framförallt löptiden med nästan fem minuter.
· Jag hade samma sluttid som ett av herrproffsen.
Nu väntar årets stora lokala triathlontävling i Österåker i form av sprint. Där är målsättningen att ha riktigt roligt!