Racerapport – Ironman Barcelona

Endast sju veckor efter min internationella debut i Ironman Hamburg var det dags för nästa lopp utanför Sveriges gränser. Det var dags att träna in lite nya ord såsom natación, ciclismo och corrida för destinationen var España och närmare bestämt Barcelona! Den här gången hade jag dessutom sällskap på banan av min kompis Tim Nordlöf som efter ett mellanår på nytt skulle ta sig an en Ironman. Hans erfarenhet av att tävla utomlands och resa med cykel var värdefull för mig. Annars hade jag förmodligen fortfarande stått kvar hemma i källaren med cykeln i molekyler! 

IMG_3238

Med på resan fanns så klart också min högra hand Lina, Tims motsvarighet Moa samt våra vänner Stefan och Maria. Det var alltså en sextett som styrde mot Skavsta flygplats på torsdagseftermiddagen. Samma sextett landade några timmar senare på Spansk mark. Mark som spanjorerna inte var helt överens om och den stundande helgen präglades av Kataloniens val om självständighet och tyvärr förekom en del oroligheter.

Med anledning av valet ville Borgmästaren ställa in hela tävlingen! En katastrof för arrangören och de 3000 deltagare med familj och supportrar som bokat resa och boende. Efter förhandlingar lyckades Ironman få tillstånd för loppet under förutsättning att tävlingsdagen flyttades från söndag till lördag. Vår planering om att göra alla förberedelser under fredagen och slappa under lördagen fick justeras. Nu hade vi bara en dag på oss att montera ihop cyklarna, provcykla, registrera oss, gå på pre-race möte, checka in alla utrustning, studera växlingsområdet och provsimma. En sak i taget kunde bockas av och vid solnedgången kände jag för första gången att jag hade kontroll på läget även om jag var en aning utmattad efter en dags flängande.

IMG_3246

 

 

 

IMG_3250

RACEDAY!

Tävlingsdagen började på ett bra sätt, nämligen med en god natts sömn! För första gången inför en Ironman hade jag fått ihop mer en några enskaka timmar. Det spelade roll att starten var så sent som 08:20 och det räckte att kliva upp 05:30 istället för 03:30 som jag gjort tidigare. Frukost, en sista shot med rödbetsjuice och mot starten!

Stämningen är svår att beskriva i text och rättvisa ord finns inte! 3000 atleter i våtdräkt på en sandstrand, solen går upp över Medelhavet, discjockeyn spelar ”Thunder” med AC/DC och speakern räknar ner minuterna.

Själv står jag och bekymrar mig över imma i glasögonen som vägrar att försvinna! Jag gör ett sista försök att skölja ur dem men det blir inte bättre och jag bestämmer mig för att bara gilla läget. Jag ser i alla fall vilket håll vattnet ligger åt…

Klockan blir till slut 08:20 och de första amatörerna rusar i vattnet! Jag hade placerat mig längre fram i startledet än någonsin tidigare och befann mig nu bland simmare som enligt egen uppskattning gör 60-65 minuter. 08:24 var det min tur och resan startade! 14 timmar tidigare hade jag gjort simpremiär i havet och fick uppleva saltvatten i svalget för första gången! Den erfarenheten var värdefull för nu visste jag vikten av att undvika kallsupar!

IMG_3267

Simbanan var enkel och kan beskrivas som 300 rakt ut, 1750 åt höger, 100 meter in mot land, 1450 meter höger tillbaka och avslutningsvis 200 meter vänster mot land igen. Solklart?! Klart var i alla fall vattnet och det var en stor fördel att kunna se de runt omkring sig för att hitta placering och kunna drafta. Jag hade en bra känsla hela vägen och precis som informationen vid pre-race mötet gick andra halvan lättare! Även om känslan var god kom glädjen först när jag fick sand mellan tårna och klockan visade 1:03! Boom, min bästa simtid! T1 tog ca 3 minuter och efter totalt 1:06 satt jag på cykeln!

IMG_3277

Cykelbanan inleddes med tre kilometer transportsträcka där vägen var bedrövligt dålig och mycket skakig. Här inträffade dagens första missöde när min flaska lossnade från mitt nyinköpta svindyra gorilla-fäste som skulle förhindra just det! 750 mililiter sportdryck var borta och nu fick jag från början förlita mig på arrangörens sportdryck som bedömt blandades 1 del sportdryck och 99 delar vatten. Med andra ord var den mycket svag!

Det var ändå lätt att komma över det tidiga missödet när transportsträckan var slut och Medelhavet uppenbarade sig igen. Hela banan gick längs med havet och var till stor del flack bortsett från några enstaka stigningar. Jag hade bra tryck i pedalerna och njöt av både utsikt och underlaget som nu var helt perfekt! Jag började dock få en konstig känsla i benen och något stämde inte! Jag kastade ett öga på sadelstolpen och insåg till min fasa att den sjunkit flera centimeter! Den skakiga inledningen var orsaken och trots att jag monterat ihop cykeln efter resan enligt konstens alla regler hände alltså detta!

IMG_3286

Första tanken var ”skit samma, jag kör på!” men snart insåg jag att det var ohållbart och jag bestämde mig för att stanna. Snabbt fram med multiverktyget som jag tack och lov i sista stund valt att ta med. Att stå stilla under en tävling skapar en viss stress och inte blir det bättre av att höra cykel efter cykel passera bakom ryggen. Enligt klockan stod jag stilla i två minuter men nu satt sadelstolpen som berget och jag kunde fortsätta.

På grund av tidigare nämnda folkomröstning hade arrangören förutom att byta dag även fått gå tillbaka till den tidigare kritiserade cykelbanan. En bana som bestod av 2,5 varv och därmed blir trång när 3000 cyklister ska samsas. Kritiken mot banan låg i hög förekomst av drafting, att ligga närmare än 10 meter till framförvarande.

Trots mitt ofrivilliga stopp kunde jag efter första varvet om 70 km konstatera en snittfart på 38,6 km/h. Energiboost från vägkanten vid vändningen och ut på andra varvet. Nu hade vinden tilltagit och motvinden tillsammans med att samtliga tävlande nu fanns på banan gjorde att farten sjönk. Tyvärr gjorde trängseln att 10-meters regeln flera gånger var omöjlig att följa. Jag blev flera gånger instängd eller blockerad och farten hämmades. Medveten drafting förekom också och domarna hade utan dåligt samvete kunnat dela ut hundratals varningar den dagen men jag såg tyvärr inte en enda.

IMG_3297

Efter andra vändningen fick jag vinden i ryggen igen och seglade tillbaka mot det sista halva varvet. Jag höll mig till min energiplan som byggde på att sportdrycken var just sportdryck. Bortsett från flaskan i inledningen tappade jag också ca en tredjedel av mina Powergels och nu hade även dessa tagit slut. Jag fångade några gels i farten vid langningen och klarade mig resterande del av cyklingen.

Slutligen tillbaka i Calella och transportsträckan mot växlingsområdet. Nu hade jag ingenting kvar att tappa och kunde efter 4:47 och 37,7 km/h i snitt parkera cykeln.

I Hamburg kunde jag gå ut på löpningen full av energi och med bra tryck! Jag hoppades på samma känsla här men tyvärr märkte jag tidigt att jag inte var där, det gjorde ont och jag var trött. Första milen tog 45 minuter och halva löpningen avverkades på 1:40. Så långt godkänd fart även om kroppen skrek ”gå hem till hotellet istället”. Jag insåg att jag förmodligen inte hade fått tillräckligt med energi under cyklingen i kombinationen med temperaturen som nu låg runt 24 grader. Jag började spekulera i min sluttid och insåg att jag hade en bra chans att gå in under 9:30 om jag bara lyckades hålla en anständig fart sista delen.

IMG_3338

Nu hade banan fyllts med deltagare och jag växlade några ord med de svenskar som jag passerade. Med 5 kilometer kvar uppenbarade sig också en bekant rygg och jag fick glädjen att växla några ord med Tim för första gången sedan starten. Det var skönt att han tagit sig till löpningen med tanke på att han dragits med sjukdom veckorna innan loppet och var osäker på start!

Nu när slutet närmade sig fann jag lite extra bränsle långt ner i tanken. Jag la i en halv växel extra på slutet och kunde öka. Jag kom tillbaka till tävlingscentrum som var fullpackad med åskådare och sista biten blev nästan gratis bland alla glada supportrar! På den plats där jag tre gånger tidigare fick vända öppnade sig nu filen rakt fram mot röda mattan!

IMG_3312

100 meter kvar, de bästa 100 på hela dagen, de 100 bästa på hela året! 99, 98 ,97…3, 2, 1… MÅL! Vimmelkantig och med stödjande händer från flera håll vände jag mig om mot klockan i målportalen som visade: M. Kjellander 9:23:52!

IMG_3323

Niotjugotrefemtiotvå! Otroligt skön känsla att komma in under 9:30 och med marginal. Dessutom med känslan av att det finns mer att hämta för det var inte det perfekta loppet. Lite problem under cyklingen, lite problem med energiintaget och en löpning som kan gå fortare.

Efter lite häng i Athletes garden tillsamans med det Svenska proffset Erik Holmberg så väntade den bästa stunden på hela dagen i och med en stor kram från Lina utanför tältet. Tillsammans gick vi till hotellet och efter en varm dusch tillbaka till banan för att heja fram Tim! Under tiden passade vi på att titta i resultatlistan och kunde konstatera att av 50 svenska deltagare var jag snabbast i alla kategorier!

Nio månader efter sin operation och trots läkarens ord om att han inte skulle kunna fortsätta tävla i Ironman gick Tim Nordlöf i mål efter 12:44:16! En bragd utan motstycke och jag är väldigt glad över att fått dela dagen med denna man av stål!

IMG_3325

En lång säsong närmade sig slutet men jag hade fortfarande en sak kvar att avsluta, att ta hem segern i klubbtouren! Inför den 10.e och sista deltävlingen hade jag 20 poängs marginal till Tobbe Rosén på andraplatsen. I och med att antalet genomförda tävlingar är utslagsgivande så räckte det inte med att landa på samma poäng. Eftersom jag missat ett lopp var jag tvungen att vara före honom. Jag fasade länge för Linas mil och det faktum att jag behövde slå Tobbe där. Tobbe springer ruskigt snabbt och jag vet att jag måste prestera på topp för att kunna slå honom!

All spänning försvann tyvärr när Tobbe på tävlingsmorgonen lämnade återbud p.g.a. sjukdom. Riktigt tråkigt för jag hade trots allt sett fram emot en ärlig kamp. Därmed var jag klar segrare i Julita triathlons klubbtour innan loppet men jag bestämde mig ändå för att gå all in och fick senare kliva upp på siffran 3 med tiden 40:06.

IMG_3417 IMG_3420

Säsongen 2017 är slut! Jag har många fina minnen med mig och här kommer några av årets höjdpunkter:

  • Ironman 70.3 i Jönköping – Min nionde plats i H30 räckte till en kvalplats i 70.3 VM i Sydafrika 2018. Jag avstod dock platsen.
  • Österåker Triathlon sprint – Seger och nytt banrekord i årets största lokala triathlon.
  • Ironman Hamburg – Internationell debut, personligt rekord och min bästa löpning någonsin.
  • Ironman Barcelona – Nytt personligt rekord, sub 9:30 och bästa svenska deltagare.
  • Julita Triathlon klubbtour – Totalsegrare!

Avslutningsvis men viktigast av allt kommer personerna som har haft betydelse för mina framgångar under säsongen. Jag är tacksam för allt ni gjort för mig i min triathlonsatsning!

  • Lina
  • Teresa Heimann, Uperform Coachning
  • Emil Remröd, ICA Maxi Katrineholm
  • Jens Pettersson, Silver och Stål
  • Bröderna Lindqvist, XL-Bygg Ålsäter
  • Klas Malm och Marlene Falk, Eskilstuna cykeldepå
  • Björn Englund, Tweeler Bikes
  • Nina Van Glabbeek, Ninas fotstuga
  • Johan Baertels, Vitamin well
  • Mats Wangenfors, Linderoths tryckeri
  • Christian Brantö och Rolf Österberg, Katrineholms simsällskap
  • Vännerna i Julita Triathlon

Leave a reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

9 − 2 =