Det har gått ett halvår sedan jag tävlade senast och såhär års längtar man verkligen efter att testa kapaciteten efter en lång tid av slit i mörker och kyla. Äntligen var det dags att tävla igen och formatet var bästa tänkbara i och med en lite mindre klubbtävling.
Det var dags för uppstarten av Julita Triathlon klubbtour 2018 och första deltävlingen, 200 meter simning!
Jag har några tidsmässigt bra veckor bakom mig där jag kunnat träna 16-18 timmar i veckan utan att känna mig särkilt stressad eller sliten. Förra veckan avslutades i Säfsen med några träningsfria dagar och ”återhämtning” i skidbacken. Jag klämde dock in ett litet löppass första morgonen med lika många kilometer som minusgrader och det var en riktigt kall morgon! Vid dessa tillfällen tänker jag alltid ”idag blir jag en Ironman”. Det är trots allt detta slit som ligger till grunden för medaljen, själva tävlingen är bara den sista procenten.
Nåväl, tillbaka till simhallen där 27 av klubbens medlemmar samlats för att göra upp i vattnet. Jag hade som alltid en del tankar inför loppet. Jag hade bra koll på min egen kapacitet, inte minst efter ett testlopp på måndagen samma vecka där jag simmade 200 meter på 2:45 med känslan av att det fanns lite mer.
Naturligtvis hade jag även kartlagt en del av motståndet och under vintern har jag sett en av våra nya medlemmar Rickard Fursjö imponera på torsdagsträningarna. Jag såg honom som min främsta utmanare men allt eftersom tiderna kom upp på tavlan blev jag mer och mer nervös. Hela åtta simmade kvalet under tre minuter.
Till sist blev det min tur att simma kvalloppet och jag var verkligen sist ut i och med att jag vann förra årets tävling och fick starta sist. Jag gör en stabil simning men går tyvärr ut för hårt och gör första 100 på 1:15 för att sedan tappa istället för att öka den andra halvan. Glider in på 2:42:06, 91 hundradelar efter Rickard och därmed näst snabbast och i A-final.
Där får jag sällskap av Martin Krantz och Andreas Assermark. Finalerna drog igång samtidigt som jag försökte återhämta mig vid sidan. Det gick inget vidare och känslan av utmattning ville inte ge med sig. Snart var det dags för en ny urladdning och trots att jag gjorde allt för att tagga till kände jag att kroppen inte riktigt var med mig.
Jag var ändå tvungen att bjuda upp till dans och gjorde vad jag kunde för att utmana Rickard. Jag fokuserade på mitt eget lopp och försökte undvika att titta på banorna bredvid. Jag kunde dock ana att Rickard drog ifrån i simningen men att jag kom ikapp i vändningarna. Efter 100 meter var vi lika men då missar jag i vändningen och Rickard får några meters försprång. Mina krafter sinade och jag hade ingen chans att jaga ikapp. Rickard vinner välförtjänt på samma tid som i kvalet vilket är ett kvitto på stabilitet. Jag tappar fyra sekunder men är åndå väldigt nöjd med en andraplacering och 180 värdefulla poäng i inledningen av touren.
Tider, placeringar och poäng hit och dit… Viktigast av allt är gemenskapen i klubben och det var en riktigt rolig förmiddag tillsammans med ett härligt gäng! Kul att se hur många har utvecklats och vilken potential det finns bland oss! 