Bakåt
Säsongen 2018 är i och med gårdagens tävling, Linas mil nu avslutad. Jag är glad över att ha avslutat på hemmaplan med en seger och en tid på milen under 40 minuter (39:53). Tävlingen var den tionde och sista i Julita triathlon klubbtour som sträckt sig över hela året. Touren består av vardera två tävlingar i simning, cykel, löpning, duathlon och triathlon. Jag lyckades medverka vid samtliga lopp och kunde kamma hem segern i fem av dem. Jag fick också glädjen att stå som totalsegrare för tredje året i följd!
Förutom segern i klubbtouren blickar jag tillbaka på några andra tävlingsmässiga höjdpunkter under året.
- I Örebro halvmaraton vann jag motionsklassen med nytt personbästa, 1:25:46.
- I Europeiska mästerskapen i Ironman 70.3 i Elsinore placerade jag mig på sjunde plats i M35 med en tid under 4:20 (4:19:39). Jag hade bästa cykeltid i klassen.
- I Flen triathlon sprint slutar jag tvåa blott fem sekunder efter vinnaren.
- Ironman Kalmar på ny personbästa tid (9:14:07) och kvalificerad till Ironman World Championship på Hawaii.
- Seger i Julita Duathlon på ny rekordtid.
- Ironman World Championship på Hawaii. Naturligtvis det största i min idrottskarriär.
Efter målgång i Örebro halvmarathon
Framåt
Efter den korta tillbakablicken kommer nu tankarna om framtiden. Frågan har kommit många gånger efter Hawaii, vad händer nu när du uppnått det största inom sporten? Ska du lägga av?!
Även om Ironman på Hawaii var den stora drömmen så har kärleken till triathlon varit den stora drivkraften och jag hade aldrig lyckats uppnå mina drömmar utan att älska träningen. Det är klart, frågar du mig när klockan ringer klockan 05:00 inför löpträning en snöig januarimorgon så älskar jag ingenting men i sin helhet vill jag verkligen ha träningen i den här formen i mitt liv. Självklart vill jag fortsätta satsa på triathlon men det är ingen självklarhet och inte alls enkelt när man är en del av en familj. Träningen måste fortsatt anpassa sig till livet och inte tvärtom.
Jag är beroende av tydliga målsättningar som drivkraft för min träning. Det råder ingen brist på drömmar och jag har formulerat en tydlig bild av vad jag vill uppnå inom triathlon och Ironman i framtiden.
- Ironman SUB9 – Genomföra en Ironman under nio timmar. Något som endast 68 svenskar har lyckats med. (Källa: ironmanstatistik.se)
- Topp 3 – Att placera mig på podiet i Ironman och Ironman 70.3.
- Kvalificering till Ironman World Championship 2020.
- Tio Ironman – Att ha genomfört tio stycken Ironman.
Mina målsättningar är sårbara då flera av dem är beroende av opåverkbara faktorer såsom tävlingsförhållanden, motståndare etc. Jag har därför en stor förståelse för att mina mål kan omkullkastas utanför min kontroll. Att Hawaii hamnade på önskelistan stod klart ganska snart efter årets tävling. Det var så häftigt och något som vi verkligen vill göra om. Det är inte realistiskt att satsa på en ny kvalplats och resa 2019 men om två år skulle möjligheten kanske kunna finnas igen. Kommer jag tillbaka så är det all in som gäller, då reser jag dit för att pressa mig till det yttersta utan respekt för alla yttre omständigheter. Som jag brukar säga, då får det bära eller brista…
Utifrån mina målsättningar har säsongen 2019 planerats enligt följande:
- Ironman 70.3 Elsinore – Tävlingen 2018 var en fantastisk upplevelse men motståndet tufft då det var Europeiska mästerskapen. Nu ska jag tillbaka till en bana jag känner med förhoppning om en ännu bättre placering!
- Ironman Tallin – I jakten på snabba tider utmärker sig Tallin statistiskt sett utifrån årets tider. Närheten tvärs över sundet och tiden på året gör Tallin till ett utmärkt val.
- Ironman Barcelona – Här var jag 2017 och älskade tävlingen. Tävlingen utgör kval till 2020 och i kombination med att den är snabb blir den väldigt attraktiv bland dem som jagar Kona-biljett.
Nedan visas jämförelsen mellan Tallin, Kalmar och Barcelona sorterat på de 10 % snabbaste 2018.
Fokus under nästkommande säsong kommer att ligga på att utveckla min simning och löpning. Simträningen försvåras dock av att den lokala simhallen är stängd för renovering ända fram till sommaren. Därför tvingas jag resa till granorterna för att kunna simträna. Till min glädje har jag fått plats i en träningsgrupp i Stockholm en dag i veckan under ledning av simgurun och landslagstränaren, Mikael Rosén! Det kommer naturligtvis också att käka tid i och med resan men det känns väl investerat!
I drömmarna kring utveckling finns ett träningsläger utomlands under våren samt ett löpband för att enklare kunna få till ”hemmaträningen”. Vad ekonomin kring denna kostnadskrävande sport tillåter återstår att se. Helt klart är att jag drömmer om nya medaljer, nya upplevelser och nya framgångar.