Ge mig vår!

Februari börjar lida mot sitt slut och även om vintern tycks bita sig kvar ett tag till känns mars ändå som en vår-månad. Jag börjar se slutet på den långa mörka vintern som även om den har en viss charm, försvårar träningsmöjligheterna. Här kommer en liten statusuppdatering.

Simningen

Basen av träningen har som vanligt bestått av simning med Katrineholms simsällskap på måndagar och torsdagar. Utöver detta har jag genomfört några pass med Julita Triathlon där jag ofta själv varit ledare samt några pass på egen hand. Nyligen simmade jag ett av mina längre pass någonsin på 6200 meter i sällskap av Micke Karlsson. Micke som för övrigt varit en riktigt bra sparringpartner i vattnet under hela vintern.

Jag känner mig till freds med simningen även om bensparken är min stora Akilles häl. Desto starkare känner jag mig i armarna och jag älskar när vi tränar med paddlar och dolme!

Den 24 mars är det dags för första klubbtourtävlingen, 200 meter simning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

IMG_4376

Cyklingen

I år kunde jag tack vare mina sponsorer uppgradera min trainer till den bästa som finns på marknaden, en Tacx Neo. Det tog verkligen inomhusträningen till den yttersta nivån. Samtidigt började jag använda mjukvaran Zwift och hela upplevelsen gav mig en nytändning. Såhär långt har jag tillbringat 85 timmar och avverkat 270 mil på trainern den här vintern.

EI180202Mikael_Kjellander01redMitt absoluta hatpass infaller varje söndag och heter 5×5 vo2-max. Det innebär att jag efter en lång uppvärmning ska göra 5 stycken 5-minutersintervaller på 370 watt. Det är sååå fruktansvärt jobbigt och precis på gränsen till vad jag klarar av. Vissa gånger har jag inte ens orkat alla 5 intervaller. Jag vet hur viktiga de här passen är men jag måste gräva långt ner i källaren för att hitta krafterna!

Löpningen

Två gånger i veckan har jag löpt tidigt på morgonen innan jag åker till jobbet. Klockan ringer 05:20, det är -10, det är mörkt, det snöar och blåser. Jag måste bara stänga av alla tankar och känslor och se till att komma i kläderna. För mig handlar det om just det, att komma i kläderna. Klarar jag bara det så kommer jag ut, för jag skulle aldrig ta av mig träningskläderna och gå och lägga mig igen! Lönen för mödan är att komma in i värmen, ta en dusch och äta frukostgröten!

Distanspassen har jag kört både utomhus och på löpband men intervallerna har nästan bara blivit på bandet. Jag har en bra känsla för löpningen just nu och jag ser fram emot torra vägar. IMG_3787Styrketräningen

Här har jag fokuserat på bålträning samt specifika simövningar. Benen brukar också få en omgång emellanåt. När det kommer till träningsmotivation så har styrkan varit svårast och jag måste anstränga mig mentalt innan passen.

Vid sidan om träningen

Senast berättade jag om min nya sponsor Hyreshuset och deras arbete med Huskurage. Jag har också glädjen att kunna fortsätta med mina tidigare sponsorer Ica Maxi Katrineholm, XL-bygg Ålsäter, Silver och Stål, Eskilstuna cykeldepå, Studio LinaL, Ninas fotstuga, Tweeler Bikes och Vitamin Well.

Att ha all denna uppbackning i ryggen hjälper verkligen på vägen och nyligen blev jag påmind om vilka fantastiska människor jag är omgiven av! Först hörde Björn på Tweeler Bikes av sig och erbjöd sig att serva min cykel. Inte nog med att han gick igenom hela cykeln och bytte utslitna delar. Han reste från Västervik för att hämta cykeln och jag fick den även hemkörd, nypolerad! 🙂

Han monterade dessutom den senaste trenden, en oversized pulley som ska kunna ge några watt mer effekt.

IMG_4384

Bättre och mer personlig service går inte att få! Tusen tack Björn och Tweeler Bikes!

Loggo

Nästan samtidigt hörde Nina på Ninas fotstuga av sig och undrade om det inte var dags att ta hand om mina fötter. Det känns sjukt lyxigt att ha en annan människa som tänker på ens fötter! Jag har verkligen förstått vikten av att ta hand om fötterna och nu har jag en tid bokad!

Ninas fotstuga

Jag har också haft glädjen att bli omskriven i tidningen Sörmlandsbygden. En reporter där hade hört talas om min triathlonsatsning och vi träffades hemma hos mig för ett reportage. Ett riktigt trevligt möte med en intresserad och hängiven journalist. Detta resulterade i ett fint mittuppslag:

IMG_4432

Reportaget finns att läsa här: Ironman

Vid sidan om min egna träning har jag engagerat mig en del i klubben, Julita Triathlon. Vi har nu genomfört en stor klädbeställning och till våren kommer ännu fler grönklädda att synas utmed vägarna.

IMG_3810

Vi har också lyckas bjuda in en av världens främsta triathleter Patrik Nilsson till Julita för en öppen föreläsning den 7 april! Det känns fantastiskt bra att få en världsartist på besök och dessutom kommer våra medlemmar att få träna tillsammans med Patrik senare samma dag! Patrik Nilsson

Nu längtar jag verkligen efter att få simma i sjön, cykla på småvägarna runt Katrineholm och löpa i solnedgången! Bli vår NU!

Tack för att du läser! Vi ses! 

200.000 barn lever med våld i hemmet!

Här kommer ett betydligt viktigare budskap än pulskurvor, wattzoner och intervaller!

I Sverige lever 200.000 barn i hem med våld. Det är vart tionde barn som lever i en miljö där de tvingas uppleva våld mot en förälder.

20 personer dödas varje år av sin nuvarande eller tidigare partner. 14 av 20 är kvinnor som dödas av sin tidigare eller nuvarande man.

StandardImage

Eftersom våldet sker i hemmet bakom stängda dörrar krävs något annat än de verktyg som samhället har idag för att arbeta mot våld i nära relation.

Därför finns Huskurage! Huskurage är en ideell förening som arbetar med att förebygga och förhindra våld i nära relation.

huskurage-400px

Huskurage innebär att visa civilkurage genom att inte blunda och hålla för öronen utan att istället agera. De enkla stegen för att hjälpa en utsatt granne är:

  • ring på dörren och fråga hur det står till
  • vid behov, ta hjälp av ytterligare en granne eller hyresvärden
  • ring polisen (vid akuta situationer kontaktas alltid polisen först)

Läs mer om Huskurage på deras hemsida!

Ett företag som antagit policyn Huskurage är Hyreshuset i Katrineholm! Hyreshuset är ett fastighetsbolag med ett stort antal lägenheter och lokaler i sitt bestånd. Hyreshuset brinner för att Katrineholm ska vara en bra plats att leva och bo i. Utöver sitt engagemang i Huskurage värnar man om de som på olika sätt satsar i staden som handlare och företagare men också inom sport, kultur och olika evenemang.

logo gif

Det är med stolthet och stor glädje jag kan berätta att Hyreshuset valt att satsa på mig och min resa mot högt uppsatta mål under säsongen 2018!

Jag drömmer om Hawaii. Jag drömmer om att få ställa upp i världsmästerskapen i Ironman. Jag drömmer om att få korsa den mest legendariska mållinjen i triathlonvärlden. Även om triathlon är en individuell idrott så är det ingen enmansshow att ta sig Hawaii. Jag är helt beroende av stöd från min omgivning och där fyller Hyreshuset en stor del!

Tack till Hyreshuset!

Level up!

Som barn spelade jag en hel del tv- och data spel och jag hade förmånen att växa upp med Nintendo 8-bitars och klassiker som Super Mario Bros, Blades of Steel och Track & Field 2.

Track_&_Field_02 track_and_field_ii track-field-ii-usa-rev-a

 

 

 

 

 

 

I det sist nämnda spelet deltog man i Olympiska spelen och kunde tävla i alla möjliga grenar, däribland löpning och simning. För att ta sig fort fram och besegra motståndarna, som kunde vara antingen datorn eller lillebrorsan, skulle man trycka upprepat på samma knapp så fort man förmådde. Jag minns fortfarande känslan av att hela underarmen krampar i jakten på segern!

Alla läsare födda på 80-talet vet precis vad jag pratar om! 😉

Tyvärr är det inte lika enkelt att nå framgång utanför den digitala världen. Om det vore så enkelt som att trycka på en knapp för att skörda medaljer skulle kanske fler ägna sig åt det. Särskilt den generation som idag lägger en stor del av sin tid på att just trycka på knappar. Frågan är vad medaljen skulle vara värd utan prestation?!

Jag är väldigt försiktig med mina åsikter om andras sätt att leva men jag har för vana att snappa upp artiklar i media som handlar om livsstilsrelaterade problem. Den senaste är några dagar gammal och berörde forskning kring sjunkande IQ i de nordiska länderna. En trolig orsak är just mer dataspel och mindre läsning. Ja, jag använder text-tv! 🙂

Text tv

Kanske är det också en av orsakerna till att vart femte barn lider av övervikt eller fetma? Inte så konstigt med tanke på att mer än häften av alla svenskar, 51 % är överviktiga.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/folkhalsans-utveckling/levnadsvanor/overvikt-och-fetma/

Alkohol nämns ofta bland orsakerna till övervikt eller ohälsa i största allmänhet. Att predika om alkohol på självaste nyårsafton kan liknas med att svära i kyrkan. Men för min del har den här dagen en viss betydelse. Nu är det precis tre år sedan jag senast drack alkohol. Det handlade från början om att ta min träning och satsningen mot Ironman på ett större allvar men nu har det utvecklats till en livsstil.

Trots att jag uppskattade en öl eller ett glas vin har jag under de här åren aldrig saknat eller längtat efter det. Utmaningen ligger snarare i att få omgivningen att acceptera ett ”nej tack”. Jag tror inte att några öl påverkar min träning eller prestation överhuvudtaget men problemet är att de sociala sammanhangen där alkohol inkluderas blir ganska många och för mig är det enklare att avstå helt än att välja tillfällena.

Jag tycker att ämnet hälsa och allt kring det är väldigt intressant och jag skulle kunna skriva om mina tankar hur länge som helst. Men för att inte hamna i moralpredikande (om jag inte redan gjort det) stannar jag här.

Vin

Tv-spel handlar ofta om att nå nästa nivå eller level. Jag har ett liknande sätt att se på mitt utövande inom triathlon. Från att en gång ha börjat med bröstsim och mountainbike på level 1 nådde jag under 2017 min högsta nivå så här långt. Att skaffa en professionell coach blev ett genombrott i min träning och den främsta framgångsfaktorn.

Nu har jag jobbat med Teresa och Uperform Coachning i exakt ett år och jag är väldigt nöjd med vad vi har uppnått tillsammans. Jag har lärt mig massor om träning, prestation och om mig själv.

I mellandagarna hade jag förmånen att kunna medverka vid två gemensamma träningspass genom Uperform. Först ut var ett simpass under ledning av Mikael Rosén. En levande legend inom simning, förbundskapten för svenska öppet vatten landslaget och Patrik Nilssons simcoach! Att simma med Mikael, Patrik och Teresa vid sidan av banan kändes hur stort som helst och jag gjorde mitt bästa för att ta till mig så mycket som möjligt! Passet innehöll precis som jag hade hoppats en hel del teknikträning men vi genomförde också ett test där vi skulle simma 50 meter åtta gånger och i varje omgång förbättra tiden. Misslyckades man var man utslagen! Efter sex omgångar var jag den enda som tagit mig vidare och jag tog mig faktiskt till åttonde och sista omgången! Även om det bara var en enkel övning växte tävlingsdjävulen i mig och det var kul att gå hela vägen!

IMG_3659

Två dagar senare var det dags igen och nu löpning på Saltsjöbadens IP. Det var en kylslagen förmiddag men Teresa och Patrik såg till att vi snabbt blev varma efter en bra uppvärmning och teknikträning. Därefter tränade vi på att hålla olika farter utan att använda klockan vilket var svårare än jag trodde! Sammanfattningsvis ett mycket givande pass i trevligt sällskap!

IMG_3693

Som statistiknörd skulle jag kunna presentera mängder med siffror och digram här men jag ska hålla mig kortfattad. Total träningstid 2017 blev 539 timmar och fördelningen syns i diagrammet nedan. Cykeln fick rulla en bit över 600 mil vilket ungefär motsvarar en tripp till Kina. De små tårtbitarna står för styrketräning och brickpass.

Diagram

Närmast väntar årets sista pass, Vo2-max intervaller på cykeln! Därefter firande av det goda nya året 2018!

Gott nytt år!

Here we go again!

Efter Ironman Barcelona har bloggen har fått vila en tid men nu är det dags att fatta tangentbordet igen.

Säsongen 2017 blev lång och efter urladdningen i Barcelona drabbades jag av årets alla sjukdomar på samma gång. Ultra mega förkylning xxl deluxe slog till med full kraft och jag blev borta från all träning i två veckor. Det blev ett ofrivilligt men välbehövligt uppehåll och jag var motiverad när jag kunde dra igång igen!

Den efterföljande månaden blev lite lugnare med 10-timmars veckor. Det passade bra då jag hade två föreläsningar inbokade och behövde tid för förberedelser. Jag har uppdaterat mitt koncept där jag berättar om min resa mot att bli en Ironman men också om sporten triathlon och hur jag ser på balansen mellan familj, träning och arbete. Även namnet är uppdaterat och nu är det ”Drömmen om Hawaii” som gäller!

Peter Hjelte som är ordförande i Julita GoIF har startat en föreläsningsserie där jag hade äran att få vara först ut.

IMG_0109

Den föreläsningen blev lite av en uppvärmning inför nästa tillfälle där jag var inbjuden av Ladys circle i Katrineholm. Jag kunde aldrig tro att jag skulle stå framför 40 kvinnor och prata om mig själv men nu är det check på den!

Överskottet från kvällen blev över 6000:- och skänktes till Unga reumatiker fonden. Det känns väldigt bra att kunna bidra till ett gott syfte!

I min träning har jag fokuserat på cyklingen där jag främst har kört intervaller och styrka. Även löpningen har bestått av intervaller och simningen har rullat på som vanligt med Katrineholms simsällskap.

IMG_3469

Jag har även genomfört ett FTP-test på cykeln. FTP står för Functional Threshold Power och innebär att man ska ge allt under 20 minuter. Därefter tar man sin genomsnittliga effekt i watt och multiplicerar värdet med 0,95. Utifrån detta värde sätter man sina intensitetszoner.

Att ge allt i 20 minuter är så SJUUUKT jobbigt!!! Det gäller att vara mentalt förberedd och jag hade laddat mentalt en vecka innan testet.

Kvällen innan hade jag löpning 18×200 meter max på schemat och det passet fanns i benen även dagen efter.

Hela kroppen skrek redan efter några minuter men 20 minuter senare kunde jag konstatera 336 watt i snitt och ett FTP på 320 watt.

I mellandagarna väntar riktigt roliga grejer i huvudstaden! Först har jag fått den äran att få köra ett simpass med Human Ambition och Mikael Rosén! Förbundskapten för Svenska Open Water-landslaget, Patrik Nilssons simtränare och författare av boken ”Öppet vatten”. Sjukt spännande men samtidigt nervöst!

bok

Några dagar senare följer ett löpevent med Coach Teresa och Patrik Nilsson! Också sjukt spännande men inte lika nervöst! 🙂

Tävlingssäsongen 2018 börjar falla på plats och jag har än så länge bestämt mig för följande lopp:

Örebro medeldistans

På nationaldagen körde jag Örebro både 2015 och 2016 och slutade 11.a respektive 10.a. I år ställdes tävlingen tyvärr in men 2018 kommer den tillbaka och då finns jag där igen!

Ironman 70.3 Elsinore

Europeiska mästerskapen i halv Ironman i Danmark! Jag hade länge funderingar på en fulldistans Ironman i juni men inget lopp inom rimligt avstånd passade in i kalendern. Då kändes Elsinore eller Helsingör som det heter på svenska som det bästa valet. Häftigt att köra ett mästerskap och med Teresa vid sidan av banan.

Ironman 70.3 Jönköping

Jönköping har levererat de tre senaste åren och det är en tävling jag inte vill missa. I första backen på cykeln tänker jag varje år att jag aldrig ska göra om det men det är snabbt glömt igen!

Ironman Kalmar

För fjärde gången i Kalmar och årets A-tävling! Här ska jag vara i min livs form och dra nytta av erfarenheterna. Inte mindre än 11 klubbkamrater finns där och jag längtar redan efter att dela dagen med dem och alla runt omkring!

Mycket annat skoj är på gång men mer om det framöver! På tal om skoj, nu väntar 3 timmar cykel…

Racerapport – Ironman Barcelona

Endast sju veckor efter min internationella debut i Ironman Hamburg var det dags för nästa lopp utanför Sveriges gränser. Det var dags att träna in lite nya ord såsom natación, ciclismo och corrida för destinationen var España och närmare bestämt Barcelona! Den här gången hade jag dessutom sällskap på banan av min kompis Tim Nordlöf som efter ett mellanår på nytt skulle ta sig an en Ironman. Hans erfarenhet av att tävla utomlands och resa med cykel var värdefull för mig. Annars hade jag förmodligen fortfarande stått kvar hemma i källaren med cykeln i molekyler! 

IMG_3238

Med på resan fanns så klart också min högra hand Lina, Tims motsvarighet Moa samt våra vänner Stefan och Maria. Det var alltså en sextett som styrde mot Skavsta flygplats på torsdagseftermiddagen. Samma sextett landade några timmar senare på Spansk mark. Mark som spanjorerna inte var helt överens om och den stundande helgen präglades av Kataloniens val om självständighet och tyvärr förekom en del oroligheter.

Med anledning av valet ville Borgmästaren ställa in hela tävlingen! En katastrof för arrangören och de 3000 deltagare med familj och supportrar som bokat resa och boende. Efter förhandlingar lyckades Ironman få tillstånd för loppet under förutsättning att tävlingsdagen flyttades från söndag till lördag. Vår planering om att göra alla förberedelser under fredagen och slappa under lördagen fick justeras. Nu hade vi bara en dag på oss att montera ihop cyklarna, provcykla, registrera oss, gå på pre-race möte, checka in alla utrustning, studera växlingsområdet och provsimma. En sak i taget kunde bockas av och vid solnedgången kände jag för första gången att jag hade kontroll på läget även om jag var en aning utmattad efter en dags flängande.

IMG_3246

 

 

 

IMG_3250

RACEDAY!

Tävlingsdagen började på ett bra sätt, nämligen med en god natts sömn! För första gången inför en Ironman hade jag fått ihop mer en några enskaka timmar. Det spelade roll att starten var så sent som 08:20 och det räckte att kliva upp 05:30 istället för 03:30 som jag gjort tidigare. Frukost, en sista shot med rödbetsjuice och mot starten!

Stämningen är svår att beskriva i text och rättvisa ord finns inte! 3000 atleter i våtdräkt på en sandstrand, solen går upp över Medelhavet, discjockeyn spelar ”Thunder” med AC/DC och speakern räknar ner minuterna.

Själv står jag och bekymrar mig över imma i glasögonen som vägrar att försvinna! Jag gör ett sista försök att skölja ur dem men det blir inte bättre och jag bestämmer mig för att bara gilla läget. Jag ser i alla fall vilket håll vattnet ligger åt…

Klockan blir till slut 08:20 och de första amatörerna rusar i vattnet! Jag hade placerat mig längre fram i startledet än någonsin tidigare och befann mig nu bland simmare som enligt egen uppskattning gör 60-65 minuter. 08:24 var det min tur och resan startade! 14 timmar tidigare hade jag gjort simpremiär i havet och fick uppleva saltvatten i svalget för första gången! Den erfarenheten var värdefull för nu visste jag vikten av att undvika kallsupar!

IMG_3267

Simbanan var enkel och kan beskrivas som 300 rakt ut, 1750 åt höger, 100 meter in mot land, 1450 meter höger tillbaka och avslutningsvis 200 meter vänster mot land igen. Solklart?! Klart var i alla fall vattnet och det var en stor fördel att kunna se de runt omkring sig för att hitta placering och kunna drafta. Jag hade en bra känsla hela vägen och precis som informationen vid pre-race mötet gick andra halvan lättare! Även om känslan var god kom glädjen först när jag fick sand mellan tårna och klockan visade 1:03! Boom, min bästa simtid! T1 tog ca 3 minuter och efter totalt 1:06 satt jag på cykeln!

IMG_3277

Cykelbanan inleddes med tre kilometer transportsträcka där vägen var bedrövligt dålig och mycket skakig. Här inträffade dagens första missöde när min flaska lossnade från mitt nyinköpta svindyra gorilla-fäste som skulle förhindra just det! 750 mililiter sportdryck var borta och nu fick jag från början förlita mig på arrangörens sportdryck som bedömt blandades 1 del sportdryck och 99 delar vatten. Med andra ord var den mycket svag!

Det var ändå lätt att komma över det tidiga missödet när transportsträckan var slut och Medelhavet uppenbarade sig igen. Hela banan gick längs med havet och var till stor del flack bortsett från några enstaka stigningar. Jag hade bra tryck i pedalerna och njöt av både utsikt och underlaget som nu var helt perfekt! Jag började dock få en konstig känsla i benen och något stämde inte! Jag kastade ett öga på sadelstolpen och insåg till min fasa att den sjunkit flera centimeter! Den skakiga inledningen var orsaken och trots att jag monterat ihop cykeln efter resan enligt konstens alla regler hände alltså detta!

IMG_3286

Första tanken var ”skit samma, jag kör på!” men snart insåg jag att det var ohållbart och jag bestämde mig för att stanna. Snabbt fram med multiverktyget som jag tack och lov i sista stund valt att ta med. Att stå stilla under en tävling skapar en viss stress och inte blir det bättre av att höra cykel efter cykel passera bakom ryggen. Enligt klockan stod jag stilla i två minuter men nu satt sadelstolpen som berget och jag kunde fortsätta.

På grund av tidigare nämnda folkomröstning hade arrangören förutom att byta dag även fått gå tillbaka till den tidigare kritiserade cykelbanan. En bana som bestod av 2,5 varv och därmed blir trång när 3000 cyklister ska samsas. Kritiken mot banan låg i hög förekomst av drafting, att ligga närmare än 10 meter till framförvarande.

Trots mitt ofrivilliga stopp kunde jag efter första varvet om 70 km konstatera en snittfart på 38,6 km/h. Energiboost från vägkanten vid vändningen och ut på andra varvet. Nu hade vinden tilltagit och motvinden tillsammans med att samtliga tävlande nu fanns på banan gjorde att farten sjönk. Tyvärr gjorde trängseln att 10-meters regeln flera gånger var omöjlig att följa. Jag blev flera gånger instängd eller blockerad och farten hämmades. Medveten drafting förekom också och domarna hade utan dåligt samvete kunnat dela ut hundratals varningar den dagen men jag såg tyvärr inte en enda.

IMG_3297

Efter andra vändningen fick jag vinden i ryggen igen och seglade tillbaka mot det sista halva varvet. Jag höll mig till min energiplan som byggde på att sportdrycken var just sportdryck. Bortsett från flaskan i inledningen tappade jag också ca en tredjedel av mina Powergels och nu hade även dessa tagit slut. Jag fångade några gels i farten vid langningen och klarade mig resterande del av cyklingen.

Slutligen tillbaka i Calella och transportsträckan mot växlingsområdet. Nu hade jag ingenting kvar att tappa och kunde efter 4:47 och 37,7 km/h i snitt parkera cykeln.

I Hamburg kunde jag gå ut på löpningen full av energi och med bra tryck! Jag hoppades på samma känsla här men tyvärr märkte jag tidigt att jag inte var där, det gjorde ont och jag var trött. Första milen tog 45 minuter och halva löpningen avverkades på 1:40. Så långt godkänd fart även om kroppen skrek ”gå hem till hotellet istället”. Jag insåg att jag förmodligen inte hade fått tillräckligt med energi under cyklingen i kombinationen med temperaturen som nu låg runt 24 grader. Jag började spekulera i min sluttid och insåg att jag hade en bra chans att gå in under 9:30 om jag bara lyckades hålla en anständig fart sista delen.

IMG_3338

Nu hade banan fyllts med deltagare och jag växlade några ord med de svenskar som jag passerade. Med 5 kilometer kvar uppenbarade sig också en bekant rygg och jag fick glädjen att växla några ord med Tim för första gången sedan starten. Det var skönt att han tagit sig till löpningen med tanke på att han dragits med sjukdom veckorna innan loppet och var osäker på start!

Nu när slutet närmade sig fann jag lite extra bränsle långt ner i tanken. Jag la i en halv växel extra på slutet och kunde öka. Jag kom tillbaka till tävlingscentrum som var fullpackad med åskådare och sista biten blev nästan gratis bland alla glada supportrar! På den plats där jag tre gånger tidigare fick vända öppnade sig nu filen rakt fram mot röda mattan!

IMG_3312

100 meter kvar, de bästa 100 på hela dagen, de 100 bästa på hela året! 99, 98 ,97…3, 2, 1… MÅL! Vimmelkantig och med stödjande händer från flera håll vände jag mig om mot klockan i målportalen som visade: M. Kjellander 9:23:52!

IMG_3323

Niotjugotrefemtiotvå! Otroligt skön känsla att komma in under 9:30 och med marginal. Dessutom med känslan av att det finns mer att hämta för det var inte det perfekta loppet. Lite problem under cyklingen, lite problem med energiintaget och en löpning som kan gå fortare.

Efter lite häng i Athletes garden tillsamans med det Svenska proffset Erik Holmberg så väntade den bästa stunden på hela dagen i och med en stor kram från Lina utanför tältet. Tillsammans gick vi till hotellet och efter en varm dusch tillbaka till banan för att heja fram Tim! Under tiden passade vi på att titta i resultatlistan och kunde konstatera att av 50 svenska deltagare var jag snabbast i alla kategorier!

Nio månader efter sin operation och trots läkarens ord om att han inte skulle kunna fortsätta tävla i Ironman gick Tim Nordlöf i mål efter 12:44:16! En bragd utan motstycke och jag är väldigt glad över att fått dela dagen med denna man av stål!

IMG_3325

En lång säsong närmade sig slutet men jag hade fortfarande en sak kvar att avsluta, att ta hem segern i klubbtouren! Inför den 10.e och sista deltävlingen hade jag 20 poängs marginal till Tobbe Rosén på andraplatsen. I och med att antalet genomförda tävlingar är utslagsgivande så räckte det inte med att landa på samma poäng. Eftersom jag missat ett lopp var jag tvungen att vara före honom. Jag fasade länge för Linas mil och det faktum att jag behövde slå Tobbe där. Tobbe springer ruskigt snabbt och jag vet att jag måste prestera på topp för att kunna slå honom!

All spänning försvann tyvärr när Tobbe på tävlingsmorgonen lämnade återbud p.g.a. sjukdom. Riktigt tråkigt för jag hade trots allt sett fram emot en ärlig kamp. Därmed var jag klar segrare i Julita triathlons klubbtour innan loppet men jag bestämde mig ändå för att gå all in och fick senare kliva upp på siffran 3 med tiden 40:06.

IMG_3417 IMG_3420

Säsongen 2017 är slut! Jag har många fina minnen med mig och här kommer några av årets höjdpunkter:

  • Ironman 70.3 i Jönköping – Min nionde plats i H30 räckte till en kvalplats i 70.3 VM i Sydafrika 2018. Jag avstod dock platsen.
  • Österåker Triathlon sprint – Seger och nytt banrekord i årets största lokala triathlon.
  • Ironman Hamburg – Internationell debut, personligt rekord och min bästa löpning någonsin.
  • Ironman Barcelona – Nytt personligt rekord, sub 9:30 och bästa svenska deltagare.
  • Julita Triathlon klubbtour – Totalsegrare!

Avslutningsvis men viktigast av allt kommer personerna som har haft betydelse för mina framgångar under säsongen. Jag är tacksam för allt ni gjort för mig i min triathlonsatsning!

  • Lina
  • Teresa Heimann, Uperform Coachning
  • Emil Remröd, ICA Maxi Katrineholm
  • Jens Pettersson, Silver och Stål
  • Bröderna Lindqvist, XL-Bygg Ålsäter
  • Klas Malm och Marlene Falk, Eskilstuna cykeldepå
  • Björn Englund, Tweeler Bikes
  • Nina Van Glabbeek, Ninas fotstuga
  • Johan Baertels, Vitamin well
  • Mats Wangenfors, Linderoths tryckeri
  • Christian Brantö och Rolf Österberg, Katrineholms simsällskap
  • Vännerna i Julita Triathlon

Racerapport – Ironman Hamburg

Här kommer berättelsen om min fjärde Ironmantävling och min debut utanför Sveriges gränser!

Att det inte skulle bli Kalmar 2017 stod klart ganska tidigt efter förra säsongen och blickarna riktades mot Europa. Masstricht i Nederländerna var länge ett alternativ tillsammans med Schweiz och Österrike.

Men så annonserade Ironman en ny tävling, Hamburg i Tyskland! Den blev direkt väldigt intressant. Efter Köpenhamn var den närmast Sverige och det skulle gå att resa med bil relativt enkelt. Utifrån chanserna att kvalificera till VM på Hawaii var den också intressant då Tyskland sedan tidigare arrangerar EM i Frankfurt med nästan det dubba antalet kvalplatser. Min tanke var att de starkaste deltagarna skulle söka sig dit. Det är självklart hopplöst att spekulera i andra deltagares kapacitet men så gick tankarna.

Jag bestämde mig för att satsa på Hamburg och anmälde mig. Nästan 2500 andra fick samma tanke och loppet blev snart slutsålt. 10 månader senare var jag på plats i Hamburg med familjen tre dagar innan tävlingen. Jag hade kollat igenom all utrustning innan avresan, dubbelkollat och trippelkollat! Det hade dock krävts en fjärde koll vilket jag insåg när jag stod på en bensinstation i södra Sverige, visslandes på någon Abba-låt och tittar på cykeln på taket. STYRFLASKAN!!

Den låg kvar hemma i diskmaskinen…

28562_7444.jpg

Smått desperat började jakten på butiker som sålde en ny likadan. Det blev till och med en omväg till Köpenhamn och en butik som visade sig hade upphört. Jag visste att med stor sannolikhet skulle det finnas att köpa i expoområdet vid tävlingsplatsen men oron la sig inte förens jag såg den hänga där på en krok tillsammans med en nätt prislapp på 1000:-

Efter min lilla investering i en ny platsflaska var jag i alla fall lugn igen!

Dagarna innan loppet präglades av ihållande regn men Tysklands motsvarighet till John Pohlman hade utlovat bättre väder på tävlingsdagen. Jag gjorde en simtur i sjön Alster vilket var platsen för tävlingsbanan. En kortare löptur runt samma sjö och ett försök till cykling vilket var omöjligt i en storstad där alla rör sig i ett rasande tempo. Jag fick i alla fall köra igenom kropp och utrustning några dagar innan och hade en bra känsla. Processen med registrering och incheckning flöt också på utan konstigheter.

Växlingsområdet var fantastiskt långt och utdraget i jämförelse med Kalmar som är kompakt. Jag hade som AWA-athlete (Ironmans system för att primera de som har gjort många lopp och/eller varit snabba under föregående år) fått en plats för cykeln längst bort nära ut- och ingång för cyklingen. Det var bra att slippa springa långt med cykeln under loppet men det blev långa promenader för att ta sig till platsen.

Till slut kommer man till den punkten då all träning är gjord, man är på plats, registrerad, incheckad och allt är förberett! En slags tomhet infinner sig samtidigt som fjärilarna i magen går på högvarv! Nu är det bara att sova sen är det dags för Raceday! Det där med att sova natten innan Ironman har aldrig varit någon höjdare och den här gången var inget undantag. Jag kan nog räkna sömnen i minuter och jag var klarvaken innan någon av mina tre väckarklockor ringde.

Eftersom hotellet inte serverade frukost vid 05:00 en söndag slängde jag ihop lite gröt och NES-kaffe med varmvatten från kranen i badrummet. En shot rödbetsjuice på det, sen var jag på G!

Foto 2017-08-13 06 01 59

Mot växlingsområdet för fylla upp min nyinförskaffade styrflaska och pumpa däck. På med våtdräkt och en mycket kort simtur i det mycket begränsade uppvärmningsområdet. Därefter fortsatte jag uppvärmingen på land tills jag 20 minuter innan start tog mig in i startfållan.

Här misslyckades tyvärr arrangören med att bringa ordning då mängder med åskådare hade samlats runt startområdet och deltagare som inte varit på plats tidigt fick tränga sig igenom folkhavet och klättra över kravallstaket för att ta sig till starten.

Systemet med självseedning (placering i startled utifrån uppskattat simtid) var också otydligt. Jag placerade mig i ledet 1:05 eller fortare. I Kalmar finns det flera snabbare led men här hamnade jag, som uppskattade min tid till ca 1:05 med simmare som går under 50 minuter.

Min familj fanns på plats tillsammans med vår vän Anna-Karin som bor i Hamburg och som tagit väl hand om oss under vår vistelse. Det känns otroligt skönt att ha dem där och kunna växla några ord precis innan starten.

Tack Anna-Karin för att du väntade till efter loppet med att berätta att man veckan innan plockat upp delar av ett lik i sjön!

IMG_2930

Speakern räknar ner en minut i taget och till slut är det bara sekunder kvar. Starten går och deltagarna strömmar ner i vattnet. Det piper till när jag kliver över dagens första tidtagningsmatta, det piper till igen när jag startar klockan och sen ligger jag i vattnet! Nu är jag på väg!

Simningen började med en loop på ca 2,8 km under två broar och ut till mitten av Alster och tillbaka. Där väntade en sk. Australian exit, en vändpunkt på land och därefter ytterligare en loop på ca 1 km innan uppgången.

Jag kom iväg bra och hittade snabbt en fart som jag kände mig bekväm med. Jag försökte hitta fötter att drafta på men gång på gång tappade jag dem och hamnade ensam. Här har jag helt klart förbättringspotential i att lära mig drafta! Lite sedvanligt stök men sjön låg stilla och det flöt på bra!

Jag hade studerat banan väl och visste hur långt jag hade simmat vid vissa punkter. När vi återvände till broarna efter ca 2,5 km återstod 300 meter till uppgången på land. Det blev nog inte den vackraste landstigningen men många andra stod på näsan här vilket jag klarade mig från.

Under den sista kilometern kände jag mig lite trött men fick ändå energi av att vara så nära slutet av simningen. Nådde uppgången och kastade ett öga på klockan som visade 1:05 vilket var enligt förväntan!

4_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_003972-10068861 3_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_002446-10068860

Nu väntade ca 300 meter löpning till växlingsområdet, blå påse och snabbt av med våtdräkten.

Väl vid cykeln hörde jag upprepade rop på tyska och fick se en gestikulerande funktionär en bit bort. Efter en stunds oklarheter förstod jag att han ville att jag skulle ta av mig cykelskorna vilket jag gjorde och frågade om jag fick fortsätta. Utan att förstå varför sprang jag med skorna i handen mot utgången av växlingsområdet. Väl där möttes jag av nästa funktionär som direkt gav mig gult kort med hänvisning till att skorna inte satt fast på cykeln. Lätt irriterad försökte jag förklara att hennes kollega hänvisat mig men jag kunde lika gärna ha pratat om min kapsylsamling jag hade som barn…

Gult kort innebär ett tidstillägg på en minut. Inte hela världen kan man tycka men att stå stilla och se deltagare efter deltagare springa förbi är otroligt frustrerande!

Efter vad som kändes som en kvart kom jag till slut iväg på min 182-kilometers resa!

6_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_007515-10068863

Banan var 91 km och skulle köras två varv. Jag visste att den var kuperad och från en annan deltagare som jag träffat dagen innan hade jag fått höra att den var väldigt teknisk.

Kuperad och teknisk kunde jag snart konstatera men banan var också våt efter två dagars ihållande regn. Dessutom var den många gånger väldigt trång, kanske inte banan i sig men från start och långt in i cyklingen var jag omgiven av andra. Det var omöjligt att hålla 12 meter till framförvarande och man hade nästan hela tiden någon att passera eller någon som passerade.

Därför fick jag också svårt att hålla min egen fart.

62_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_088046-10068919

Anmärkningsvärt många stod längs med sidan och lagade punktering. Några hade dessutom tyvärr tvingats bryta.

Efter några mil kommer man fram till den största av Hamburgs tusentals broar, Köhlbrandbrucke.

koehlbrandbruecke_fahrrad

Denna motsvarighet till Ölandsbron skulle forceras två gånger precis som i Kalmar, dock från samma håll. Utsikten över en av Europas största containerhamnar var imponerande men inte att jämföra med den över Kalmarsund! Dessutom bidrog denna hamn med en stank som fick mina cykelskor, som för övrigt varit förpassade till karantän i en väl försluten plastpåse hela resan, att framstå som liljekonvalj.

Hur som helst kom bron att bli början på en bergochdalbana genom små byar och över landsbygden. Mil efter mil avverkades och efter 2,5 timme började jag närma mig vändpunkten. Strax innan centrum stod min tappra fanclub med Svenska flaggan i luften. Det gav en välbehövlig energikick inför att göra om precis samma sak en gång till!

66_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_101146-10068923

En liten rolig detalj var att i tunneln direkt efter var hastighetsbegränsningen 30 km/h och en stor display visade aktuell hastighet vilket även fungerade för cyklister. Den blinkade ilsket rött ”46 km/h” när jag svischade förbi.

60_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_083960-10068917

Därefter var det dags att använda bromsen för jag hade ingen lust att stå på näsan inför de hundratals åskådare som fyllde gatorna kring tävlingscentrum.

180 grader och start för andra varvet efter 2:35.

10_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_009361-10068867

Jag gestikulerade till publiken att de skulle öka trycket och hela folkhavet började koka, riktigt häftig känsla och jag hade ett stort leende när jag passerade flaggan och familjen igen.

Nu hade fältet glesats ut en aning och mitt eget tempo blev mer tillåtet. Det var också skönt att minska risken att åka dit för drafting. Med mitt gula kort i bagaget ville jag verkligen inte råka ut för fler straff och risk för diskvalificering.

Mil efter mil avverkades och till slut var det bara 4, 3, 2, 1 mil kvar!

15_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_019802-10068872

17_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_024440-1006887430_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_031861-10068887Även om det inte blev någon rekordtid på cykeln så hade jag bra kontroll och framförallt en bra känsla. Jag såg många på slutet som hade gått ut alldeles för hårt på cykeln men jag lyckades håll samma intensitet rakt igenom. 5:11 blev den slutgiltiga cykeltiden.

Nu var jag tillbaka på platsen där ostskivan vädrades några timmar tidigare. Utan cykelskor på fötterna sprang jag med cykeln när det small till i höger fot! Jag klev på någonting runt och hårt, förmodligen en tappad kolsyrepatron och det gjorde fruktansvärt ont!

Haltandes dumpade jag cykeln och struttade vidare mot påsarna (typ 100 mil bort…)

Snabbt på med löpskor, skärm och glasögon. Nummerlappen fram och en gel i varje ficka. Med skor på fötterna dämpades smärtan och jag påbörjade mitt marathon till jublet av familjen som stod precis vid löpstarten.

Foto 2017-08-13 13 18 43 (1)

Löpbanan var flack och sträckte sig längs med sjön där vi tidigare simmat till en vändpunkt och tillbaka, fyra varv och totalt 42195 meter!

Här visade sig Hamburg från sin bästa sida för större delen av banan var full av jublande, tutande, applåderande (kedjerökande) tyskar! Det fanns förmodligen lika många nationaliteter vid sidan om banan som på, dvs ca 60. Men ett konstaterande från den här resan är att tyskar röker otroligt mycket! Det hamnar under kategorin otrevligt när man tvingas springa genom cigarettrök! Skäms! Schande über dich!

Nåväl, jag hade annat att tänka på såsom att hitta en bra känsla i löpningen. Jag hade bestämt mig innan för att inte titta på tempot på klockan utan bara förhålla mig till min egen känsla! Dock hade jag koll på tid och distans. Det underlättar mycket att springa innan banan hinner fyllas av deltagare och första varvet gick väldigt bra! En snabb koll på tiden efter ca 10,5 km visade 45 minuter. Jag fortsatte i samma tempo och fick gång på gång ny energi av supportrarna vid sidan som nu också fått sällskap av ytterligare en sverigeflagga!

Foto 2017-08-13 15 52 40

Allt kändes så bra men vid 18 km gick det plötsligt snabbt utför! Inom loppet av en kilometer blev jag trött, energin försvann och benen blev tunga. Jag blev stressad och såg hur loppet, som jag så här långt varit nöjd med höll på att rinna ur händerna. Jag hade inte lyckats följa min energiplan till fullo och insåg trots att hjärnan var lika matt som övriga kroppen att nu var det bråttom att fylla på!

34_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_033735-10068891

Jag tog mig löpandes till nästa vätskekontroll trots att hela kroppen skrek ”GÅÅÅÅ!!!!!”

Jag minns inte exakt vad jag fick i mig men det var på vinst eller förlust, om magen skulle klara av det eller om jag skulle få träffa Maja! (Nu tänker du, vilken Maja?!) 

Jag hade sänkt tempot och sakta men säkert kom krafterna tillbaka. Jag kunde fortsätta löpa även om jag unnade mig lyxen att gå raskt genom kontrollerna för att säkerställa energiintaget.

53_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_059311-10068910

Andra varvet var avklarat och det mentalt jobbiga tredje varvet väntade. Banan hade fyllts med deltagare och tyvärr hamnar folk ofta i bredd. Detta i kombination med att publiken ofta stod inne på själva banan gjorde det svårframkomligt. Jag hade fått upp farten igen men vågade inte trycka på som i inledningen. Tredje varvet gick ändå förvånansvärt bra och jag var smått upprymd över att ha räddat upp situationen som höll på att sluta med väggen!

Tredje armbandet satt runt handleden, bara ett varv kvar, drygt en mil!

38_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_039731-10068895

Jag hade inför loppet undvikit att spekulera i tider eller jämföra mig med tidigare lopp i Kalmar. Jag började ändå inse att med nuvarande fart skulle jag kunna gå i mål under 10 timmar, något som jag tvivlat på med tanke på cykelbanans profil.

Jag stod fast vid att inte använda klockans tempo utan förhålla mig till banans kilometermarkeringar. Jag ägnade mig åt att räkna och fundera kring min sluttid samtidigt som jag kunde njuta av att springa förbi dem som hade både två tre och fyra varv kvar!

Vid banans vändpunkt och stod markering 38,5 km och på samma plats ropade några tjejer ”heja Sverige!” efter att ha sett flaggan på min nummerlapp! Där och då insåg jag som först att det skulle gå vägen! Jag kände mig stark och jag skulle orka den sista biten till målet!

Foto 2017-08-13 19 24 34

Jag ångade på och lyckades öka farten en aning. Ju närmare jag kom mål desto mer började jag inse att min tid var på väg mot densamma som Kalmar 2016, 9:47.

Jag vet, det är olika banor och tiderna är inte jämförbara men tiden står trots allt skriven i sten och det skulle vara kul med en förbättring!

Det gör ont jävlarimig överallt men det är så himla skönt! Fjärde och sista armbandet är bärgat. Tre kurvor kvar innan upploppet, publik överallt, jubel, röklukt…

44_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_048671-10068901

Plötsligt är det bara där, målet. Det är ett fasligt oväsen men jag lyckas notera familjen från sidan precis när jag passerar dem och tar första steget in på röda mattan. Jag har nu löpt i 3:21.

Rökmaskinen puffar (som att den behövdes) cheerleaders showar på sidorna, musiken dunkar, läktarna kokar! Speakern får en high five som förmodligen svider fortfarande…

46_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_048673-10068903

Jag är i mål.

56_m-100776500-DIGITAL_HIGHRES-1817_071616-10068913

Jag har genomfört Ironman Hamburg, min fjärde Ironman. Tiden blev 9:47:16 och därmed nytt personbästa med 25 sekunder!

Min gode vän Tim var snabb med att upplysa mig om att med min utveckling kommer jag behöva träna 48000 timmar för att komma under nio timmar…

Ca 2500 deltagare var anmälda varav 1994 stycken fullföljde tävlingen. Jag placerar mig totalt på 129.e plats. 15 svenskar fullföljde loppet och där hade jag näst bästa tid.

Min åldersgrupp M30 visade sig vara otroligt stark och min tid räckte inte till någon kvalplats.

Jag känner mig ändå väldigt nöjd med loppet och framförallt med att ha räddat löpningen där jag var väldigt nära att tappa allt.

Foto 2017-08-13 17 09 44

En väldig lättnad efter loppet men snart nog också en längtan efter att få göra det igen! (dum i huvudet?!) Det är så många känslor kring en Ironman, inte bara under loppet utan också innan och efter. Känslor som inte går att hitta på annat sätt. Kalla mig missbrukare, för jag är beroende!

Närmast väntar sex veckor av förberedande träning inför nästa Ironman, Barcelona!

Vid sidan om förberedelserna pågår också planeringen av säsongen 2018!

There’s more to come!

Racerapport – Linnéasimmet och tankar inför Ironman Hamburg

1000 meter simning stod på programmet när Linnéasimmet skulle avgöras vid Djulöbadet i Katrineholm! Med endast en vecka innan Ironman Hamburg hade jag knappt funderat kring loppet innan själva tävlingsdagen. Tävlingen är också den sjätte deltävlingen i Julita Triathlon klubbtour där jag än så länge är i ledning men med Tobbe Rosén jagandes bakom.

_MG_9409

47 deltagare startade i den långa klassen 1000 meter och nästan alla tävlade för Julita Triathlon vilket var extra kul! Banan bestod av två varv med varvning vid starten nära land.

Starten gick och jag satsade hårt från början i hopp om att placera mig bra och kunna hitta bra fötter att drafta på. Till min stora förvåning dök det inte upp några fötter utan jag var i ledning vid första bojen. Förvånad över att vara först satte jag fart mot nästa boj och försökts behålla fokus i en ovan situation. Vid nästa boj kunde jag ana att jag var tätt följd och avståndet till bakomvarande var litet. Strax innan första varvet var avklarat började jag känna fingrar mot tårna och strax därefter såg jag mig passerad av Jill Pettersson. Ganska omgående kom också Anderas Assermark och jag föll tillbaka till tredje plats.

Jag lyckades inte riktigt behålla samma fart under andra varvet och med bara 150 meter kvar dök ytterligare simmare upp jämsides. Jag försökte trycka på lite och fick en halv meters lucka men snart var luckan åt fel håll. Jag tappade fokus på min egen simning och gick i mål som fyra med lika många sekunder till tredjeplatsen. Den gode Tobias Rosén som jag utkämpat spurtstrider med tidigare under året drog längsta strået den här gången. Fyra totalt men prisades som trea i herrklassen! Senare tog vi hem segern i lagstafetten, jag tillsammans med tidigare nämna herrar!

IMG_2789

_MG_9495

Som sagt, endast en vecka kvar till säsongens första stora tävling, Ironman Hamburg! Och samtidigt bara sju (!) veckor kvar till Ironman Barcelona. Nedräkningen till Barcelona blev dessutom kortare då arrangören flyttade fram tävlingen en dag och vi kör på lördag istället för söndag. För min och Tims del som ska tävla innebär det en kortare uppladdning då vi kommer fram på torsdag kväll och endast har fredag på oss att göra alla förberedelser. Samtidigt får vi en hel dag extra vila innan hemresan vilket känns bra!

Nog om Barcelona, nu är allt fokus på Hamburg! Äntligen börjar det närma sig! Ända sedan jag anmälde mig till tävlingen i november har det knappt gått en dag utan att jag har tänkt på loppet.

Jobbet är gjort och jag är väldigt nöjd med hur jag har tränat sedan årskiftet då jag startade med min nya coach Teresa och Uperform coaching. Tack vare Teresa kunde jag ta träningen till en ny nivå och fortsätta utvecklas. Man brukar ibland säga att man blir en Ironman innan själva tävlingen och det ligger mycket i det. Det är resan dit som är den jobbiga biten och tävlingen i sig är bara den sista pusselbiten.

uperform_coaching_black1-2

Jag kan idag blicka tillbaka på sju intensiva månader som ibland har bestått av 20 timmar träning i veckan men mestadels runt 12-15 timmar. Det har varit en stor utmaning att orka träna så mycket men framför allt att balansera familj, arbete och träning. Jag tycker att jag har lyckats med den biten och jag har levt upp till Teresas måtto att träningen ska anpassas efter livet, inte tvärtom. En del pass har fått flyttas, kortats av eller strykas men i sin helhet har jag uppnått kontinuitet. Under den här perioden har jag tränat ca 350 timmar fördelat på 48 % cykel, 27 % löpning, 22 % simning och 3 % styrka.

Jag har en 20-timmars vecka bakom mig där jag var rejält sliten de sista passen. Nu befinner jag mig i en period av återhämtning med mestadels kortare pass fram till tävlingsdagen och kommer förhoppningsvis att pricka toppformen då.

Och att pricka toppformen handlar lika mycket om att vara mentalt förberedd, något som jag i efterhand kan se att jag misslyckades med i Ironman 70.3 i Jönköping tidigare i sommar. Där la jag stort fokus på att spekulera i mina tider i jämförelse med tidigare år. Jag satte en målsättning i tid i varje disciplin som var rent teoretisk och när jag inte levde upp till dem blev jag väldigt besviken. Det misstaget gör jag inte om igen!

När jag 2016 nådde mitt mål att göra en Ironman under 10 timmar bestämde jag mig för att det nya målet skulle heta Kona, dvs VM i Ironman på Hawaii. Att kvalificera sig dit är mycket svårt. Antalet kvalplatser per tävling är oftast 40, fördelat på alla åldersklasser. I klassen M30-34 i Hamburg finns ca 220 deltagare och 4 kvalplatser. Med andra ord, det är inte realistiskt att hoppas på en topp 4 placering och det är inte heller någonting jag fokuserar på. Att sätta målsättningen topp 4 är också helt beroende av andras prestationer och alltså ingenting som jag kan påverka.

Att spekulera i tider i jämförelse med tidigare Ironman i Kalmar är inte heller rättvist. Det är en helt annan bana som dessutom är okänd för mig. Väder och vind kommer att vara annorlunda och att dessutom tävla utomlands är något helt nytt för mig.

Fokus ligger istället på det enda som jag kan påverka, mig själv! Det är mitt race och jag ska hitta en bra känsla som bär mig hela vägen. Om känslan är bra när jag går i mål så är jag nöjd, oavsett vad som står på klockan! Jag kanske kommer att vara långt ifrån andras förväntningar men så länge jag har gjort vad jag har kunnat så kommer jag att vara nöjd.

Vid sidan om mentala förberedelser så pågår allt det praktiska. Cykeln har fått en genomgång med justering av växlar och bromsar. Fötterna har precis som tidigare år fått behandling hos fantastiska Ninas fotstuga och jag har börjat gå igenom all utrustning och packa lite smått.

Ninas-fotstuga_PNG

Tyvärr plågas jag fortfarande av ryggproblem vilket framförallt uttrycker sig i cyklingen. Jag har den senaste tiden fått flera behandlingar utan större framgång och här ligger mitt största orosmoln inför tävlingen. Samtidigt är det precis som många andra faktorer ingenting jag kan påverka och jag accepterar läget.

På tisdag börjar den långa bilresan mot Hamburg och jag kommer fram tillsammans med familjen på torsdag. Söndagen den 13/8 klockan 06:50 startar jag i min fjärde Ironman och debuterar internationellt! 🙂

Racerapport – Österåker Öljaren Triathlon

Äntligen dags för årets främsta lokala triathlontävling i vackra Österåker. Vi som härstammar från Julita brukar skämtsamt säga att man bor i Österåker p.g.a. utsikten, då man ser Julita på andra sidan sjön Öljaren. Men som boende i Österåker har man också chansen att avnjuta ett triathlon på nära håll en gång vartannat år sedan 2013. Det här var alltså tredje gången tävlingen arrangerades.

För egen del var det första gången även om jag under mellanåren 2014 och 2016 körde loppet som en inofficiell träningstävling. Distanserna är 400 meter simning, 26 km cykel och 4,5 km löpning.

Korta distanser innebär högt tempo och litet utrymme för misstag. Jag hade höga förväntningar om en bra placering och kanske till och med seger men jag tränar för långdistanslopp och det fanns många starka deltagaren i startlistan. Jag bestämde mig ändå för att hitta en bra känsla och kunna njuta av dagen snarare än på motståndet.

Då loppet genomfördes i grannbyn var jag väl bekant med vägarna för tävlingen och sista tiden hade jag genomfört flera träningspass på tävlingsbanan. Några dagar innan loppet provade jag både sim- och cykelbanan och gjorde en sista analys. Jag hade därför bra koll på var jag kunde hämta fart, när jag var tvungen att bromsa och asfaltens status.

Starten gick på eftermiddagen och solen stod högt på himlen. Klockan 14:30 låg 64 individuella tävlande och sex stycken lagmedlemmar i vattnet. Starten gick och det blev tidigt trångt och stökigt. Jag satsade på att gå ut hårt vilket lönade sig. Efter ca 100 meter hade jag brutit mig loss och kunde bara se två andra framför mig. Efter vändningen fick vi vinden i ryggen och sista biten gick av bara farten. Upp på land som trea efter 6:36.

IMG_2511

Härligt publiktryck på vägen upp mot växlingen och vidare ut på cykeln. Jag kunde se att min främsta rival Mikael Karlsson kom upp ur vattnet efter mig och han fanns nu bakom mig på cykeln. De två framförvarande var för mig mig okända men redan i första backen kunde jag avancera till andraplatsen. Jag tryckte på hårt för att komma ikapp ledaren och efter fyra km passerade jag.

Nu var jag i ledning och därmed jagad av alla andra! Jag visste att det fanns deltagare som kunde springa fortare än mig så det gällde nu att bygga upp ett avstånd som räckte hela vägen. Efter första varvet passerade jag tävlingscentrum med 200 åskådare vid vägkanten och det var en häftig upplevelse att vara i ledning! Jag försökte undvika att titta bakåt men kunde inte låta bli vid några tillfällen. Jag fasade att Micke skulle komma farande men han och alla andra lös med sin frånvaro.

IMG_2509

Jag återvände till växlingsområdet och kastade en blick på klockan som visade snittfart 39,5 km/h. Växlade ut på löpningen och satte fart mot målet 4,5 km bort. Jag hade ännu inte sett någon annan deltagare men efter ca 500 meter mötte jag Micke på cykeln. Därmed visste jag att jag hade några minuters försprång. Snart nog kom trean och därefter kom cykel efter cykel farandes.

IMG_2516

Jag hittade inte riktigt känslan i benen i början men vid vätskekontrollen efter två kilometer fick jag en mugg vatten som blev till ny bensin. Jag hade varit lite snål med vätska på cykeln och varit utan ett tag. Jag fick upp farten och kunde hålla 3:45-3:50 tempo resten av löpningen. Jag kastade några blickar bakåt men kände mig ohotad. Målet närmade sig och jag kunde njuta sista biten.

IMG_2493

Fantastiskt känsla att gå i mål som vinnare med familj och vänner vid sidan!

FullSizeRender-1

Stort tack till arrangören för en fantastiskt fin tävling! Till funktionärer och publik! Till medtävlande och framförallt till mina 31 klubbkamrater i Julita Triathlon!

Racerapport – Ironman 70.3 Jönköping

Bröstsim i min nyinförskaffade våtdräkt, cykling på mountainbike med endast en banan i väskan och löpning som en gammal anka.
Året var 2013, platsen var Sala och jag gjorde min första medeldistans/halv Ironman/70.3 eller vad man nu väljer att kalla 1,9 km simning, 90 km cykling och 21 km löpning.

När jag utmattad föll över mållinjen efter sex och en halv timme var prisutdelningen slut, de flesta deltagare hade åkt hem och funktionärerna var i färd med att montera ner växlingsområdet. Det spelade ingen roll, jag var överlycklig över att ha lyckats genomföra detta enorma kraftprov! Och jag var inte ens sist! Av 111 deltagare slutade jag 105.a!

Fyra år har gått sedan dess och nu var det dags igen, för 10.e gången på samma distans!
Målet är inte längre att genomföra, nu handlar det om prestation och jakten på tider och placeringar.

Ironman 70.3 i Jönköping
Jag såg verkligen fram emot tävlingen som en av sommarens höjdpunkter. Ironman står alltid för toppklass och Jönköping är inget undantag.

IMG_2369

2015 deltog jag i SM i medeldistans i Jönköping och 2016 blev tävlingen en Ironman 70.3. Nu var det tredje gången på samma plats! Även om både cykel- och löpbanan hade dragits om sedan mitt första år så var det mesta sig likt.
Vi kom till tävlingsplatsen redan vid fredag lunch och jag kunde efter registrering och pre-racemöte känna på Munksjön och öva lite starter.
Lördagen blev en enda lång väntan med promenad till stadsparken där vi hittade både lekpark och djur. På kvällen träffades vi åtta deltagare från klubben för fotografering och lite snack.

IMG_2386

Raceday!
Jag hade en riktigt lugn morgon innan starten. All utrustning var under kontroll, frukosten stod serverad och jag hade bara några hundra meter till tävlingsområdet från hotellet. Jag kunde i lugn och ro se över cykeln en sista gång och värma upp både på land och i vattnet innan nationalsång och kanonsalut.

Simning
Min plan i simningen var att starta med gruppen 30 minuter. Lite över min förmåga men jag hoppades att kunna dras med i bättre simmares fart. Jag började hårt de första 100 metrarna och försökte hitta en bra position. Därefter låg jag på en stabil fart med kontroll på puls och andning.

Jag gjorde ett litet misstag vid första bojen där banan svänger och solen hamnade rakt i ansiktet. Jag hittade inte nästa boj med blicken och märkte efter en stund att jag var ensam. När jag väl fick syn på den insåg jag att jag hade kommit helt ur kurs och tog irriterad ny riktning.
Resten av simningen flöt på väl och när jag nådde land stod klockan på 32 minuter.
Efter förra året var jag förberedd på den exceptionellt långa löpsträckan till växlingsområdet.
Smärtfri växling och upp på cykeln!

IMG_2460

Cykling
Erfarenheten från i fjol hjälpte mig även här att vara mentalt förberedd på stigningen i inledningen banan. Förmodligen gick jag ut betydligt hårdare förra gången och nu var jag inte alls lika sliten när vägen började plana ut.
Jag förmodade att min vapendragare Micke Karlsson fanns framför mig och vid banans enda vändpunkt fick jag det bekräftat. Avståndet var någon minut men jag hade inga ambitioner om att jaga honom just då…
Tyvärr fick jag tidigt problem med ryggen och jag plågades av att sitta i aeroposition. Jag försökta då och då att sträcka på mig men bättre blev det aldrig. Trots det försökte jag hålla bra tryck i pedalerna och känner ändå att jag fick ut mer av cyklingen än senaste tävling i Borås. Jag unnade mig då och då lyxen att njuta av omgivningen och Jönköping levererar verkligen där också!

Jag hade min fjolårstid i bakhuvudet hela tiden även om jag vet att det inte är rättvist att jämföra mellan olika år. Snitthastigheten var i inledningen väldigt låg men allteftersom ökade den sakta. Tyvärr fick jag se fjolårstiden passera när jag närmade mig de centrala delarna igen. Tiden blev 2:29 och en snittfart på 36,26 km/h. Jag hade hoppats på lite mer men samtidigt hade jag kanske sparat krafter till den avslutande löpningen.

Löpning
Även vädret visade sig från sin bästa sida och solen stod högt på himlen. Lite för varmt för min smak men ändå inget som hämmade mig.
Fantastiskt mycket publik i centrum och kring tävlingsområdet. Precis som i Kalmar är den delen gratis och man bärs fram av jubel och hejarop. Jag visste att Micke fanns framför mig, frågan var bara hur långt. Svaret fick jag när min vän Stefan som stod vid sidan ropade ”6 minuter till Micke”.

IMG_2461
Jag känner hans förmåga ganska väl och gissade att han skulle klara ett tempo på 4:50-5:00 min/km. Om jag klarade att hålla 4:20 så skulle jag tjäna in ca 30 sekunder varje km och komma i kapp honom efter ca 12 km.
Löpningen genomförs på en trevarvsbana runt samma sjö där vi tidigare simmat. Banan var ny för i år och första varvet var mest spännande för att få upptäcka sträckan.
Andra varvet brukar vara det mentalt jobbigaste och här sjönk farten något men jag höll huvudet högt.
Blicken sökte ständigt den där grönvita dräkten med Karlsson på ryggen. Han dök aldrig upp och efter två varv började jag fundera på hur snabbt han kunde springa egentligen.
Från sidan hörde jag rop om att ”Micke är där framme” och jag la i en sista växel för att komma ikapp!
Kilometer efter kilometer avverkades och till slut efter ca 19 km tyckte jag att jag kände igen honom på långt håll. Han var nära centrum och det var väldigt lite kvar att springa.
Jag kom närmre och närmre och precis i anslutning till starten möttes vi vid banans enda vändpunkt.

IMG_2411
Han fick se mig och kopplade in det som i gamla Volvobilar kallas ”overdrive” och ökade!
Jag klev ner i källaren där jag hittade mina sista krafter som räckte till 4:00-tempo i ca 500 meter innan jag kom upp jämnsides.
Nu hade vi ungefär 500 meter kvar till mål, Micke var trött, jag var trött och vi kom överens om att avsluta loppet tillsammans. Vi har åtskilliga timmar träning tillsammans de senaste åren där vi har slitit i ur och skur och det kändes helt rätt att gå i mål sida vid sida.
Vi sprang genom folkhavet in på röda matten och gick de sista metrarna in i mål tillsammans.

IMG_2417
En häftig upplevelse att efter 4 timmar och 38 minuter få dela målgången med en kompis och klubbkamrat! Tack Micke!

IMG_2436

Sammanfattning
Jag tar med mig de positiva bitarna hem från Jönköping.
· Personligt rekord med knappt fyra minuter.
· Jag tar placering 9/160 i H30-34.
· Jag förbättrar min tid i simningen men framförallt löptiden med nästan fem minuter.
· Jag hade samma sluttid som ett av herrproffsen.

Nu väntar årets stora lokala triathlontävling i Österåker i form av sprint. Där är målsättningen att ha riktigt roligt!

Racerapport – Borås medeldistans och KM i duathlonsprint

Efter det abrupta slutet i Hallsta triathlon för några veckor sedan var det med hornen i pannan jag begav mig till Borås för att ta revanch! Medeldistans eller en halv Ironman bestående av 1930 m simning, 90 km cykel och 21 km löpning väntade.

IMG_2016

Välmeriterade Jonas Colting senast känd från tv-programmet ”Riktiga karlar” stod som värd och vi hann växla några ord redan på fredagskvällen när jag anlände med tävlingsplatsen tillsammans med familjen.

Starten gick redan klockan 09:00 på lördagen vilket innebar revelj i gryningen och efter frukost begav vi oss till tävlingsplatsen. Totalt skulle 200 personer ta sig an tidigare nämnda distans, varav 74 i tävlingsklassen och resterande i motion. Samtidigt genomfördes också en sprintdistans.

IMG_1964

Incheckad och klar!

Vattentemperaturen var länge en oviss fråga då 14 grader var gränsen för om full simning skulle kunna genomföras. Halvtimmen innan start meddelade arrangören att temperaturen var just 14 grader och det skulle bli full distans!

Starten gick på land och jag hade för dagen en lite mer offensiv strategi än tidigare. Jag placerade mig långt fram och gick ut hårt för att hitta en bra placering och förhoppningsvis kunna haka på lite snabbare simmare.

IMG_2033 IMG_2034 IMG_2035 IMG_2036

Min strategi fungerade bra även om jag fick utstå en del trängsel och fick en rejält slag på ena glasögat. Simbanan var precis som i Hallstahammar två varv med sk. ”Australian exit” (vändpunkt på land). Efter första varvet hade jag en bra känsla och uppskattade min placering runt 20. Jag gjorde dock misstaget att hoppa i med fötterna först från den brygga där andra varvet började. De flesta andra dök i och kunde komma iväg snabbt medans jag letade musslor på botten en stund…

Under andra varvet hade kylan kopplat grepp om fingrarna och jag fick svårt att hålla ihop dem. Greppet blev sämre och därmed skönk nog också farten en aning. Jag kunde ändå kliva upp som 22.a efter 31:27.

IMG_2030

Första växlingen gick bra och jag plockade fem placeringar men den efterföljande transportlöpningen med cykeln till startplatsen blev besvärlig. Att springa 400 meter barfota med frusna fötter på en grusväg var ingen höjdare!

Men en riktig höjdare väntade, närmare bestämt 90 km höjdare. Jag hade sett banprofilen innan och visste att den var kuperad men jag var ändå inte mentalt beredd på att det bara skulle handla om backar.

IMG_1980

Totalt skulle nästan 1100 meter stigning bemästras!

Inledningen var teknisk genom ett bostadsområde med vägarbeten och därefter följde en rondell där deltagaren precis framför mig satsade hårt trots att asfalten var våt efter nattens regn. Resultatet blev tyvärr en repris av min vurpa i Hallsta och han stod på näsan (läs axeln). En påminnelse för mig om att ta det försiktigt!

IMG_2037

Jag brukar vara stark i cyklingen och lyckas avancera i fältet men det är på platta banor. Nu lyckades jag förvissa plocka några enstaka placeringar men jag fick också se mig passerad i uppförsbackarna. Vid vändpunkten efter 45 km hade jag räknat in mötande deltagare och insåg att jag låg på 12.e plats.

Vägen tillbaka blev lika slitsam och jag tappade några placeringar innan jag växlade in som 15.e. Tiden blev 2:45. Jag var besviken eftersom jag hade hoppats på en bättre position efter cyklingen!

IMG_2032

Hur som helst var det skönt att kliva av cykeln och jag längtade efter att få börja springa!

Löpningen var till skillnad från cyklingen ganska platt. Tre varv om vardera 7 km. Jag hade ambitioner om att hålla strax över 4-tempo och efter första 7 låg jag på 4:13-tempo.

IMG_1976

 

Jag höll farten uppe till ganska exakt 10 km innan jag hamnade i en svacka. Som så ofta på medeldistans eller längre är sista halvan av löpningen den jobbigaste delen och den här dagen var inget undantag. Magen började krampa och farten sjönk. Jag avvaktade med energiintaget tills magen mådde bättre och inför sista varvet började jag att komma tillbaka.

IMG_1974

Jag lyckades öka farten sista varvet och även om jag inte plockade fler placeringar så behöll jag min position och kunde löpa i mål som 12.e deltagare totalt. 9.e plats i seniorklassen.

Sprang halvmaran på 1:31:56 vilket är en utveckling men jag hade hoppats på en bättre tid. Kanske tog den tuffa cykelbanan mer krafter än jag anade.

Sluttiden blev 4:52:24.

IMG_1966

Nu var det bara att ladda batterierna inför nästa tävling i Julita Ttiathlon klubbtour, duathlon sprint!

En viktig tävling för mig då både Tobbe Rosén och Fredrik Schollin Borg flåsade mig i nacken i den totala sammanställningen. Jag minns en kanontävling från 2016 där förutsättningarna var helt perfekta och där jag åkte hem med segern. Nu var förutsättningarna lika perfekta och solen stod högt över Munkleden vid Öljarens strand. Vackrare plats att löpa på för man leta efter.

Starten gick för det inledande momentet 2 km löpning och supersnabba Erik Johansson visade direkt vart skåpet skulle stå när han visade övriga 28 deltagare vägen.

Han var snabbast men 32 sekunder senare trillade jag in. Jag höll 3:39-tempo och det var verkligen allt jag förmådde den kvällen. Det var bara tre dagar sedan Borås och kroppen var inte helt återställd.

IMG_2044

Nästa moment var 14 km cykel med jaktstart vilket innebar att Erik nu hade 32 sekunders försprång. Bakom mig jagade Tobbe, Klas och cykelstarka Micke Karlsson.

Tidigare nämnde jag att jag skulle ladda batterierna. Bokstavligt talat så var just det problemet eftersom mitt batteri till de elektroniska växlarna hade gått sönder efter Borås. Jag stod på nytt utan cykel men min gode vän Tim gav mig nytt förtroende och eftersom han själv inte kunde ställa upp fick jag låna hans cykel!

IMG_2041

Den fick bekänna färg i 14 km på dålig asfalt och kuperad bana. Erik var oväntat stark på cykeln och först efter ca 6 km hade jag kommit ikapp. Nu hoppades jag kunna bygga upp tillräckligt avstånd inför den avslutande löpningen.

Kom tillbaka efter 19:44 och hade ett avstånd till Erik på 1:03. Tyvärr insåg jag att det förmodligen inte skulle räcka för att hålla honom borta. Micke avancerade och låg på andra plats efter cyklingen och var dessutom retfulla 2 sekunder snabbare än mig.

IMG_2039

Jag var alltså först ut i det sista momentet 4 km löpning. Banan består av några vändpunkter och därför kan man enkelt hålla koll på bakomvarande. Erik sprang som väntat väldigt fort och kunde passera mig med ca 1500 kvar. Bakåt hade jag ett betryggande avstånd till Tobbe och Klas som i sin tur gjorde upp om tredjeplatsen.

Jag slutar tvåa 21 sekunder efter Erik. Kul att Erik fick vinna och att vi såhär långt har haft flera olika segrare i de olika tävlingarna.

Jag kände mig riktigt nöjd med insatsen och hade inte kunnat presentera bättre! Framför allt var det en njutning att få uppleva stämningen och atmosfären som verkligen var på topp!

IMG_2048

Nu väntar några riktigt hårda träningsveckor innan nästa tävling som är viktiga Ironman 70.3 i Jönköping!