Dags att blogga igen!

Det har gått oförskämt lång tid sedan senaste blogginlägget. Om jag ska hitta på ursäkter så är ökad träningstid den främsta orsaken. Jag har nu genomfört 6 veckor med Uperform Coachning och Teresa. Mina träningsveckor består av ca 11-14 timmar och passen är oftast fördelade på 3 cykel, 3 löpning, 2 simning och 2 styrka. Jag har minst ett planerat träningspass varje dag och de sk. vilodagarna är ett minne blott även om livspusslet ibland har fått mig att skjuta fram enstaka pass till nästkommande dag.

Jag kan konstatera att intensiteten på passen är högre än vad jag tidigare är van vid. En mindre chock i början men nu börjar jag bli van vid att anstränga mig hårt vid varje pass och kroppen har svarat bra! Bortsett från mindre ryggproblem har jag klarat mig utan skador och jag har bara haft en förkylning som stoppade mig från enstaka pass.

Vid sidan om träningen försöker jag också vara aktiv i klubben, Julita Triathlon och just nu är det klubbkläderna och planeringen inför vårens träningsläger som tar mest tid. På tal om kläder så har jag tillsammans med Tim tagit fram en egen tävlingsdräkt, läckert designad med sponsorernas logotyper. Jag hade planer på en blå dräkt men ändrade mig efter påtryckningar till en grön och det visade sig vara ett bra beslut. Dock hade den gröna modellen utgått men jag lyckades till slut hitta ett kvarvarande exemplar till bra pris! En fantastiskt skön dräkt från danska Fusion som knappt känns på kroppen! 🙂

16667904_10155029594764772_1712881158_o

Jag har också i samråd med Teresa spikat årets tävlingskalender och den ser ut såhär (grön är del i klubbtour):

Mars

  • 19/3 200m simning

April

  • 26/4 5km terränglöpning

Maj

  • 6/5 Ceresloppet 150 km cykel
  • 27/5 29km tempocykling
  • 28/5 Hallsta triathlon olympisk

Juni

  • 10/6 Borås triathlon medeldistans
  • 13/6 Duathlonsprint jaktstart

Juli

  • 9/7  Ironman 70.3 Jönköping
  • 15/7 Österåker triathlon sprint

Augusti

  • 
5/8 Linneasimmet, 1km simning i öppet vatten
  • 13/8 Ironman Hamburg

September

  • 3/9 Duathlon medeldistans

  • 16/9 Lördag Tempocykling 8km

Oktober

  • 1/10 Ironman Barcelona
  • 14/10 Linas mil

Efter några klubbtävlingar och Ceresloppet drar triathlonsäsongen igång i och med Hallsta i slutet av maj. En tävling som jag deltog i 2014 och där jag har goda minnen! Ska bli kul att komma tillbaka och jag siktar på en bra placering även om det blir en urladdning dagen innan i och med tempoloppet. Jag hade sett fram emot att få komma tillbaka till Örebro på nationaldagen för tredje året i följd. En riktigt fin tävling där jag båda gånger varit med i matchen efter cyklingen och växlat ut som femma respektive sexa men tappat placeringar i löpningen och slutat 10.a och 11.a. Min förhoppning var att komma tillbaka starkare i löpningen men nu är dessvärre tävlingen inställd! 🙁

Istället började jag fundera på Stockholm maraton och den eventuella möjligheten att springa under tre timmar. Den kapaciteten har jag inte idag men med bra träning, vinden i ryggen och hemlängtan hade det kanske varit möjligt. Det får jag inte veta för Teresa avrådde mig starkt från att ställa upp med tanke på återhämtningen. Men jag kommer garanterat att ta mig an maran i framtiden!

Istället är jag nu anmäld till Borås medeldistans den 10.e juni! Det ska bli kul och tydligen finns det en djurpark på samma plats så barnen kan få sitt. Det påminner mig om en av de värsta dagarna i mitt liv, när vi besökte Ölands djurpark dagen efter Ironman Kalmar 2014. Självklart kan jag inte säga nej när dottern vill åka ställets värsta karusell tillsammans med mig men konsekvensen blev att jag fick sitta vid en bänk och titta på en och samma punkt i två timmar efteråt för att inte kräkas… Nåväl, nu är det bara halva distansen och det verkar inte finnas några hemska karuseller heller! 😉

Senare i Juli har vi Jönköping och Ironman 70.3. Mycket trevlig tävlingen och tredje gången för mig!

Veckan senare har vi Österåker triathlon och årets lokala höjdpunkt! Tävlingen arrangeras vartannat år och tyvärr har jag missat de tidigare upplagorna. Under mellanåren har vi genomfört loppet som en träningstävling i enklare tappning där jag har medverkat men nu blir det alltså på riktigt. Målsättningen är lika enkel som självklar, jag ska vinna! Jag förväntar mig en tuff konkurrens bland lokala förmågor och någon utomsocknes raket skulle mycket väl kunna dyka upp. Det kommer att bli tajt, det är en kort distans och en punktering så är man borta. Det ska bli riktigt kul! Nedan visas några bilder från 2014.IMG_2182 IMG_2192

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I augusti väntar säsongens stora mål, Ironman Hamburg! Träningsupplägget bygger på att vara i absolut toppform där och då! Arrangören har släppt banan och jag kan konstatera en trevlig simning i vad som verkar vara en lugn sjö. Cyklingen är kuperad med ca 1000 höjdmeter vilket kanske inte bäddar för rekordtider men det är såklart lika mycket upp som ner! 🙂 Löpning i stadsmiljö och förhoppningsvis högt publiktryck längs med banan! Målsättningen är sedan tidigare uttalad, att nå en kvalplats till Hawaii! Rimligt? Nja… Omöjligt? Nej!

ironman hamburg swim big bike ironman hamburg run big

 

 

 

 

 

Därefter följer lite smålopp de sex veckorna innan Ironman Barcelona. Jag kommer förmodligen att vara lite sliten och jag har en ganska avslappnad inställning till loppet just nu. Jag ser chansen att kvala i Barcelona som mindre än i Hamburg.

Två veckor efter Barcelona avslutas Julita Triathlon klubbtour i och med Linas mil. Jag räknar med att kunna delta i samtliga deltävlingar utom Flen triathlon som krockar med Hamburg. Trist att inte få ta revansch på Tobbe Rosén från i fjol men det får bli en annan gång! 😉

Målsättningen med touren är att få behålla vandringspokalen från i fjol men motståndet är starkare och startfältet kommer att växa. Oavsett hur det går så ser jag verkligen fram emot touren! Vi är ett riktigt bra gäng och kan vi behålla samma atmosfär på loppen som förra året så blir det succé igen!

Jag ser fram emot en riktigt härlig tävlingssäsong 2017 förhoppningsvis kan jag kliva in i den starkare än någonsin!

Racerapport – KM Triathlon sprint och NY SPONSOR!

 

 

 

Det är med stor glädje jag kan presentera Ninas fotstuga som min nya samarbetspartner! Nina kommer att se till att mina fötter är i topptrim och jag får även ekonomiskt stöd! Stort tack till Ninas fotstuga! Ninas fotstuga

I lördags var det dags för den fjärde deltävlingen i Julita Triathlons klubbtour och nu en triathlon sprint. Distanserna var 400 m simning, 20 km cykel och 5 km löpning. Platsen var Hullbadet i Österåker, orten med den vackraste utsikten. Jag hade såklart förhoppningen att ta hem en fjärde raka seger och 200 friska poäng i touren. Eftersom jag missar den sjunde och sista tävlingen, Linas mil där jag är arrangör så behöver jag 200 poängs försprång för att ta hem totalsegern. DSC_8831

Jag var på plats tidigt på förmiddagen och kunde förbereda tävlingsområdet tillsammans med flera andra engagerade medlemmar. Tiden rann iväg och plötsligt blev det nästan bråttom att förbereda utrustningen och byta om. Jag hann dock med en stabil uppvärmning i vattnet innan starttutan ekade över Öljaren och dryga 20-talet atleter satte fart.

Jag förväntade mig att kliva upp som 3.e person bakom Marie och Micke men till min förvåning var jag först upp på land även om jag hade nämnda motståndare hack i häl. Skönt med en stabil simning som följdes upp med en bra växling till cykeln.

Cyklingen genomfördes på en krävande tvåvarvs bana med en vändpunkt efter 5 km. Jag var välbekant med vägen eftersom många av mina träningspass passerar just där och jag hade koll på alla ojämna lagningar i asfalten. Efter första vändningen fick jag koll på avståndet till tvåan som lite oväntat var Fredrik  men med Micke strax bakom. Micke avancerade dock och efter 15 km hade höll han andraplatsen. Jag avslutade cyklingen med en snittfart på 35,8 km/h.

Löpningen blev tämligen odramatisk för min del och vid vändningen klockade jag avståndet till Micke som då låg ca två minuter efter. Jag kunde avsluta loppet bekvämt och njuta av atmosfären. Segertiden blev 1:00:09.

Härligt att arrangemanget blev så lyckat och jag är tacksam för alla funktionärer som ställde upp ideellt för våran skull!

Nu väntar Linnéasimmet, KK-joggen och Flen triathlon innan Ironman Kalmar! 13681912_10154399739779772_1888493118_o

Racerapport – Vansbro Triathlon SM i medeldistans

Vansbro Vansbro… Bara namnet har gett mig en känsla av obehag efter att ha besökt den lilla orden i Dalarna vid två tillfällen tidigare, 2014 och 2015. Första årets uppladdning gick helt åt skogen när jag kvällen innan loppet skulle ägna mig åt packning och förberedelser men istället fick stanna på jobbet till sent på kvällen. Förberedelserna fick ske på natten och när natten övergick till gryning var det dags att påbörja den nästan fyra timmar långa resan. Väl på plats möttes jag av isande kyla, regn och blåst. Det var till och med så kallt att simningen ställdes in och ersattes av löpning, triathlon blev duathlon. I växlingen händer det osannolika att spännet till hjälmen går sönder med en rejäl tidsförlust som följd innan jag ens kom iväg på cykeln. Och jag han inte mer än komma iväg innan det pös från framhjulet och punkteringen var ett faktum. Alla försök att laga skadan misslyckades och där tog resan slut den gången.

2015 skulle jag ta revansch och under ett helt år hade jag funderat på vad som fanns efter kurvan där det tog slut året innan. Jag öppnade säsongen stenhårt med tre tuffa tävlingar på lika många veckor. Därefter sa kroppen ”tack och hej” och jag åkte på en segdragen sjukdom med två veckor helt utan träning innan Vansbro. Jag var länge tveksam till mitt deltagande men min längtan efter revansch avgjorde även om jag kände mig som en urvriden disktrasa på tävlingsdagen. En dag som dessutom började 02:00 när livet som småbarnsförälder ställdes på sin spets. Jag var helt slut från första till sista minut som inföll efter 4 timmar och 55 minuter. Naturligtvis nöjd med att ha genomfört, att komma under 5 timmar och att ha fått veta vad som fanns bakom kurvan men hela upplevelsen var fruktansvärd.

Präglad av dessa minnen var inte känslan på topp inför årets tävling trots att det dessutom var Svenska mästerskapen i medeldistans. Träningsmässigt är jag i en ganska intensiv period med målsättningen att vara i toppform till Ironman i Kalmar och därför lite sliten. Under veckan innan tävlingen fick jag ihop knappt 12 timmar träning och avslutade med ett fyratimmars pass på cykeln i regnet på söndagen. Kanske bidrog det passet till sämre motståndskraft mot dagisbaciller och några dagar senare var jag krasslig. Jag drabbas ofta, liksom många andra av ”olustig känsla” inför tävling men den här gången kändes det på riktigt.

Hur som helst packade jag in familjen i bilen dagen innan tävlingen och drog iväg mot stadshotellet i Vansbro! Nej, det finns naturligtvis inget stadshotell och inget annat hotell heller för den delen… Över 900 tävlande med anhöriga och supportrar fick slåss om det som erbjöds och jag var nöjd med att i vintras ha fått tag i plats på vandrarhem några kilometer utanför orten. Jag har ett och annat att säga om standarden som erbjuds för 1100:- men tack och lov tyckte minsta dottern att kukarna som var klottrade såg ut som delfiner…

Trots att tävlingen startade först klockan 11:30 så var det inte aktuellt att ligga och dra sig och studera väggmålningar. Klockan 07:30 befann vi oss i restaurangtältet på tävlingsområdet och åt frukost. Jag hade hela tiden känt mig hängig och plågats av huvudvärk. Skulle det bli samma plågsamma upplevelse i år igen?! Men så några timmar innan start vände allting och positiva känslor tog över! Huvudvärken klingade av och jag blev taggad, nu jävlar är det SM!

Det är lika bra att reda ut förutsättningarna från början. Totalt startade 901 personer. Jag deltar tillsammans med 72 andra män under 35 år i seniorklassen och bland oss skulle en svensk mästare koras. Efter 35 år följer klassindelningen med femårsintervaller, 35-39, 40-44 osv. Motsvarande indelning för damer samt en juniorklass och en motionsklass. Startfältet var fullt med välmeriterade heltidsproffs och en stor del av Sverigeeliten fanns på plats.IMG_2984

Trots att jag hade tillbringat fyra timmar vid tävlingsplatsen så lyckades jag komma för sent till startplatsen och när övriga deltagare var på väg upp ur vattnet efter uppvärmning så hoppade jag i och hann bara doppa mig innan jag också fick kliva upp och rätta in mig i startledet. En stund senare fick vi på nytt äntra Vanån och invänta startskottet från vattnet. TUUUT!!IMG_2986

Simningen börjar med några hundra meter motströms mot första vändpunkten. Jag placerade mig i bakre halvan av startfältet men hade andra simmare kring mig och på mig direkt från början. Det blev trångt kring första bojen men därefter väntade ca 900 meter medströms och fältet fick lite större spridning. Jag hade dock en hel del kontakt och blev lite störd men kunde ändå veva på i hyfsad takt nedför älven. Efter andra vändpunkten väntar ca 900 meter motströms innan den klassiska målportalen för Vansbrosimningen. Motströmmen var påtaglig och tempot sjönk något innan jag klev upp efter 34:03.IMG_2987

I växlingen till cykel offrade jag lite tid på ta på mig skoöverdrag. Även om det inte regnade för stunden så hängde det i luften och jag känner mig alltid starkare med torra och varma fötter. Växlingen i övrigt blev lite strulig och tog 2:44 i anspråk.IMG_2989

Efter lite trixande över en hängbro och genom ett industriområde kommer man ut på banan som bestod av 22,5 km till en vändpunkt, tillbaka och så ett varv till. Cyklingen kändes direkt bra och efter några mil höll jag en snittfart på 39,3 km/h, dock med vinden i ryggen. Banan gick som i en båge och därför möttes man av vinden från alla håll och kanter. I övrigt var banan väldigt platt med fin asfalt som inbjöd till snabb cykling. Vartefter dök deltagare från de klasser som startat senare upp och det blev fler och fler omkörningar. Kul att möta övriga från Julita Triathlon, Mikael Karlsson, Mange Lagerbäck, Anders Eriksson, Clas Pettersson och Per Lundh och utbyta några glada tillrop längs vägen. Efter 90 km hade endast några få regndroppar fallit, jag hade sett mig omkörd av endast tre andra deltagare och snitthastigheten visade 38,5 km/h. Dock sjönk den en aning under den tekniska delen tillbaka till växlingen men jag var nöjd när efter 2:20:57 checkade in cykeln.IMG_2992

Ut på löpningen samtidigt som min granne i växlingsområdet och han startade i ett bra tempo. Jag la mig precis bakom, med risk för att uppfattas som störande men bestämde mig för att låta honom dra mig tills vidare. Löpbanan var delvis ny för året med tre vändpunkter på en tvåvarvs bana. Vid första vändpunkten tog min hare kontakt med sin svans och vi började småprata samtidigt som vi sprang sida vid sida. Det var en mycket trevlig bekantskap vid namn Kristoffer Kellgren från Göteborg och Triathlon Väst. IMG_2990

IMG_2991

Vi kom överens om att hjälpas åt att hålla tempot uppe och kunde samtidigt växla några ord under tiden som kilometrarna flög iväg. Jag hade en bra känsla i kroppen även om jag inte befinner mig där jag önskar i löpningen så hade jag bättre stuns i stegen än i Örebro senast. Löpningen blev helt klart den bästa delen av loppet tack vare min nya bekantskap som tyvärr kom lite på efterkälken med några kilometer kvar men bara dryga minuten efter mig in i mål.IMG_2993

Och i mål kom jag som 32.a man i SM i medeldistans efter 4:36:11!IMG_2997

En mycket välarrangerad tävling, härlig stämning och riktigt häftigt att få tävla tillsammans med eliten i svensk triathlon!

Som alltid är jag lika tacksam för att min familj finns på plats vid tävlingarna, deras hejarop ger mer energi än all sportdryck!

Spöket Vansbro är borta och nu kan jag tänka tillbaka på den vackra plats och härliga upplevelse som orten står för!

The Only Easy Day Was Yesterday! Nu väntar Ironman 70.3 i Jönköping om en vecka!

Racerapport – KM duathlon sprint

Tredje deltävlingen i Julita Triathlons klubbtour och den här gången ett duathlon sprint bestående av 2 km löpning, ca 13,5 km cykel och 4 km löpning. Upplägget var gemensam start i den inledande löpningen och därefter jaktstart med den totala differensen mellan starterna.

Tävlingen ägde rum under tisdagskvällen i anslutning till Julita kyrka där munkleden sträcker sig längs Öljarens strand till Julita gård. Vackrare plats för löpning får man leta efter! Jag frågade min kamrat Per Lundh som nyligen har flyttat hit från björkarnas stad Umeå vilken plats som var vackrast och svaret var Julita! 🙂 Några medlemmar hade dessutom dagarna innan tävlingen gjort i ordning banan genom att röja högt gräs och ta bort utstickande grenar. Stort tack till dem!väntan

Cykelbanan startade vid kyrkan med en vändpunkt vid ”Gropptorpskorset” och tillbaka. Sträckan är kuperad och asfalten är bitvis dålig men samtidigt väldigt lite trafik.

22 medlemmar kom till start, dessutom fanns en hel del åskådare på plats. Dala hade förberett allting mycket väl med startlist
or, nummerlappar, skyltar m.m. och det lilla evenemanget gav ett proffsigt intryck. Extra kul för medlemmar som saknar tävlingserfarenhet att få lite feeling och förhoppningsvis mersmak.

Personligen hade jag förhoppningar om att ta hem tredje segern i touren men jag visste att jag skulle få slita hårt då konkurrensen var tuff. I löpningen såg jag Dala och Klas som främsta utmanare med tanke på att de var snabbare än mig i Katrineholms stadslopp men även Marie, Mange och Micke är vassa löpare och helt klart att räkna med. På cykeln har Micke visat sig urstark och jag såg honom som mitt enda hot där.

Starten gick och jag tog direkt täten i den inledande löpningen. Nu var det full fart som gällde och full fart blev det. Jag höll ledningen från start till mål men endast 15 respektive 16 sekunder före Dala och Klas. Tiden blev 7:16 med kilometertiderna 3:30/3:46. Att det var en rejäl urladdning kunde pulskurvan vittna om då jag i genomsnitt låg på 95 % av min maxpuls.löpning

I och med detta kunde jag starta 15 sekunder före Dala på cykeln och 38 sekunder för Micke. Nu gällde det för mig att dryga ut ledningen tillräckligt mycket inför den sista löpningen. Jag var mycket välbekant med banan och hade cyklat där många gånger tidigare. Därför visste jag precis vilka partier som var jobbigare och var jag kunde hämta kraft. Första halvan blev lite jobbigare med stigningar och motvind. Vid vändningen höll jag en snitthastighet på 36,6 km/h och hade uppnått maximalt 62,3 km/h i Viksätersbacken. Resan tillbaka gick fortare med vinden i ryggen och jag kunde snitta 41 km/h. Efter 20:44 kom jag tillbaka med en total snittfart på 38,8 km/h. Micke kom in endast 28 sekunder efter mig och min fruktan för honom var befogad. Inför cyklingen hade jag plockat bort allt onödigt såsom flaskhållare och reservdelar för att göra cykeln så lätt som möjligt. Kanske blev det skillnaden mellan mig och Micke… 🙂cykel start

cykel

Inför den avslutande löpningen på 4 km hade jag ett försprång på 1:07 till Micke och ytterligare en minut till Mange som klättrat upp på tredje plats. Jag kände mig ganska trygg med avståndet och bestämde mig för att springa kontrollerat och ha koll på bakomvarande vid de fem vändpunkterna. Efter halva sträckan hade jag drygat ut ledning och  därför sänkte jag medvetet tempot en aning för att få en behaglig avslutning på loppet. Sluttiden blev 15:53 med kilometertiderna 3:45/3:57/4:05/4:02.löpning 2

Total tid 43:53 och nya friska poäng i touren!

Vilken kväll det blev! Kul att få vinna men den stora segern var ändå upplevelsen! Högt deltagarantal, publik, vacker omgivning, kanonväder, härlig stämning, ja allt var perfekt! En kväll att minnas!

Racerapport – Örebro medeldistans

2015 deltog jag i premiären av Örebro triathlon medeldistans som innebär 1,9 km simning, 90 km cykel och 21 km löpning. Nytt år med många förbättringar men likheterna med fjolåret kom att bli slående många och jag ska beskriva dem vidare. Den största olikheten var i alla fall vädret. 2015 bjöd på kyla och ihållande regn med 13 grader i vattnet vilket innebar att simningen kortades av till hälften. Nu sken solen och det var lagom varmt i både luft och vatten.

IMG_3061

Precis som i fjol var startfältet starkt med välmeriterade K-J Danielsson i spetsen och jag kan direkt nämna att han vann överlägset precis som i fjol och han var också snabbast i alla discipliner. Flera andra välbekanta namn fanns på listan och jag insåg att konkurrensen skulle bli hård. För den utanför triathlonvärlden så är den forne simmaren Emma Igelström säkert ett bekant namn. Av ca 100 anmälda var det 88 som startade i medeldistans. Samtidigt genomfördes också en kortare motionsklass med ca 70 deltagare.

Extra kul den här dagen var att supporterskaran var hela nio man stark! Med min egen familj, mamma och pappa, vännerna Tim och Moa med lilla Hugo samt huvudcoach Daniel ”Dala” så hade jag optimalt stöd från sidan av banan! Stödet från sidan är väldigt viktigt för mig och varje gång som jag stöter på nära och kära under loppet så får jag en energiboost.

Uppladdning inför loppet hade gått väldigt bra och fördelen med att loppet låg på nationaldagen som i år var en måndag var att jag hade gott om tid under helgen att förbereda mig. Lite för gott om tid kanske för söndagen blev en enda lång väntan likt dagen innan julafton som barn. Jag gjorde ett sista simpass på fredagen och filade på tekniken i ca en timme sen blev det helvila lördag och söndag med kolhydratsladdning och kärlek till cykeln i form av ny kedja m.m.

Nåväl, åter till tävlingen och ända till startlinjen som i det här fallet fanns mellan en brygga och en kanot i Svartån. Jag träffade vännerna som hastigast innan jag hoppade i och fick frågan av Dala vad jag hade för målsättning. Jag svarade ”placering topp 10 och en tid under 4:45”. Jag var lagom uppvärmd och helt redo att starta när beskedet kom att starten var uppskjuten. Lite frustrerande och det rådde förvirring i vattnet när vissa fortsatte att värma upp samtidigt som andra trodde att starten gick då. Det blev så småningom ordning i ledet och startskottet brann av!

13336071_493978017459791_4327156052260709839_nBortsett från att det var varmare i vattnet så var det två förändringar mot i fjol. För det första var det full distans dvs. 1930 m där ca 1500 m är medströms till en vändpunkt och ca 400 m motströms. För det andra så var det uppstigning på land och ca 100 löpning efter halva simningen.

Jag placerade mig strax bakom täten i starten och kom iväg bra utan större trängsel. Sedan flöt det på bra och jag fokuserade mycket på tekniken. Svartån var spegelblank och det kunde inte bli bättre förutsättningar. Den lilla löpningen efter halva simningen var ett välkommet inslag men vid hoppet tillbaka i ån fick jag vatten i glasögonen och tvingades rätta till det innan jag kom vidare. Efter vändningen blev det motströms och jag placerade mig nära kanten där strömmen är som svagast. Jag avslutade simningen efter 28:57 vilket är personbästa på den distansen och jag låg på 21.a plats på bland herrarna och 26.a totalt.

IMG_3068

 

Jag gjorde en bra växling till cykeln på 1:01 och nu var det dags att plocka placeringar! Jag hade goda minnen från cykelbanan från i fjol, snabb och på fina vägar! Efter några kilometer genom ett industriområde och rondeller ut genom Örebro väntade tre varv och därefter tillbaka samma väg. Jag fick kontakt med Adam Stenman som senare kom att sluta på andra plats och kände att det var en bra rygg att följa. Tillsammans plockade vi placeringar i rasande fart men han kröp långsamt längre och längre ifrån mig och trots att jag pressade mig hårt så tappade jag visuell kontakt efter första varvet, då höll jag en snitthastighet på 39,2 km/h. På andra varvet hade deltagarna i kort motionsklass kommit ut på banan och även om det är kul att vara omgiven av andra tävlande så blev det svårt att hålla koll på mina konkurrenter.

13315781_494028060788120_8547325310267355821_n

Första varvet blev en urladdning och jag tappade energi efter ca 40 km när jag också blev ensam utan kontakt till framförvarande. Då dök plötsligt en välbekant bil upp med Tim vid ratten och avancerad kamerautrustning monterad på sidan. Jag skrattade lite för mig själv och fick ny energi när jag tänkte på hans engagemang utanför banan! I slutet av andra varvet stod också Dala vid vägkanten och hejade på! Sista varvet blev en ganska ensam historia. Jag insåg att bakomvarande förmodligen inte skulle komma ikapp mig samtidigt som jag förmodligen inte skulle komma ikapp framförvarande, vilka och hur många de nu var?!

Det blev jag varse när jag efter 2:16:13 kom in till växling och Lina ropade från sidan att jag låg sexa! Härligt att plocka in 20 placeringar på cykeln och jag snittade till slut 38,5 km/h. Att jämföra med 2015 då jag låg på 18.e plats efter simningen och femma efter cykeln.

Jag blev i alla fall bäst på något och det var att växla från cykel till löpning. 29 sekunder var dagens snabbaste tid! 🙂

13325462_494028050788121_6624215000094005182_n 13327447_494028037454789_4706584839207803037_n 13346585_494028024121457_7342948060158452511_nJag visste att jag hade fem deltagare framför mig i löpningen men dessvärre kunde jag också anta att flera av de bakomvarande var bättre löpare än mig. Fokus låg därför på att inte tappa för många placeringar och inte på att försöka avancera. Löpbanan var även den tre varv med vändpunkt efter 3,5 km förlagd i mycket fin miljö längs med ån och genom kohagar. Det förvånade mig att jag inte mötte K-J som jag förväntade mig skulle ligga i täten tidigare men till slut dök han upp. Därefter var luckan stor till resterande fyra som sprang nära varandra men uppskattningsvis bara 4-5 minuter före mig. Då hade jag koll på framförvarande och nu när jag själv passerat vändpunkten kunde jag också få koll på de som jagade mig.

IMG_3091

Den ena snabba löparen efter den andra dök upp och trots att jag kämpade för att hålla tempot uppe förstod jag att det var en tidsfråga innan jag skulle tappa placeringar. Jag behöll dock min sjätteplats till exakt halva sträckan men där fick jag se mig passerad för första gången. Vid det här laget hade låren blivit rejält stumma och till och från plågades jag av kramp i magen som jag tyvärr alltför ofta drabbas av under löpningen. Under det avslutande varvet tappade jag ytterligare tre placeringar trots att jag lyckades öka farten en aning. Jag vände mig om flera gånger de sista kilometrarna utan att se någon som kunde hota min 10.e plats och kunde avsluta tävlingen på ett behagligt sätt till skillnad emot i fjol då det blev en dramatisk spurtstrid. I mål efter 4:21:24 och nytt personbästa på medeldistans! Därmed uppnådde jag målen för dagen som var topp 10 och sub 4:45!

13335699_494052784118981_3591836685582640057_n-2

Jag inledde med likheterna från fjolårets tävling och de kom även att avspegla sig i mina placeringar efter respektive disciplin. 2015/2016 Simning: 18/21 Cykling: 5/6 Löpning: 11/10

Stor eloge till arrangören Örebro triathlon för en mycket välorganiserad och trevlig tävling. Man tog till sig feedback från fjolåret och bjöd på nästan en perfekt tävling. Nästan, för jag saknade en medalj runt halsen när jag lämnade Örebro som ett minne från en riktigt härlig dag.

Nu kommer fokus att ligga på brickpass (cykel/löpning) och löpträning fram tills nästa stora tävling som är SM i medeldistans i Vansbro den 2/7. Däremellan ska vi i klubben ha nästa deltävling i touren och nu väntar duathlon sprint.

Racerapport – KM 29 km tempocykel

Då var det dags för den andra tävlingen i Julita Triathlons klubbtour och 29 km tempocykling runt Öljaren stod på programmet. För egen del var förväntningarna höga. Cyklingen har gått väldigt bra under våren och under min skadeperiod ersattes nästan alla löppass med motsvarande cykelpass vilket helt klart har betalat sig. Min personliga målsättning var att vara snabbast runt sjön men av alla duktiga konkurrenter så oroade jag mig främst för Mikael Karlsson som visat att han är att räkna med den sista tiden och trots att han spelade ut ett psykologiskt kort genom att byta till en lägre startgrupp dagen innan. 😉 Som ett wildcard dök också välmeriterade Johan Nordskott upp på startlistan och när Dala kommenterade hans form med ”strax bakom dig” så blev jag riktigt taggad!

Jag var på plats i god tid och började i lugn och ro mina förberedelser. Fyllde på luft i framhjulet och skulle pumpa bakhjulet när jag inser att jag har glömt adaptern till dischjulet hemma!! Det råkar vara så att det krävs ett särskilt munstycke för att komma åt ventilen på dischjulet och den blev såklart kvar hemma. Gick snabbt igenom alternativen i huvudet men det fanns inga andra alternativ än att stressa hem och hämta den. Ingen optimal uppladdning direkt men jag hann ändå tillbaka till racebrief och fick 10 minuters uppvärmning innan start.

2016-05-28 08.45.52 IMG_1982 IMG_1988

 

 

Starten blev något fördröjd och det blev en spänd väntan på att få sticka iväg. Jag hade dessvärre lottats som första startande vilket jag inte var helt tillfreds med. Jag hade istället fördragit att starta längre ner i listan och få jaga andra men nu fick jag finna mig i att bli jagad istället. Till slut så gick starten och nu var det full fart som gällde!

I Gimmersta alé stod Andreas Assermark redo med kameran.13268083_490614921129434_2731217170589996584_o

Jag var mycket väl bekant med banan och visste att den till ca två tredjedelar består av ganska dålig asfalt och att den är kuperad. Nedan visas banprofilen.FullSizeRender

Efter en lätt nedförsbacke i starten så väntar en hel del stigning i början. Jag försökte ligga på maximal ansträngning på platt mark och i uppförsbackar för att återhämta mig något i nedförsbackarna. Jag hade också bestämt mig för att inte slösa kraft på att titta bakåt men i den andra rejäla backen mätte jag tiden och kastade en blick bakåt efter en minut utan att se någon. Då visste jag att jag i alla fall inte hade tappat försprånget till nästa startande som var just en minut.

Vidare på slingrande vägar genom Österåker och vid det här laget hade jag en snitthastighet på 38,77 km/h. Därefter följde ett skönt parti på några kilometer med fin väg och lätt sluttande. Här lyckades jag i flera kilometer snitta nästan 46 km/h och ta in mycket tid som jag förlorat tidigare i alla backar. Tvärstopp vid banans enda stopptecken och ena foten i marken (hoppas alla var lika hederliga här) innan jag svängde ut på väg 214 och riktigt fin asfalt resterande delen av banan.

Vid Västerängen stod mamma och pappa och hejade glatt och fick till denna fina bild.
2016-05-28 09.28.04

Under de sista kilometrarna fick jag upp farten och kunde passera mål efter 44:15 och en snittfart på 39,1 km/h. Där och då visste jag inte hur långt det skulle räcka men i takt med att kamraterna kom i mål så stod det klart att jag skulle bli snabbast för dagen.

2016-05-28 09.37.11

Oturligt nog så drabbades Mikael Karlsson av punktering och fick ingen rättvis tid. Det hade varit kul att se vad han gick för! Kul var det i alla fall att se deltagarna komma i mål en efter en och många stod för imponerande prestationer.

Jag tar med mig mycket positivt från dagen! Naturligtvis kul att vara snabbast och inkassera nya poäng i klubbtouren. Men framförallt riktigt kul med så många deltagare och så härlig stämning! Trots att många av de mest aktiva medlemmarna fått förhinder eller varit skadade så blev vi hela 23 personer som tävlade!

Några deltagare hade åkt hem men vi fick ändå till en fin gruppbild som avslutning. För drygt ett år sedan fanns inte Julita Triathlon. Nu symboliserar den här bilden en väletablerad klubb för alla, såväl nybörjare, erfarna och barn!

13316933_490614817796111_8140062693793104121_o

Racerapport – Katrineholms stadslopp och Ceresloppet

Två tävlingar med start inom 15 timmar stod på helgens program och samtidigt debut i båda. Först ut Katrineholms stadslopp som hade premiär på självaste otursdagen, fredagen den 13.e. Loppet är en löptävling på distansen 6,53 km och där även rullstolar har möjlighet att delta. Start och mål vid Backavallens löpbana vilket gjorde det extra kul för publiken. Själv hade jag bildat lag tillsammans Klas Berlin och Daniel Eriksson och vår gemensamma totaltid räknades in i föreningskampen. 13235937_10154180940656552_498995402_n

Väl hemma från jobbet fredag eftermiddag trött och sliten efter en tuff vecka och med alldeles för få sömntimmar i kroppen föll jag i Törnrosasömn nästan direkt innanför tröskeln. En timme senare väcktes jag med en påminnelse om den stundande tävlingen och hela kroppen skrek ”VILL INTE!!!”

En kall dusch senare var dock ordningen återställd och jag började bli taggad. Väl på plats bland alla kamrater och med musiken dunkandes steg motivationen ytterligare. Jag hade inte läst på banan innan men jag hoppades kunna hålla ca 3:50-tempo (3 min och 50 sek per km). Några av de främsta lokala löparna fanns på plats tillsammans med flera andra starka profiler. Min förhoppning var en placering inom topp 10, gärna topp 5 i den bästa av världar.

Starten gick och det bar av i ett rasande tempo där de första två kilometrarna avverkades i 3:35-3:40-tempo. Då åkte jag på det som norr om Uppsala kallas för mjälthugg men som vi häromkring kallar för håll. Håll ligger under lägsta nivån av smärta som man måste utstå men trots den inställningen så lyckades jag inte hålla uppe samma tempo som i inledningen. Både Klas och Dala passerade mig och luckan mellan oss växte sakta men säkert. Mellan oss fanns en annan stark löpare vid namn Tobias Rosén som trots att han plockade upp och sprang med två matkassar höll ett högt tempo. (Matkassarna var ett reklamjippo där bärarna av dessa fick ett presentkort)

Jag bestämde mig för att jaga Rosén och tog rygg på honom. Väl inne på upploppet kraftsamlade jag och kunde passera honom strax innan mål. Jag kan tacka matkassarna för det! Min tid blev 25:09 och ett snitt-tempo på 3:52. I föreningstävlingen slutade vi på andraplats, endast 5 sekunder bakom killarna i Broby.

13219611_10154180938656552_663736725_n

Grattis till Broby som välförtjänt tog förstaplatsen trots att två deltagare sprang med matkassar!

Ny dag och ny tävling! På lördagen var det dags för den största lokala cykeltävlingen Ceresloppet. Nytt för i år var att man godkände tempocyklar förutsatt att de inte klungkörde. Den inbitne racercyklisten tycker såklart inte att tempocyklar har där att göra men sådana som jag välkomnade möjligheten.

Det är väl inte så noga vilken hoj man har 😉

Liksom inför Stadsloppet hade inte förberedelserna varit optimala och när jag rullade hemifrån hade jag inte riktigt koll på läget. Jag visste inte heller vad jag kunde förvänta mig för utveckling av själva loppet eftersom jag aldrig deltagit i ett renodlat cykellopp tidigare. Min plan var att hela tiden ligga bakom och i kontakt med första klungan och med några mil kvar försöka bryta mig loss.

I endast 6 grader och lätt vind gick starten klockan 10:00 och jag placerade mig absolut sist ca 50 meter bakom för att direkt markera att jag inte kommer att drafta (ligga i klunga). Som ensam tempocyklist förstod jag att jag skulle ha blickarna på mig. 34851146172016-05-14 09.11.08

 

En tempocykel skiljer sig mot en racercykel då man ligger över styret och måste flytta händerna för att nå bromsarna. Av detta skäl är det inte tillåtet att ligga nära bakom annan cyklist och dra nytta av vinddraget. 

Den stora gruppen cyklister som startade i ”snabbgruppen” delades snart upp i mindre grupper och jag jobbade mig successivt upp i fältet i takt med att större luckor uppkom. Tempot varierade mellan förvånande lågt och ganska ansträngande första halvan av loppet. Efter 75 km kunde jag räkna 10 cyklar framför mig men under nästa 10 km droppade de flesta av och i Högsjö vid 90 km hade jag endast två cyklar framför mig. Där stod också mamma och pappa vid vägkanten och langade ny energi i form av sportdryck och snickers. 13249554_10154180948976552_1257833645_n

Jag titta flera gånger bakom mig men såg aldrig någon annan och insåg att det skulle stå mellan oss tre och att jag förhoppningsvis skulle bli sämst trea. Det kändes riktigt bra med en potentiell topp 3 placering men jag bestämde mig för att inte vara nöjd utan gå för segern.

Sträckan mellan Högsjö och Vingåker blev en transportsträcka men väl inne i Vingåker hindrades jag av trafiken i en korsning och befarade att mina kombattanter som hann vidare skulle se sin chans att rycka ifrån mig men de höll sig tack och lov lugna. 🙂

Nu kom vi in på välbekanta vägar där jag känner till varje liten ojämnhet. Efter några tunga backar innan Vikatippen kommer ett riktigt fint parti med bra asfalt och lätt utför. Jag bestämde mig för att försöka rycka just där och skaka av mig de andra två. Jag klev upp framför dem och tryckte på så hårt jag kunde i några minuter men underskattade motvinden och mjölksyran i låren sprutade. Jag kastade en blick bakåt och insåg att de låg klistrade bakom mig…

Jag drog dem till Österåker där jag klev åt sidan och la mig på betryggande avstånd igen. Jag visste att familjen skulle vänta i Vännevad några km innan Katrineholm och där fick jag en välbehövlig sista energikick genom glada hejarrop tillsammans med några gelehallon som jag hade sparat i fickan. Jag insåg att det inte var någon idé att spurta igen innan korsningen mot  Vingåkersvägen där det som väntat blev stopp. Jag avvaktade till rondellen vid Lyktans lager där jag la in den sista stöten och gick upp först igen. Jag gav allt och pressade full fart mot mål med de andra två som svans. Över den sista bron 200 meter innan mål ser jag hur massor av cyklister från de kortare distanserna är på väg in och de blir trängsel i sista rondellen och korsningen. Över det sista fartguppet flög vattenflaskorna åt alla håll och vi passerar mållinjen inom samma sekund men där jag blir trea med mista möjliga marginal.

Det var bara att lyfta på hatten och gratulera till fina prestationer. Riktigt kul att mötas av glädje ödmjukhet och solidaritet från de andra, precis som efter Stadsloppet! Herren som kom in som tvåa beskrev det som sin största idrottsliga prestation! Då känns det trots allt helt ok att förlora spurtstriden.2016-05-14 13.38.22

Sammanfattningsvis är jag nöjd med helgen även om min coach Dala påpekade att jag var totalt 6 sekunder från två segrar… 🙂

Racerapport Tour- och kretstävling 4,8 km löpning

Äntligen efterlängtad tävlingspremiär och även om det var tävling i liten skala så blev uppslutningen fantastiskt stor! Nära 100 deltagare i alla åldrar trotsade ihållande snöfall och begav sig ut i Bieskogen på torsdagskvällen. Lite förvirrande för den oinsatte med två tävlingar i samma tävling men för egen del stod fokus på den första deltävlingen i Julita Triathlons Tour 2016 som består av följande tävlingar:

28/4 Terränglöpning i Bie elljusspår. 4,8km löpning
28/5 Cykel Öljaren runt. 29km tempocykel
14/6 Duathlon sprint i Julita. 4km löpning – 16km cykel – 2km löpning
30/7 Triathlon sprint i Österåker. 400m simning – 27km cykel – 4km löpning
5/8 Linneasimmet i Katrineholm. 1000m simning
28/8 Julita GoIF Duathlon. 8km löpning – 29km cykel – 5km löpning
17/9 Linas mil i Ålsätter/Marmorbyn. 10km löpning

I varje tävling delas poäng ut till de 15 bästa deltagarna från 20 till 1 poäng.

Trots det lilla formatet så var känslan och uppladdningen den samma som alltid vid tävling. Fokus på bra kost och vätska under dagen, förberedelser med utrustning och min klassiska mentala bubbla som jag ofta kliver in i innan tävling. Magen hade knorrat lite under dagen annars var känslan på topp!

Superkul med många välbekanta ansikten i startfältet och många starka löpare. Jag hade förhoppningar om en bra placering under förutsättning att hälen klarade belastningen och trots att löpträningen uteblivit i flera månader.

Tävlingen genomfördes i Bie elljusspår som slingrar sig upp och ner över en ås och är väldigt kuperad. Några centimeter blötsnö gjorde det inte lättare och redan när jag värmde upp kände jag att det skulle bli svårsprunget.

Starten gick och jag hamnade i tätklungan tillsammans med fyra andra uppför den första backen. Snart nog bröt sig Lars Emanuelsson loss och jag bestämde mig för att hänga på med vetskapen om att han är snabbare än mig. Även om avståndet hela tiden ökade så lyckades jag hålla visuell kontakt under hela första varvet men jag insåg tidigt att jag var chanslös och istället skulle få kämpa för silvermedaljen. Om det första varvet var tufft så blev andra varvet värre när snön blivit packad och backarna blev mer bakhala. Jag hade för dagen fått låna en löpklocka och saknade pulsmätare men jag gissar att jag låg nära maxpuls i slutet av varje uppförsbacke. Blodsmak i munnen och magen som knorrat tidigare under dagen gjorde sig påmind med bara någon kilometer kvar att springa. Jag hade tappat kontakten med Lars som var i ledning och tittade istället flera gånger bakom mig och kunde några gånger skymta en annan löpare. Jag lyckades metalt lura kroppen på slutet och hålla farten uppe. Andraplatsen var aldrig direkt hotad och jag kunde mycket nöjd passera mål efter 20:12!

En andraplats men samtidigt två segrar! Som bästa medlem i Julita Triathlon kunde jag inkassera 20 friska poäng i touren men den största segern var att hälsenan kändes bra!

Stort tack till alla som på olika sätt engagerat sig i arrangemanget och bra jobbat alla löpvänner! Det här var sista snön…

13116132_10154141767441552_670822479226016861_o

Racerapport – Sörmland Ultra

by Mikael 0 Comments

Premiär för en löpdistans längre än ett marathon vilket kallas för ultra och jag kan numera titulera mig ultralöpare! Iförd traditionella triathlonkläder kände jag mig dock en aning malplacerad bland alla luttrade ultralöpare som karakteriseras av skinn och ben, avancerade vätskesystem, samt långt hår och/eller långt skägg.
Detta var ett konstaterande jag gjorde i omklädningsrummet vid startområdet där jag hade hamnat tillsammans med min vän Daniel efter tidig uppstigning och en tvåtimmars bilresa i morgondimman.
Termometern visade några minusgrader men prognosen såg god ut med sol och 8-9 grader varmt senare runt lunchtid.
Jag såg verkligen fram emot loppet, dels för att jag aldrig sprungit så långt men också för att det var helt prestigelöst. Jag hade en liten förhoppning om att gå i mål under 5 timmar men fokus låg på att njuta av dagen och av vacker sörmländsk natur.

 

Starten blev en kvart försenad men klockan 10:15 släpptes vi iväg på 50 km löpning till stor del på Sörmlandsleden över berghällar, rötter och stenar men till viss del även på vägar. Tävlingen hade sålt slut på de 350 startplatser som erbjöds, oklart hur många som kom till start men när målet stängde efter åtta timmar hade 243 deltagare kommit runt.
Jag hade laddat upp med åtta deciliter sportdryck och några gels i bältet men förlitade mig till stor del på de fem vätskestationerna längs med banan.
Den första stationen kom efter 17 km och resan dit var riktigt trevlig. Jag trivs med att springa i skogen i terrängen även om tempot blir lägre.
Det bjöds bland annat på gifflar vilket satt fint som komplement till sportdrycken. En skön energikick inföll sig och det kändes som att jag flög fram en stund.
Många eller rättare sagt alla runt mig valde att promenera i de tuffaste uppförsbackarna, jag valde att springa men förstår i efterhand att det var ett misstag. Väl uppe på toppen var jag sliten och fick se mig passeras igen av den skara löpare som jag precis hade passerat.
I huvudet satte jag upp små målsättningar som jag skulle uppnå, halvmarathon, halva loppet, 30 km, marathon osv. Det fungerade bra när det började kännas i benen och flera mil av loppet återstod.
Jag var noga med att fylla på med energi och vätska hela tiden och fick aldrig någon svacka. Dock blev benen mer och mer stumma och det började bli besvärligt att kliva över nedfallna träd eller trippa över stenar.
Det kom ett skönt parti på ca 15 km som gick på vägar vilket passade mig bra som är van vid att bara springa rakt fram.
Därefter vek banan in i skogen igen och tillbaka i tuff terräng. Jag hade vid det här laget hela tiden sprungit i grupper, ibland upp till 20 personer men nu blev jag för första gången ensam. Det besvärade mig en aning eftersom jag nu var tvungen att ha koll på banan också istället för att bara följa andra.

Att både ha koll på vart man sätter fötterna samtidigt som man söker efter banden som markerar banan tar lite mer energi och jag hoppades på att komma ikapp någon eller bli omsprungen. Jag kom så småningom både ikapp andra och blev omsprungen men matchade ingen annans tempo och förblev därför ensam.
Jag nådde 40-km markeringen och strax också marathon-skylten och kände att det skulle gå vägen, jag hade också god marginal för att komma in under 5 timmar.
Jag tänkte hela tiden på hur lite det var kvar men efter att ha sprungit ett marathon i terrängen så blir varje meter lite extra lång.

Vid sista kontrollen drack jag en fantastisk mugg coca-cola och några chokladbitar innan de återstående 3 km. Avslutningen bjöd på några rejäla backar innan upploppet och målgång efter 4:36!
Som alltid vid målgång en fantastisk känsla men lite extra kul idag att ha sprungit längre än någonsin!
Drygt en halvtimma senare kom en lika nöjd Daniel i mål, även han som nybliven ultralöpare!
I och med detta är säsongen 2015 fulländad! Jag har genomfört alla planerade tävlingar och känner mig nöjd med året som gått. Nu riktar jag blickarna mot 2016 och den satsningen inleds med lanseringen av min nya hemsida som sker inom kort.

 

På banan och vid sidan om

by Mikael 0 Comments

Det har varit låg aktivitet på bloggen efter Julita Duathlon. Det betyder dock inte att jag har legat på sofflocket utan tvärtom, det har varit full fart!

Jag har tillsammans med Lina gjort verklighet av en idé som vi har pratat om länge, nämligen att arrangera en tävling! Mer om det senare i inlägget men först en rapport från Stockholm Halvmarathon.

2013 debuterade jag i Stockholm Halvmarathon tillsammans med min vän Erik. Då avverkade jag de 21098 metrarna på 1:42:03 och fick helt klart mersmak. Så ett år senare var vi tillbaka och loppet avverkades då på 1:34:54, dock övertog jag en annan persons startplats och sprang i dennes namn.

Nu har det blivit tradition och för tredje året i rad träffades jag och Erik i Stockholm med hopp om att förbättra våra personliga rekord.

Vi hann med att äta lunch innan vi begav oss till registreringen för hämtning av nummerlappar. Som vanligt bra stämning bland de ca 12500 löpare som hade samlats och hela organisationen var som alltid mycket välordnad.

Lite fix med utrustning och snack kring skoval, väder och förväntade tider!
Personligen siktade jag på att komma in under 1:30, men jag visste att det skulle bli riktigt tufft. Jag har haft en lugnare träningsperiod sista tiden och även minskat ner på löpträningen. Men jag gillar högt uppsatta mål och siktade på en snittfart på minst 4:16 min/km vilket skulle räcka.

Efter inlämning av överdragskläder etc begav vi oss till starten. Det var riktigt trångt vid startområdet och omöjligt att få till en vettig uppvärmning.
Jag försökte sicksacka mellan köerna till bajamajorna och röra på mig så mycket som möjligt men varm blev jag aldrig. Jag tog plats långt fram i startgrupp B där jag hade hamnat genom självseedning.

Första start gick 15:30 och fem minuter senare släpptes vi iväg. Min plan var att hålla högt tempo från början för att tjäna in lite tid och successivt sänka tempot efterhand. Jag låg precis över 4-tempo i inledningen och efter sju kilometer, dvs en tredjedel snittade jag 4:02 vilket jag var nöjd med.
Därefter började krafterna tryta och snitt-tempot sjönk för varje kilometer, vilket visserligen var enligt planen men jag kände mig mer sliten än förväntat. Dock får man mycket gratisenergi genom att se sig omkring och insupa atmosfären av tusentals och åter tusentals människor som fyller gatorna längs med hela banan. Stämningen är verklig häftig vid den här typen av större arrangemang.

Jag tog mig framåt i godkänt tempo och efter 15 kilometer började jag spekulera i min sluttid och hur mycket tid jag hade på mig för att nå målet. Jag insåg att det inte fick gå långsammare och lyckades behålla farten. Vid 20 km finns en klocka som visade att jag hade ca 4:30 på mig till de sista 1,1 km. Nu var det dags att klämma ur det sista ur kroppen och jag ökade farten. En viss panik infann sig när jag insåg att det handlade om sekunder och när jag efter sista backen nådde Norrbro såg jag målet och klockan som just då visade 1:29:40. Jag gick på max sista 150 metrarna och korsade till slut mållinjen när klockan visade 1:29:57! En tid som senare reviderades till 1:29:53 eftersom jag korsade startlinjen fyra sekunder efter starten.
Fullständigt utmattad efter målgång men otroligt nöjd med att ha nått målet!

Tävlingen avklarad och nu hamnade allt fokus på våra egna tävlingar Linas mil och Lovas lopp som skulle gå av stapeln den 19.e september.
Efter mängder med tävlingar de senaste åren var vi fyllda med inspiration för att skapa vår första egna tävling. Jag hade länge velat bjuda in andra till min favoritrunda som bjuder på varierande omgivning och underlag och mäter nästan exakt en mil.
Självklart ville vi också bjuda in barnen och för att så många som möjligt skulle kunna deltaga valde vi en kort slinga på 1,1 km.
Trots att det i jämförelse med ett triathlon var ett litet arrangemang krävdes det oerhört mycket arbete för att lyckas bjuda på en positiv upplevelse. Det hade inte varit möjligt utan hjälp från en mängd lokala företag som alla ställde upp på olika sätt!
Vid 13-tiden började barnen dyka upp och en timme senare stod 42 stycken redo på startlinjen med nummerlapp på magen. Marie Sandberg bjöd barnen på en ordentlig och väldigt uppskattad uppvärmning innan start.
Det var en härlig känsla att se myllret av småttingar försvinna iväg ut på banan men ganska snart var de största barnen tillbaka i mål. En efter en gick de i mål, högröda i ansiktet men samtidigt upprymda när medaljen med texten ”Lovas lopp” hängdes runt halsen.

Vuxenloppet Linas mil närmade sig och anmälningarna strömmade in. Det var riktigt kul att se traktens främsta löpare på plats tillsammans med nybörjare som debuterade i tävlingssammanhang. Efter nationalsången slog klockan 15:00 och 45 löpare startade för första gången i Linas mil. Lars Emanuelsson, Christoffer Björnqvist och Tobias Rosén tog som förväntat täten på herrsidan och förhandsfavoriten Marie Sandberg placerade sig främst bland damerna. Efter ett kort parti på grus väntade ca 4,5 km snabb asfalt. En funktionär placerad vid 4,8 km kunde rapportera placeringarna till mig som speaker och alla på plats fick uppdatering om läget. I det läget var Emanuelsson i ledning tätt följd av Björnqvist.
En efter en passerade löparna knappt halva banan och underlaget byttes därefter ut mot grusväg och så småningom skogsväg och stigar.
Jag hade förväntningar på att dagens snabbaste löpare skulle synas på upploppet efter omkring 37 minuter och mycket riktigt så kom supersnabba Image ThumbnailChristoffer Björnqvist som avancerat till förstaplats under andra halvan in som segrare i Linas mil! Kort därefter kom Emanuelsson in som tvåa och Tobias Rosén knep tredjeplatsen.
Marie Sandberg vann som väntat damklassen, Monica Pettersson tvåa och Maria Brantö på tredjeplats!
Vi fick bevittna ytterligare 39 stolta och lyckliga atleter som kämpat sig runt banan, de allra flesta för första gången. I mål väntade folkets jubel, medalj, kexchoklad, bananer, bullar och saft. Musiken dunkade, stämningen var på topp och som speaker gjorde jag mitt bästa för att hylla löparna och informera publiken när vi inväntade de sista kämparna.Image Thumbnail
Därefter följde prisutdelningen och dagens snabbaste fick ta del av ett fint prisbord innan övriga priser lottades ut bland deltagarna.
Image ThumbnailImage Thumbnail
Jag vill sammanfatta premiären av Linas mil och Lovas lopp som mycket lyckade! Det var en intensiv period av förberedelser men upplevelsen var väl värd all möda!
Vi har möts av uteslutande positiva kommentarer och förhoppningar om en repris 2016! Nog kan vi se en stor utvecklingspotential och det finns förbättringsområden att jobba med för att göra upplevelsen ännu bättre. Vi har lyckats med en bra start och 2016 kör vi igen, ännu större och ännu bättre! Varmt välkomna då!