Header Image - SUB 9

Racerapport Tour- och kretstävling 4,8 km löpning

Äntligen efterlängtad tävlingspremiär och även om det var tävling i liten skala så blev uppslutningen fantastiskt stor! Nära 100 deltagare i alla åldrar trotsade ihållande snöfall och begav sig ut i Bieskogen på torsdagskvällen. Lite förvirrande för den oinsatte med två tävlingar i samma tävling men för egen del stod fokus på den första deltävlingen i Julita Triathlons Tour 2016 som består av följande tävlingar:

28/4 Terränglöpning i Bie elljusspår. 4,8km löpning
28/5 Cykel Öljaren runt. 29km tempocykel
14/6 Duathlon sprint i Julita. 4km löpning – 16km cykel – 2km löpning
30/7 Triathlon sprint i Österåker. 400m simning – 27km cykel – 4km löpning
5/8 Linneasimmet i Katrineholm. 1000m simning
28/8 Julita GoIF Duathlon. 8km löpning – 29km cykel – 5km löpning
17/9 Linas mil i Ålsätter/Marmorbyn. 10km löpning

I varje tävling delas poäng ut till de 15 bästa deltagarna från 20 till 1 poäng.

Trots det lilla formatet så var känslan och uppladdningen den samma som alltid vid tävling. Fokus på bra kost och vätska under dagen, förberedelser med utrustning och min klassiska mentala bubbla som jag ofta kliver in i innan tävling. Magen hade knorrat lite under dagen annars var känslan på topp!

Superkul med många välbekanta ansikten i startfältet och många starka löpare. Jag hade förhoppningar om en bra placering under förutsättning att hälen klarade belastningen och trots att löpträningen uteblivit i flera månader.

Tävlingen genomfördes i Bie elljusspår som slingrar sig upp och ner över en ås och är väldigt kuperad. Några centimeter blötsnö gjorde det inte lättare och redan när jag värmde upp kände jag att det skulle bli svårsprunget.

Starten gick och jag hamnade i tätklungan tillsammans med fyra andra uppför den första backen. Snart nog bröt sig Lars Emanuelsson loss och jag bestämde mig för att hänga på med vetskapen om att han är snabbare än mig. Även om avståndet hela tiden ökade så lyckades jag hålla visuell kontakt under hela första varvet men jag insåg tidigt att jag var chanslös och istället skulle få kämpa för silvermedaljen. Om det första varvet var tufft så blev andra varvet värre när snön blivit packad och backarna blev mer bakhala. Jag hade för dagen fått låna en löpklocka och saknade pulsmätare men jag gissar att jag låg nära maxpuls i slutet av varje uppförsbacke. Blodsmak i munnen och magen som knorrat tidigare under dagen gjorde sig påmind med bara någon kilometer kvar att springa. Jag hade tappat kontakten med Lars som var i ledning och tittade istället flera gånger bakom mig och kunde några gånger skymta en annan löpare. Jag lyckades metalt lura kroppen på slutet och hålla farten uppe. Andraplatsen var aldrig direkt hotad och jag kunde mycket nöjd passera mål efter 20:12!

En andraplats men samtidigt två segrar! Som bästa medlem i Julita Triathlon kunde jag inkassera 20 friska poäng i touren men den största segern var att hälsenan kändes bra!

Stort tack till alla som på olika sätt engagerat sig i arrangemanget och bra jobbat alla löpvänner! Det här var sista snön…

13116132_10154141767441552_670822479226016861_o

Nu ljusnar det!

En lång mörk vinter och en tuff uppbyggnadsperiod har passerat. Cykeltrainern byts ut mot landsväg, löpbandet och snötäckta vägar upplysta av pannlampa är ett minne blott och snart är simhallen en sjö! Nu blir det ljusare!

För två månader sedan drabbades jag av ett stort bakslag när hälsenan tackade för sig och kastade in handduken. Sedan dess har tio besök hos sjukgymnast och flera tusen tåhävningar passerat. Jag visste att läkningen skulle ta tid och det har det också gjort men det blir bättre! Nu springer jag igen, inte så länge och inte så snabbt men jag springer och det känns bra i hälen. Nu blir det ljusare!

I mitt nya träningsprogram från DE-hälsa för april och maj finns flera tävlingar inplanerade och nu ligger mitt tävlingsfokus på debuten i Ceresloppet i mitten av maj. Tempocyklar brukar sällan vara tillåtna i den här typen av linjelopp men nu öppnas dörrarna för oss under förutsättning att vi inte draftar (ligger i klunga). Ceresloppet erbjuder flera olika distanser och jag siktar på den längsta, 150 km.

Julita Triathlon fortsätter att växa och antalet medlemmar ökar ständigt. Vi har en spännande säsong framför oss, inte minst med klubbtouren men många andra aktiviteter är på gång. Jag får ofta höra att vi ”är ett skönt gäng” och det är ett gott kvitto på att vi är på rätt väg. Alla ska känna sig välkomna och den visionen ska genomsyra alla aktiviteter. Dala har dragit ett stort lass i att planera alla aktiviteter enligt dessa förutsättningar och han har fått till det riktigt bra! Julita Triathlon fyller faktiskt ett år nu i april och jag är riktigt stolt över vad vi har uppnått på så kort tid!

Den närmsta tiden väntar en upprepning av de tester som jag genomförde i början av året i simning, cykel och löpning. I morse låg jag i vattnet innan tuppen hade vaknat och tog mig an distanserna 1500, 400 och 100 meter. Jag hade såklart hoppats på en förbättring efter alla timmar med Rolf Österberg och Christian Brantö från Katrineholms simsällskap, men till min besvikelse naggade jag bara mina gamla tider i kanten. Jag är ändå övertygad om att jag simmar mer energieffektivt idag och hoppas att det ska betala sig när det blir allvar. Nästa test blir 40 km cykel och genomförs på söndag tillsammans med klubben.

Bilden är från årets andra cykelpass i det fria, 93 km och jag älskade varje meter!

IMG_2662

Akillestendinopati och ofrivillig periodisering

Likt stålmannen har jag år efter år klarat mig från skador och har alltid kunnat tränat på bra enligt plan. Det är något som jag har varit bortskämd med eftersom de flesta för eller senare råkar ut för problem. I mitt fall blev det senare när jag en morgon knappt kunde gå från sängen till badrummet.

I jakten på sekunder har jag den senaste tiden använd lättviktsskor i allt större utsträckning, både oftare och under längre pass. Jag har varit medveten om riskerna med detta då dämpningen är nära obefintlig och kroppen utsätts för större belastning.

Inför ett tufft intervallpass på löpbandet för några veckor sedan hade jag känningar i en hälsena men tänkte inte så mycket på det eftersom jag ofta har känningar lite här och var utan att det blir problem. Passet var inga problem men under natten vaknade jag flera gånger av smärtan i hälsenan och dagen efter blev en plågsam historia.

Med hjälp av Dr. Google kunde jag snart konstatera att det handlade om överbelastning/hälseneinflammation/akillestendinopati. Jag tog kontakt en sjukgymnast på Ortophysio som bekräftade mitt konstaterande och påbörjade behandling. Jag fick order om löpförbud, stretching och tåhävningar tillsvidare och regelbundna behandlingar med laser.111111

Senor är svårläkta och rehabiliteringstiden blir ofta lång. Jag blev såklart deppig men med bra peppning från omgivningen så kändes det inte så illa trots allt. Coach Dala påpekade att det är ett bra tillfälle för periodisering på cykeln och så fick det bli. Alla planerade löppass ersattes av cykel och i brickpassen så kombinerade jag cykel och crosstrainer istället. Det blev fyra timmar trainer tre helger i följd och därmed har jag kunnat nå ca 10 timmar träning per vecka de tre senaste veckorna vilket känns bra. Och i skrivande stund känns det bättre i hälsenan så snart ska jag nog vara tillbaka i löpskorna igen!

En nyttig lärdom för mig och det kunde trots allt ha varit mycket värre, hellre nu än under tävlingssäsongen och jag tänker också på den gode Johan Olsson som satsat stenhårt inför den här dagen och Vasaloppet men som fått ställa in pga skada. Vägen mot målet är aldrig spikrak och det finns många gropar på vägen, det gäller bara att inte blir kvar i en av dem!

Parfymerade damer och veckans träning

by Mikael Kjellander 0 Comments

För en tid sedan bloggade min vän Marie Sandberg om bristande hygien hos många besökare i simhallen. Ett klockrent inlägg som fick stor uppmärksamhet men rubriken gjorde mig illamående och jag kunde inte låta bli att tänka på den under simpasset därefter. Det positiva var dock att jag svalde mindre vatten än vanligt. 😉 Inlägget går att läsa på mariesandis.se.

Den här veckan dök också en insändare upp i lokalpressen med liknande kritik, även om den riktades mer mot ventilation och renhållning. Läs den här.

Även jag har ett och annat att säga om hygienen i simhallen. Vi har fått nytt fint omklädningsrum och duschar vilket var på tiden då de gamla utrymmena var nära på obehagliga att vistas i. Tummen upp för det och jag har inga problem med ventilationen eller renhållningen. Däremot har jag precis som Marie problem med andra besökare, som avstår dusch helt, duschar med badkläder på, ”duschar” genom att stå under vattnet utan att använda tvål och de som använder underkläder under badkläderna.

Man kanske kan tro att det oftast är ungdomar som är bovarna och nog slarvar de en hel del men den tveklöst största gruppen av smutsgrisar är *trumvirvel gamla damer!

Jag simmar ofta tidigt på morgonen när simhallen öppnar tidigt och får då trängas med morgonpigga pensionärer. Det är lika komiskt varje gång att få bevittna tävlingen om vem som ska komma först i vattnet. Lika komiskt är att 30 minuter senare har alla simmat färdigt och hallen är nästan tom. Härligt att de äldre håller igång och jag hoppas att jag också gör det i den åldern. Då ska jag alltid vara först i! Dock gör de alltid entré i vattnet helt torra och uppenbart oduschade. Som om det inte var nog så har damerna använt kopiösa mängder parfym på morgonen och stanken lägger sig som en dimma över vattenytan. Vid varje möte i vattnet sticker stanken i näsan som en påminnelse om att här var det oduschat! Inte OK!

Jag inbillar mig att sjön här hemma är fräschare än simhallen även om den är rödlistad och jag ser fram emot att simma öppet vatten om några månader!

På tal om öppet vatten så ryktas det om en swimrun-tävling under Katrineholmsveckan. Det låter riktigt spännande men jag är tveksam till eget deltagande då det ligger nära Ironman Kalmar. Det händer också mycket annat vid den tiden, inte minst KK-joggen och Flens triathlon.

Det är skönt att drömma sig bort mot sommarens tävlingar den här tiden på året när allt kretsar kring tung uppbyggande träning. Just nu känns det som att alla i min omgivning har blivit mer eller mindre sjuka och influensan verkar ha slagit hårdare än någonsin. Jag har varit frisk och har kunnat träna på enligt planen. Träningsveckan bestod av ett brickpass där jag körde 10 minuter spinningcykel och fem min löpband, fem varv. Ett vo2-max pass på löpband där jag höll 3:20-tempo i fem minuter och joggade lätt i tre minuter, tre varv. Två riktigt bra simpass med KSS och två styrkepass med fokus på bålen. Distanspasset på lördagen skulle ha varit löpning men då jag hade känningar av överbelastning i en hälsena valde jag att cykla istället, fyra timmar på trainern blev det. Idag söndag gjorde jag ett besök i simhallen vilket var ett stort misstag. Sportlovet har börjat och en enorm uppblåsbar hinderbana hade lockat mängder med barn. Endast motionsbanorna var öppna och jag gjorde ett försök att kryssa mig fram mellan bröstsimmarna men gav upp efter 400 meter. Trist men veckans nyckelpass genomfördes och jag fick ihop ca 10 timmar i alla fall.

Tack för att du läste och glöm inte att duscha! 😉

XL CHALLENGE

Blogginläggen har tyvärr inte duggat tätt den senaste tiden. Till stor del har jag valt att fokusera på annat, inte minst min egen träning men också planeringen av höstens tävlingar och festligheter. För ca sex månader sedan var arbetet i full gång med förberedelserna inför Linas mil och Lovas lopp. Det var en oerhört intensiv period innan vi den 19.e september äntligen kom i hamn. Tävlingarna och den efterföljande festen blev en stor succé, allt slit var snart bortglömt och kvar fanns bara fina minnen. Dagen hade aldrig blivit så lyckad utan hjälp från fina vänner och grymt bra stöd med sponsring från flera lokala företag. Musiken hade knappt tystnat innan frågan kom för första gången ”Det här måste ni väl göra om nästa år?!” Och svaret var enkelt, det här måste vi göra om! IMG_8522

Både Lovas lopp och Linas mil blev väldigt uppskattade med ett stort deltagarantal och de kommer att återkomma 2016. Linas mil kommer dessutom att bli den avslutande tävlingen i Julita Triathlon klubbtour bestående av 6-7 lokala lopp med ett poängsystem och där Linas mil kan bli direkt avgörande.

Tankarna på att utöka med ytterligare distanser fanns tidigt, 5 km, halvmaraton eller kanske till och med ett maraton?! Beslutet landade till sist i något helt annat, en hinderbana! En utmaning som har vuxit sig oerhört populär just nu inte minst genom Ninja Warrior i tv men också genom tävlingar som Tough Viking och Superior OCR för att nämna några.

Jag deltog i premiären av Tough Viking i Stockholm 2013 och fick en riktigt häftig resa genom eld, isvatten och eltrådar. Resultatet blev också över förväntan då jag slutade på plats 141 av 2774 vilket bidrog till rejäl mersmak! Någon mer hinderbana har det dessvärre inte blivit då triathlon stått i fokus sedan dess men nu får jag i alla fall chansen att arrangera ett lopp!

IMG_4432IMG_4435

 

 

 

IMG_4444Svårighetsgraden på att arrangera en hinderbana är dock några nivåer högre än en enkel löptävling. Det krävs en del byggande och nog för att jag är händig själv men det kommer att krävas proffs. Därför kontaktades Johnny på XL bygg i Ålsäter för en inledande diskussion om ett samarbete. XL bygg har genom åren bidragit starkt till mitt eget husprojekt genom superbra service och riktiga kvalitetsprodukter. De var också ett stort stöd under fjolårets tävlingar. Johnny var som alltid positivt inställd till mina idéer och vi började direkt att skissa på några av hindren. Jag kom med namnförslaget XL CHALLENGE vilket gillades och så fick det bli!

12669337_10153948126219772_482087007_o

Min kompis Tim Nordlöf som är guru på foto och bildredigering fick uppdraget att ta fram en cool logotyp och han löste det lika bra som alltid.

Den exakta utformningen av banan, antalet hinder och dess utformning m.m. är långt ifrån färdig även om huvudet är fullt av idéer. Men några saker är centrala i planeringen.

  1. Tävlingen genomförs i lag om 2.
  2. Banan ska passa alla oavsett fysisk kapacitet. Hindren ska vara utmanande men inte omöjliga för någon.
  3. Alla hinder ska vara så säkert utformade som möjligt för att minimera skaderisken.
  4. Banan ska vara publikvänlig och lättöverskådlig.

Dagen kommer förutom tävlingarna att innehålla mycket mer! Lunch och fika m.m. kommer att finnas till försäljning under dagen och vi räknar med att det finns utställare med försäljning och bra erbjudanden för dagen. Kvällen avslutas traditionsenligt med festligheter, god mat och levande musik.

Skriv in 17.e september i kalendern redan nu, vi ses!

Testveckor avslutade

De senaste veckorna har präglats av ett antal tester i simning, cykling och löpning. Ett upplägg som tagits fram för alla adepter till coach Daniel ”Dala” Eriksson med fokus på långdistanstriathlon.

Den gemensamma nämnaren för alla tester var att de skulle genomföras som snabbt som möjligt. Syftet var primärt att analysera pulsvärdena för att kunna anpassa den kommande träningens ansträngningsnivå.  Ett annat syfte var att få referensvärden för att mäta utvecklingen under året. Jag kommer endast att redogöra för tiderna då mina personliga pulsvärden förmodligen inte intresserar så många. På programmet stod:

  • 1500 m simning
  • 400 m simning
  • 100 m simning
  • 90 km cykel
  • 40 km cykel
  • maxpulstest cykel
  • 21 km löpning
  • 10 km löpning
  • Coopertest löpning (3 km)
  • 5 km löpband (extra test)

Vi börjar med simningen som varit min svagaste gren men där jag ändå fått en skjuts i utvecklingen under hösten i och med nya tränare. Jag valde att genomföra alla tre tester vid samma tillfälle och började med 1500 meter som avverkades på 25:54. Efter den urladdningen gällde det att hitta krafter till 400 meter strax därefter men det gick bra och det tog 6:40. Avslutningsvis en hundring på 1:20. Sammanfattningsvis så är jag nöjd med simtesterna och det känns som att jag fick till rättvisa tider. Ska bli spännande att göra om dem senare i vår!

Cyklingen fick genomföras inomhus på trainer och inleddes med 90 km. Jag använde mig av en intervallbetonad bana vilket gav extra krydda till uppgiften. Riktigt tufft att ligga på hög intensitet i över 2,5 timme, närmare bestämt 2:35. Tiderna på trainer säger dock inte särskilt mycket då det inte är jämförbart med att cykla utomhus. Jag var ändå tvungen att jämföra med tiderna från sommarens tävlingar på samma distans som låg mellan 2:17 och 2:42.

40 km trainer stod på tur och där valde jag banan för Rom marathon som endast var lätt kuperad. Jag satsade stenhårt på att komma in under timmen och hade till slut 16 sekunders marginal. Det tredje och sista cykeltestet med maxpuls har ännu inte kunnat genomförs.

Så avslutningsvis löptester lagom tills vägarna blivit vita och det fick bli säsongspremiär i dubbade skor. 21 km och för att få en rättvis banprofil valde jag att springa 10,5 och vända. På så sätt fick jag lika mycket stigning som utför. Jag hade mitt personbästa på distansen på strax under 1:30 vid Stockholm halvmarathon i höstas i åtanke och hoppades kunna matcha den tiden trots sämre förhållanden. Det var full fart som gällde och jag hade god marginal ända tills jag mötte backen från helvetet efter knappt halva vägen. Jag tappade både tid och kraft där och fick plåga mig rejält för att klara målsättningen. Obekanta skor gav rejäla skavsår och då kändes det extra skönt att se 1:29:22 på klockan när jag kom tillbaka.

När det sedan var dags för milen hade snötäcket vuxit sig tjockare och jag var osäker på om vägen för min favoritrunda skulle vara plogad. Jag hoppades kunna springa under 40 minuter och hade precis 20 minuter efter halva sträckan. Där möttes jag dessvärre av den oplogade väg som jag befarat och samtidigt öppnade landskapet upp sig och jag fick stenhård vid rakt emot mig. Tempot rasade och tiden blev till slut inte bättre än 41:49.

Coopertest tillsammans med Coach Dala och övriga deltagare i testerna. Vid ett traditionellt Coopertest springer man så långt man kan på 12 minuter. Vi valde istället snabbast tid på 3 km av praktiska skäl med tidtagningen. Det krävdes en rejäl uppvärmning då det var både kallt och blåsigt men stämningen var ändå på topp bland oss likasinnade. Full fart i 3 km tog 11:16.

Som en liten bonus uppmanande Dala till ytterligare ett test i form av 5 km på löpband med 1 % lutning. Jag gillar löpband när man ska pressa sig maximalt eftersom det inte går att sänka tempot utan att aktivt sänka farten på bandet. Tid: 18:51.

Kul med tester men skönt att det är över. Nu väntar första fasen i nästa träningsblock med fokus på uthållighet. Dala har fått till ett bra upplägg framöver och jag känner mig inspirerad till träningen även om jag bävar inför t.ex. 4 timmar trainer som väntar i slutet av blocket.

Nu visar termometern -20 och det är mörkt en stor del av dygnet. Icke optimala förutsättningar för en utomhusidrottare och dessutom långt kvar till tävlingssäsongen. Jag har dock lärt mig vid att lönen är värd mödan och jag tänker ofta att varje träningspass är en bit i Ironman-pusslet. Jag hoppas bara att jag hittar alla bitar innan pusslet ska vara klart!

Min träning i siffror och diagram

Jag har i flera år fört träningsdagbok och är väldigt förtjust i statistik och diagram. Nu när 2015 är slut har jag sammanställt året och kan jämföra det med tidigare år. Här kommer en kavalkad av siffror:

Total träningstid per år:

fcd41fbf06c241fc96ec78e1d9712e0c

 

 

 

Antal träningspass per år:
9efd83f7b0044634afe2ba18299a3ce5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal dagar med träning per år:893d9ea5abae4f4096d007aeb298b08d

 

Total träningstid per månad 2014 och 2015:dba398734ffe46dfae3895f89172e5f2

 

Vanligaste träningsformerna 2015:293c27f8a102442eb9139b41c0187f16

 

Total sträcka per disciplin 2015:

Löpning: 1144 km

Cykling: 3577 km

Simning: 149 km

Triathlon/Duathlon: 1131 km

Totalt: 6001 km

 

Genomsnittlig medelpuls per år:

2014: 136 slag/min

2015: 133 slag/min

 

Total förbränning per år:

2014: 205885 kcal

2015: 285036 kcal

 

Genomsnittlig kroppsvikt per månad 2013-2015:

96fdcf98f1f94101bb6b633dd2127bc6

Slutsats:

Det intressanta med statistik är att den ofta kan formas för att passa sitt syfte. När jag tittar på min totala sträcka genom träning så har jag förflyttat mig 600 mil under 2015. Det motsvarar en resa till Madrid tur och retur vilket låter fantastiskt långt! Å andra sidan har jag ”bara” tränat under 238 av årets dagar, det innebär att jag inte tränade under 127 dagar. Jag har i genomsnitt tränat 59 minuter per dag under 2015, det är endast 4 % av min tid.

Jag har under 2015 ökat min totala träningstid jämfört med 2014 men samtidigt minskat antalet träningspass. Trenden under året följer samma mönster som tidigare med en peak under våren och en lägre nivå under hösten.

Den här typen av statistik säger ingenting om utfallet av träningen men jag kan ändå konstatera att jag blivit snabbare med åren med relativt samma träningsmängd. Jag kommer att fortsätta jaga utveckling och förhoppningsvis kan jag sammanfatta 2016 med samma positiva känsla som nu!

 

Ny sponsor, Silver och Stål i Vingåker AB!

Triathlon är en fantastisk sport på många sätt men baksidan är att det kan bli kostsamt. Inte minst när man som jag satsar på Ironman där endast startavgiften i Kalmar kostar ca 5000:-. En halv Ironman som kallas 70.3 kommer för första gången till Sverige och Jönköping nästa år kostar 2500:- och SM i Vansbro kostar 1250:- Endast deltagande i de tre största tävlingarna landar på nästan 9000:- och då tillkommer resa och boende vid varje tillfälle.

Trots att det handlar om mycket pengar i startavgifter så vill jag inte säga att det är dyrt, jag förstår att det kostar att arrangera stora tävlingar i toppklass.

Triathlon kräver också en hel del utrustning. Man kan börja med sporten med enkla och billiga prylar men för att utvecklas krävs så småningom bättre grejer.

Dessutom tillkommer medlemsavgifter till triathlonförbundet, triathlonklubb, simklubb etc. Tävlingslicens, badkort, personligt träningsupplägg, service av cykel, multiplayerlicens till trainern för att kunna cykla mot andra på nätet, kostnad för hemsida m.m.

Listan kan göras lång och allt är inte nödvändigt men för mig skapar det goda förutsättningar.

Jag vill verkligen betona att det inte behöver kosta mycket med triathlon! Du kan köpa en ny våtdräkt för tusenlappen, en begagnad racercykel för några tusen och några kronor till för simglasögon, skor och hjälm sen är du igång! Du hittar många fina tävlingar på kortare distanser för runt en femhundring i startavgift.

Jag har sedan tidigare förmånen att få hjälp med den mest kostsamma delen som är cykeln, genom Tweeler Bikes.

Nu har Silver och Stål i Vingåker AB meddelat att de kommer att stötta mig under nästa säsong genom ett samarbete! Silver och Stål sysslar med plåtbearbetning i världsklass och erbjuder tillverkning från enkla plåtdetaljer till komplicerade sammansatta plåtkonstruktioner inom olika branscher.

silver_stål_logo.jpg

 

Silver och Stål visade prov på både sina kvalitéer och sin generositet tidigare i år när de specialtillverkade medaljerna till våra löptävlingar Linas mil och Lovas lopp.

11904745_10153609522991552_8431880516841004393_n

Det här var en riktig boost för motivationen i novembermörkret och det sätter ytterligare press på mig att prestera vilket jag trivs med!

Gårdagens tvåtimmars pass kunde påbörjas först 20:30 efter alla vardagliga bestyr. Men upprymd av det nya samarbetsavtalet gick det som en dans att ge sig ut i storm och duggregn med pannlampan efter en timme på cykeln…

Sammanfattning av 2015

Ny hemsida och ny blogg! Vad passar bättre som första inlägg än en summering av 2015?!

Säsongen lider mot sitt slut och det är dags att summera året som gått. Jag bär med mig en hel del fina minnen som jag vill dela med mig av.

Tävlingssäsongen inledes med en medeldistans i Lyrestad den 30.e maj. Jag var efter lång tids förberedande träning riktigt hungrig på att tävla igen. Den vackra bilden av ett triathlon som jag burit med mig under vintern lyckades den dagen inte leva upp till. 13 grader i vattnet, 7 grader i luften, regn och blåst var vad premiären bjöd på. Dock en fin 7.e plats i premiären och ett första kvitto på formen.

Starkaste minne: När jag i T2 är så stelfrusen om fingrarna att jag inte lycka knäppa upp hjälmen och funderar på att springa med hjälmen på mig…

En vecka senare, ny tävling i ny stad och denna gång Örebro medeldistans. Lite större tävling med fler och mer meriterade deltagare. Jag gör en ok simning och lyckas få till årets bästa cykling för att till sist krascha i löpningen. Förlorar en mycket hård spurtstrid om 10.e platsen och slutar 11.a.

Starkaste minne: Att växla in som 5.a efter cyklingen inte långt bakom några av Sveriges främsta triathleter.

3

Tredje tävlingen på lika många veckor och nu i Uppsala. Jag minns en fladdrig simning, en mycket teknisk cykling och en trevlig avslutande löpning på den olympiska distansen. Traditionsenligt regn och kyligt väder precis som tidigare tävlingar. Slutade på en hedersam 9.e plats.

Starkaste minne: Spurtstriden där jag knep niondeplatsen med minsta möjliga marginal. (se bild)IMG_0945

Tre tuffa tävlingar på tre veckor tog ut sin rätt i form av en rejäl förkylning som krävde fullständig vila i två veckor.

Jag tvekade in i det längsta men beslutade mig ändå för att åka till Vansbro och ta revansch efter fjolårets snöpliga punktering som tvingade mig att bryta. Jag kände mig riktigt risig under hela dagen men jag tog mig ändå runt och jag gjorde det under 5 timmar.

Starkaste minne: Känslan av att bara vilja sova under cyklingen…11667944_10153463863369772_141368190_n

Tillbaka till Lyrestad för en olympisk distans. Ingen prestation i vattnet att tala om men cyklingen gick åter igen riktigt fint. Lika så löpningen där jag var med och nosade i toppen och slutade som 7.a.

Starkaste minne: När jag upptäckte att däcket var platt precis innan jag skulle checka in cykeln.IMG_1242

Sen var det dags för en av årets höjdpunkter, SM i medeldistans i Jönköping. Jag tänker tillbaka på en godkänd insats men inte mer. Kanske var jag vid det här laget lite sliten av en intensiv tävlingsperiod samtidigt som fokus redan låg på Ironman i Kalmar. Det var en kanonkul tävling trots regn men jag saknade gnistan som hade behövts för att prestera bättre. Nu blev tiden 4:45 vilket jag är nöjd med men jag hade kunnat ge mer!

Starkaste minne: När jag för andra gången tappar vattenflaskan från cykeln…IMG_2634

Årets höjdpunkt Ironman i Kalmar! Precis som i fjol en fantastisk upplevelse både för mig och mina vänner på plats. Målsättningen under året var att komma in under 10 timmar. Till slut var jag långt från målet men ändå lika upprymd och lycklig över att ha klarat det igen. Den kraftiga vinden gjorde simningen tuff men jag hämmades ändå mer under cyklingen där dischjul bak och 85-profil fram var helt fel för dagen. Jag drabbades av illamående och hade svårt att få i mig energi vilket straffade sig i löpningen. Även om jag förbättrade min tid så kom jag inte upp i den kapacitet jag hade hoppats på. En fantastik vecka tillsammans med familj och fina vänner som jag längtar efter att få uppleva igen nästa år!

Starkaste minne: Svårt att säga något annan än målgången, magiskt!

FullSizeRender-1

En annan höjdpunkt under året blev sponsringen med en ny cykel från Tweeler bikes. Jag hade planer på en uppgradering efter säsongen och fick lyckligtvis kontakt med Björn på företaget som erbjöd mig ett samarbete.

IMG_9095

Triathlonsäsongen var slut i och med Ironman men närmast väntade Julita Duathlon på hemmaplan där jag var titelförsvarare från i fjol. Jag lyckades försvara titeln men det krävdes maximal ansträngning från start till mål.

Starkaste minne: Att vara i ledning hela den avslutande löpningen med lokalbefolkningen hejandes längs med banan.

11927450_408666265990967_258331380363099936_o

Säsongen avslutades med tre minnesvärda löptävlingar där jag själv deltog i två av dem. Först ut var Stockholm halvmaraton där jag med mycket möda och stort besvär tog mig under 1:30 och satte personbästa på distansen.

Därefter följde en intensiv period med förberedelser inför våra nystartade tävlingar Linas mil och Lovas lopp. Allt hårt arbete lönade sig då tävlingarna blev en stor succé och lockade ett stort antal deltagare, både erfarna och nybörjare.

IMG_8531

Sista tävlingen för året blev en debut i ett ultralopp, nämligen Sörmland ultra 50 km terräng. Helt klart en häftig upplevelse att få pressa kroppen längre än någonsin och det kommer garanterat att bli fler ultralopp i framtiden!

DSC03626

En annan stor del av 2015 är så klart uppstarten av Julita Triathlon! Utvecklingen har varit helt fantastisk och intresset likaså. På bara sex månader har Julita Triathlon etablerat sig som den främsta triathlonföreningen i trakten och vi blir bara större!

JulitaGOIF

Till följd av detta tilldelades jag Julita GoIFs finaste pris, Bröderna Johanssons minne! En perfekt avslutning på en lyckad säsong!

Nu blickar jag mot 2016! Träningen är i full gång med ett nytt fräscht program från DE-hälsa. Jag har dessutom kartlagt min styrka och rörlighet hos Gagner träning och fått ett individuellt anpassat program.

Jag är redan anmäld till de tre främsta tävlingarna under nästa år, SM i medeldistans i Vansbro, Ironman 70.3 (halva) i Jönköping och Ironman i Kalmar. Planeringen av säsongen pågår och ytterligare tävlingar kommer sannolikt att tillkomma.

Jag hoppas att du vill fortsätta följa min resa här på bloggen och att jag både kan underhålla och inspirera!

NU KÖR VI!

Racerapport – Sörmland Ultra

by Mikael 0 Comments

Premiär för en löpdistans längre än ett marathon vilket kallas för ultra och jag kan numera titulera mig ultralöpare! Iförd traditionella triathlonkläder kände jag mig dock en aning malplacerad bland alla luttrade ultralöpare som karakteriseras av skinn och ben, avancerade vätskesystem, samt långt hår och/eller långt skägg.
Detta var ett konstaterande jag gjorde i omklädningsrummet vid startområdet där jag hade hamnat tillsammans med min vän Daniel efter tidig uppstigning och en tvåtimmars bilresa i morgondimman.
Termometern visade några minusgrader men prognosen såg god ut med sol och 8-9 grader varmt senare runt lunchtid.
Jag såg verkligen fram emot loppet, dels för att jag aldrig sprungit så långt men också för att det var helt prestigelöst. Jag hade en liten förhoppning om att gå i mål under 5 timmar men fokus låg på att njuta av dagen och av vacker sörmländsk natur.

 

Starten blev en kvart försenad men klockan 10:15 släpptes vi iväg på 50 km löpning till stor del på Sörmlandsleden över berghällar, rötter och stenar men till viss del även på vägar. Tävlingen hade sålt slut på de 350 startplatser som erbjöds, oklart hur många som kom till start men när målet stängde efter åtta timmar hade 243 deltagare kommit runt.
Jag hade laddat upp med åtta deciliter sportdryck och några gels i bältet men förlitade mig till stor del på de fem vätskestationerna längs med banan.
Den första stationen kom efter 17 km och resan dit var riktigt trevlig. Jag trivs med att springa i skogen i terrängen även om tempot blir lägre.
Det bjöds bland annat på gifflar vilket satt fint som komplement till sportdrycken. En skön energikick inföll sig och det kändes som att jag flög fram en stund.
Många eller rättare sagt alla runt mig valde att promenera i de tuffaste uppförsbackarna, jag valde att springa men förstår i efterhand att det var ett misstag. Väl uppe på toppen var jag sliten och fick se mig passeras igen av den skara löpare som jag precis hade passerat.
I huvudet satte jag upp små målsättningar som jag skulle uppnå, halvmarathon, halva loppet, 30 km, marathon osv. Det fungerade bra när det började kännas i benen och flera mil av loppet återstod.
Jag var noga med att fylla på med energi och vätska hela tiden och fick aldrig någon svacka. Dock blev benen mer och mer stumma och det började bli besvärligt att kliva över nedfallna träd eller trippa över stenar.
Det kom ett skönt parti på ca 15 km som gick på vägar vilket passade mig bra som är van vid att bara springa rakt fram.
Därefter vek banan in i skogen igen och tillbaka i tuff terräng. Jag hade vid det här laget hela tiden sprungit i grupper, ibland upp till 20 personer men nu blev jag för första gången ensam. Det besvärade mig en aning eftersom jag nu var tvungen att ha koll på banan också istället för att bara följa andra.

Att både ha koll på vart man sätter fötterna samtidigt som man söker efter banden som markerar banan tar lite mer energi och jag hoppades på att komma ikapp någon eller bli omsprungen. Jag kom så småningom både ikapp andra och blev omsprungen men matchade ingen annans tempo och förblev därför ensam.
Jag nådde 40-km markeringen och strax också marathon-skylten och kände att det skulle gå vägen, jag hade också god marginal för att komma in under 5 timmar.
Jag tänkte hela tiden på hur lite det var kvar men efter att ha sprungit ett marathon i terrängen så blir varje meter lite extra lång.

Vid sista kontrollen drack jag en fantastisk mugg coca-cola och några chokladbitar innan de återstående 3 km. Avslutningen bjöd på några rejäla backar innan upploppet och målgång efter 4:36!
Som alltid vid målgång en fantastisk känsla men lite extra kul idag att ha sprungit längre än någonsin!
Drygt en halvtimma senare kom en lika nöjd Daniel i mål, även han som nybliven ultralöpare!
I och med detta är säsongen 2015 fulländad! Jag har genomfört alla planerade tävlingar och känner mig nöjd med året som gått. Nu riktar jag blickarna mot 2016 och den satsningen inleds med lanseringen av min nya hemsida som sker inom kort.