Historien upprepade sig, nästan…
Andra upplagan av Katrineholms stadslopp lockade 110 löpare och 8 rullare till att ta sig igenom den udda distansen 6,53 km. Start och målgång sker på Backavallens löpbana vilket ger loppet en härlig inramning. Sol, musik, speaker och en massa grönklädda Julitalöpare skapade grym stämning innan loppet.
2016 placerade jag mig på en nionde plats efter 25:09 och jag såg fram emot att putsa både tid och placering. I loppet tävlar man både individuellt och i lag om tre. Tanken var samma uppställning som i fjol men då Klas Berlin var bortrest plockade jag och Daniel Eriksson in Tim Nordlöf istället.
Efter senaste löptävlingen i Bie där jag snubblade förbi Tobbe Rosén på mållinjen hade jag klart för mig att han var en potent rygg att följa. Och historien upprepade sig… Efter en km låg jag steget bakom Tobbe igen som höll ett riktigt bra tempo. Julitalöparna Erik Johanson och Christoffer Lundgren Björnqvist försvann som vanligt i fjärran tillsammans med fjolårets vinnare Patrik Sällstädt. Pontus Buskas som klev in strax efter mig och Tobbe i Bie visade styrka och kunde hålla en lucka till mig och Tobbe.
Jag ville verkligen inte ha en ny spurtstrid men krafterna räckte precis till att hålla Tobbes tempo och inte mer. Flera gånger försökte jag samla krafter för att passera men när vi sprang in på löpbanan för de avslutande 600 metrarna var jag fortfarande hack i häl. 400 meter avverkades och jag visste att jag var tvungen att rycka men istället var det Tobbe som la in stöten och drog ifrån. Luckan växte och jag fick se honom passera mållinjen fyra sekunder före mig. Komiskt nog slog jag Tobbe förra året med just fyra sekunder.
Min tid blev 24:15 och en sjätte plats!
Riktigt kul var att Erik Johansson tog hem segern framför favoriten Sällstädt. I lagtävlingen kammade vi hem tredjeplatsen och belönades med ett årskort på Katrineholm bandys alla hemmamatcher! Segern i lagtävlingen tog Erik, Christoffer och Tobbe med stor marginal!
Jag känner mig nöjd med insatsen även om jag hade velat vara starkast på slutet! Loppet fick också fungera som ett maxtest i löpning som ligger till grund för mina träningszoner. I början av januari gjorde jag samma test i form av 20 minuter i maxfart som då skedde på löpband med 2 % lutning. Den gången kramade jag ur allt ur kroppen och mätte samtidigt min högsta puls någonsin. 3:53 var farten då och nu höll jag i genomsnitt 3:43. Utomhus räknar man med normaliserad fart och gör en avräkning för backar vilket i det här loppet gav ett värde på 3:41 som ska motsvara farten på helt plant underlag.
Under lördagen var det dags för motsvarande test på cykeln. En viss obehagskänsla har funnits hela veckan då jag vet hur vidrigt tufft det är att pressa kroppen maximalt på cykeln. Men det var tvunget att göras och jag begav mig mot Julita och en lång, rak och nästan platt sträcka med fin asfalt. Jag vill bara kunna pumpa på utan att behöva se upp för tjälskador eller annat som stör. På cykeln mäter jag effekten i watt och i januari höll jag under 20 minuter i genomsnitt 313, dock inomhus på trainer. Det fina med att mäta watt är att en watt alltid är en watt. Det spelar ingen roll om det är vind eller backar, effekten är rättvis!
Just denna dag gick loppet Hjälmaren runt och min väg var en del av den vilket innebar att mängder med cyklister fick passeras på vägen men det var bara kul. Testet kalla ”All out” och det är verkligen det. Låren bränner och luften räcker inte till men efter 20 minuter kunde jag konstatera 346 watt!
I och med detta har jag fått riktiga kvitton på att fyra månaders träning med Teresa och Uperform coaching har gett resultat! Om bara två veckor är det dags för triathlonpremiär i Hallstahammar dagen efter KM i tempocykling. Nu har jag en bra bild av min kapacitet och vet vilka farter jag kan hålla på tävling.
Närmast väntar årets första brickpass, cykel följt av löpning under morgondagen!