Det har varit låg aktivitet på bloggen efter Julita Duathlon. Det betyder dock inte att jag har legat på sofflocket utan tvärtom, det har varit full fart!
Jag har tillsammans med Lina gjort verklighet av en idé som vi har pratat om länge, nämligen att arrangera en tävling! Mer om det senare i inlägget men först en rapport från Stockholm Halvmarathon.
2013 debuterade jag i Stockholm Halvmarathon tillsammans med min vän Erik. Då avverkade jag de 21098 metrarna på 1:42:03 och fick helt klart mersmak. Så ett år senare var vi tillbaka och loppet avverkades då på 1:34:54, dock övertog jag en annan persons startplats och sprang i dennes namn.
Nu har det blivit tradition och för tredje året i rad träffades jag och Erik i Stockholm med hopp om att förbättra våra personliga rekord.
Vi hann med att äta lunch innan vi begav oss till registreringen för hämtning av nummerlappar. Som vanligt bra stämning bland de ca 12500 löpare som hade samlats och hela organisationen var som alltid mycket välordnad.
Lite fix med utrustning och snack kring skoval, väder och förväntade tider!
Personligen siktade jag på att komma in under 1:30, men jag visste att det skulle bli riktigt tufft. Jag har haft en lugnare träningsperiod sista tiden och även minskat ner på löpträningen. Men jag gillar högt uppsatta mål och siktade på en snittfart på minst 4:16 min/km vilket skulle räcka.
Efter inlämning av överdragskläder etc begav vi oss till starten. Det var riktigt trångt vid startområdet och omöjligt att få till en vettig uppvärmning.
Jag försökte sicksacka mellan köerna till bajamajorna och röra på mig så mycket som möjligt men varm blev jag aldrig. Jag tog plats långt fram i startgrupp B där jag hade hamnat genom självseedning.
Första start gick 15:30 och fem minuter senare släpptes vi iväg. Min plan var att hålla högt tempo från början för att tjäna in lite tid och successivt sänka tempot efterhand. Jag låg precis över 4-tempo i inledningen och efter sju kilometer, dvs en tredjedel snittade jag 4:02 vilket jag var nöjd med.
Därefter började krafterna tryta och snitt-tempot sjönk för varje kilometer, vilket visserligen var enligt planen men jag kände mig mer sliten än förväntat. Dock får man mycket gratisenergi genom att se sig omkring och insupa atmosfären av tusentals och åter tusentals människor som fyller gatorna längs med hela banan. Stämningen är verklig häftig vid den här typen av större arrangemang.
Jag tog mig framåt i godkänt tempo och efter 15 kilometer började jag spekulera i min sluttid och hur mycket tid jag hade på mig för att nå målet. Jag insåg att det inte fick gå långsammare och lyckades behålla farten. Vid 20 km finns en klocka som visade att jag hade ca 4:30 på mig till de sista 1,1 km. Nu var det dags att klämma ur det sista ur kroppen och jag ökade farten. En viss panik infann sig när jag insåg att det handlade om sekunder och när jag efter sista backen nådde Norrbro såg jag målet och klockan som just då visade 1:29:40. Jag gick på max sista 150 metrarna och korsade till slut mållinjen när klockan visade 1:29:57! En tid som senare reviderades till 1:29:53 eftersom jag korsade startlinjen fyra sekunder efter starten.
Fullständigt utmattad efter målgång men otroligt nöjd med att ha nått målet!
Tävlingen avklarad och nu hamnade allt fokus på våra egna tävlingar Linas mil och Lovas lopp som skulle gå av stapeln den 19.e september.
Efter mängder med tävlingar de senaste åren var vi fyllda med inspiration för att skapa vår första egna tävling. Jag hade länge velat bjuda in andra till min favoritrunda som bjuder på varierande omgivning och underlag och mäter nästan exakt en mil.
Självklart ville vi också bjuda in barnen och för att så många som möjligt skulle kunna deltaga valde vi en kort slinga på 1,1 km.
Trots att det i jämförelse med ett triathlon var ett litet arrangemang krävdes det oerhört mycket arbete för att lyckas bjuda på en positiv upplevelse. Det hade inte varit möjligt utan hjälp från en mängd lokala företag som alla ställde upp på olika sätt!
Vid 13-tiden började barnen dyka upp och en timme senare stod 42 stycken redo på startlinjen med nummerlapp på magen. 
Marie Sandberg bjöd barnen på en ordentlig och väldigt uppskattad uppvärmning innan start.
Det var en härlig känsla att se myllret av småttingar försvinna iväg ut på banan men ganska snart var de största barnen tillbaka i mål. En efter en gick de i mål, högröda i ansiktet men samtidigt upprymda när medaljen med texten ”Lovas lopp” hängdes runt halsen.
Vuxenloppet Linas mil närmade sig och anmälningarna strömmade in. Det var riktigt kul att se traktens främsta löpare på plats tillsammans med nybörjare som debuterade i tävlingssammanhang. Efter nationalsången slog klockan 15:00 och 45 löpare startade för första gången i Linas mil. Lars Emanuelsson, Christoffer Björnqvist och Tobias Rosén tog som förväntat täten på herrsidan och förhandsfavoriten Marie Sandberg placerade sig främst bland damerna. 
Efter ett kort parti på grus väntade ca 4,5 km snabb asfalt. En funktionär placerad vid 4,8 km kunde rapportera placeringarna till mig som speaker och alla på plats fick uppdatering om läget. I det läget var Emanuelsson i ledning tätt följd av Björnqvist.
En efter en passerade löparna knappt halva banan och underlaget byttes därefter ut mot grusväg och så småningom skogsväg och stigar.
Jag hade förväntningar på att dagens snabbaste löpare skulle synas på upploppet efter omkring 37 minuter och mycket riktigt så kom supersnabba 
Christoffer Björnqvist som avancerat till förstaplats under andra halvan in som segrare i Linas mil! Kort därefter kom Emanuelsson in som tvåa och Tobias Rosén knep tredjeplatsen.
Marie Sandberg vann som väntat damklassen, Monica Pettersson tvåa och Maria Brantö på tredjeplats!
Vi fick bevittna ytterligare 39 stolta och lyckliga atleter som kämpat sig runt banan, de allra flesta för första gången. I mål väntade folkets jubel, medalj, kexchoklad, bananer, bullar och saft. Musiken dunkade, stämningen var på topp och som speaker gjorde jag mitt bästa för att hylla löparna och informera publiken när vi inväntade de sista kämparna.
Därefter följde prisutdelningen och dagens snabbaste fick ta del av ett fint prisbord innan övriga priser lottades ut bland deltagarna.
Jag vill sammanfatta premiären av Linas mil och Lovas lopp som mycket lyckade! Det var en intensiv period av förberedelser men upplevelsen var väl värd all möda!
Vi har möts av uteslutande positiva kommentarer och förhoppningar om en repris 2016! Nog kan vi se en stor utvecklingspotential och det finns förbättringsområden att jobba med för att göra upplevelsen ännu bättre. Vi har lyckats med en bra start och 2016 kör vi igen, ännu större och ännu bättre! Varmt välkomna då!