Triathlon är en fantastisk sport på många sätt men baksidan är att det kan bli kostsamt. Inte minst när man som jag satsar på Ironman där endast startavgiften i Kalmar kostar ca 5000:-. En halv Ironman som kallas 70.3 kommer för första gången till Sverige och Jönköping nästa år kostar 2500:- och SM i Vansbro kostar 1250:- Endast deltagande i de tre största tävlingarna landar på nästan 9000:- och då tillkommer resa och boende vid varje tillfälle.
Trots att det handlar om mycket pengar i startavgifter så vill jag inte säga att det är dyrt, jag förstår att det kostar att arrangera stora tävlingar i toppklass.
Triathlon kräver också en hel del utrustning. Man kan börja med sporten med enkla och billiga prylar men för att utvecklas krävs så småningom bättre grejer.
Dessutom tillkommer medlemsavgifter till triathlonförbundet, triathlonklubb, simklubb etc. Tävlingslicens, badkort, personligt träningsupplägg, service av cykel, multiplayerlicens till trainern för att kunna cykla mot andra på nätet, kostnad för hemsida m.m.
Listan kan göras lång och allt är inte nödvändigt men för mig skapar det goda förutsättningar.
Jag vill verkligen betona att det inte behöver kosta mycket med triathlon! Du kan köpa en ny våtdräkt för tusenlappen, en begagnad racercykel för några tusen och några kronor till för simglasögon, skor och hjälm sen är du igång! Du hittar många fina tävlingar på kortare distanser för runt en femhundring i startavgift.
Jag har sedan tidigare förmånen att få hjälp med den mest kostsamma delen som är cykeln, genom Tweeler Bikes.
Nu har Silver och Stål i Vingåker AB meddelat att de kommer att stötta mig under nästa säsong genom ett samarbete! Silver och Stål sysslar med plåtbearbetning i världsklass och erbjuder tillverkning från enkla plåtdetaljer till komplicerade sammansatta plåtkonstruktioner inom olika branscher.
Silver och Stål visade prov på både sina kvalitéer och sin generositet tidigare i år när de specialtillverkade medaljerna till våra löptävlingar Linas mil och Lovas lopp.
Det här var en riktig boost för motivationen i novembermörkret och det sätter ytterligare press på mig att prestera vilket jag trivs med!
Gårdagens tvåtimmars pass kunde påbörjas först 20:30 efter alla vardagliga bestyr. Men upprymd av det nya samarbetsavtalet gick det som en dans att ge sig ut i storm och duggregn med pannlampan efter en timme på cykeln…