Äntligen efterlängtad tävlingspremiär och även om det var tävling i liten skala så blev uppslutningen fantastiskt stor! Nära 100 deltagare i alla åldrar trotsade ihållande snöfall och begav sig ut i Bieskogen på torsdagskvällen. Lite förvirrande för den oinsatte med två tävlingar i samma tävling men för egen del stod fokus på den första deltävlingen i Julita Triathlons Tour 2016 som består av följande tävlingar:
28/4 Terränglöpning i Bie elljusspår. 4,8km löpning
28/5 Cykel Öljaren runt. 29km tempocykel
14/6 Duathlon sprint i Julita. 4km löpning – 16km cykel – 2km löpning
30/7 Triathlon sprint i Österåker. 400m simning – 27km cykel – 4km löpning
5/8 Linneasimmet i Katrineholm. 1000m simning
28/8 Julita GoIF Duathlon. 8km löpning – 29km cykel – 5km löpning
17/9 Linas mil i Ålsätter/Marmorbyn. 10km löpning
I varje tävling delas poäng ut till de 15 bästa deltagarna från 20 till 1 poäng.
Trots det lilla formatet så var känslan och uppladdningen den samma som alltid vid tävling. Fokus på bra kost och vätska under dagen, förberedelser med utrustning och min klassiska mentala bubbla som jag ofta kliver in i innan tävling. Magen hade knorrat lite under dagen annars var känslan på topp!
Superkul med många välbekanta ansikten i startfältet och många starka löpare. Jag hade förhoppningar om en bra placering under förutsättning att hälen klarade belastningen och trots att löpträningen uteblivit i flera månader.
Tävlingen genomfördes i Bie elljusspår som slingrar sig upp och ner över en ås och är väldigt kuperad. Några centimeter blötsnö gjorde det inte lättare och redan när jag värmde upp kände jag att det skulle bli svårsprunget.
Starten gick och jag hamnade i tätklungan tillsammans med fyra andra uppför den första backen. Snart nog bröt sig Lars Emanuelsson loss och jag bestämde mig för att hänga på med vetskapen om att han är snabbare än mig. Även om avståndet hela tiden ökade så lyckades jag hålla visuell kontakt under hela första varvet men jag insåg tidigt att jag var chanslös och istället skulle få kämpa för silvermedaljen. Om det första varvet var tufft så blev andra varvet värre när snön blivit packad och backarna blev mer bakhala. Jag hade för dagen fått låna en löpklocka och saknade pulsmätare men jag gissar att jag låg nära maxpuls i slutet av varje uppförsbacke. Blodsmak i munnen och magen som knorrat tidigare under dagen gjorde sig påmind med bara någon kilometer kvar att springa. Jag hade tappat kontakten med Lars som var i ledning och tittade istället flera gånger bakom mig och kunde några gånger skymta en annan löpare. Jag lyckades metalt lura kroppen på slutet och hålla farten uppe. Andraplatsen var aldrig direkt hotad och jag kunde mycket nöjd passera mål efter 20:12!
En andraplats men samtidigt två segrar! Som bästa medlem i Julita Triathlon kunde jag inkassera 20 friska poäng i touren men den största segern var att hälsenan kändes bra!
Stort tack till alla som på olika sätt engagerat sig i arrangemanget och bra jobbat alla löpvänner! Det här var sista snön…
