Med en vecka kvar innan årets stora tävling, Ironman Kalmar var det dags för en sista genomkörare. Kul med en lokal tävling som endast kräver 30 min bilresa i kontrast till Vansbro, Jönköping, Kalmar etc. Distansen var sprint vilket innebär 400 m simning, 20 km cykel och 5 km löpning. En ovan distans för mig som tränar långdistans och bortsett från klubbmästerskapen så har jag inte kört en tävlingssprint på två år!
41 anmälda varav 10 i klassen senior herr med flera bekanta namn och inför loppet hade jag bra koll på motståndet. Jag hade målsättningen att vinna samtidigt som det var generalrepetition inför nästa helg.
Jag förväntade mig följande senario under loppet: Jag kommer upp bland de 5-8 första ur vattnet tillsammans med Mikael Karlsson, Tobbe Rosén och förmodligen några med simbakgrund som man kan räkna bort resten av loppet. Jag räknade med att avancera i växlingen och ligga i täten i inledningen av cyklingen för att senare komma upp i ledning med Mikael jagandes och förhoppningsvis bygga upp ett tillräckligt stort avstånd till Tobbe inför löpningen. Jag hoppades kunna gå ut på löpningen i ledning och där hålla ett tempo på 4 min/km. Tobbe skulle jaga mig men förhoppningsvis skulle han hålla samma tempo eller något snabbare men jag skulle hålla ledningen in i mål.
Såhär blev det: Sjön Orrhammaren bjöd på lite motstånd och det blev en del stök trots det relativt låga deltagarantalet. Jag kom iväg bra och låg med i täten fram till första bojen där jag fick en spark i ansiktet av en jeppe som bröstsimmade runt bojen. Jag tvingades stanna upp och räta till simglasögonen och tappade några meter till tätklungan. Jag kunde ändå fortsätta i bra fart men såg hur både Tobbe och Micke låg framför mig nu. Sista biten var medströms in mot land och blev mer behaglig än början. Jag klev upp ur vattnet som sexa. Tiden blev 6:27 vilket jag är nöjd med, särskilt med tanke på omständigheterna. Jag mätte dessutom 450 m 🙂
Med redan hög puls uppför en sandbacke till växlingsområdet och där fick jag till en bra växling. Ut på cykeln som tvåa och jag hade plockat några placeringar i växlingen som jag hoppats på. Banan var både teknisk och lite komplicerad. Där gjorde vi fyra varv med två vändpunkter. Jag var redan riktigt ansträngd när jag började cykla och lyckades inte få ner pulsen och hämta andan. Sakta men säkert krympte ändå avståndet till ledaren samtidigt som Micke närmade sig bakifrån. Efter drygt halva cyklingen kom jag till slut upp i ledning men det blev inte långvarigt för under sista varvet fick jag se mig passerad av Micke. Jag kom in till T2 strax efter Micke men kunde genom snabb växling gå ut på löpningen i ledning.
Det hade inte varit en angenäm resa såhär långt men här var det definitivt slut på det roliga när jag direkt kände att kroppen inte svarade. Pulsen stod i taket och jag fick inget klipp i benen. Jag visste att om jag inte fick upp farten snart så skulle det vara kört. Tyvärr kom jag aldrig igång och efter 1 km hörde jag raska steg bakom mig. Där kom Tobbe flygandes fram i det tempo jag själv hade hoppats kunna hålla. Resten av löpningen blev en ren plåga innan jag till slut passerade mållinjen efter lite drygt 1:03.
Jag slutade tvåa och just nu känner jag bara besvikelse. Lika mycket för att jag tappade ledningen som över att jag inte fick ut maximalt av kroppen. Jag kan ändå glädjas åt Tobbes insats, han gör ett kanonlopp och förtjänade att vinna. Triathlon handlar trots allt om att hålla i alla discipliner vilket jag misslyckades med idag. När jag har rannsakat mig själv så har jag varit lite krasslig de sista dagarna och kanske var det orsaken. Men hellre nu än om en vecka för då smäller det på allvar! IRONMAN KALMAR!
Föresten skulle Tobbe passa bättre i grönt!
