Racerapport – Sörmland Ultra

by Mikael 0 Comments

Premiär för en löpdistans längre än ett marathon vilket kallas för ultra och jag kan numera titulera mig ultralöpare! Iförd traditionella triathlonkläder kände jag mig dock en aning malplacerad bland alla luttrade ultralöpare som karakteriseras av skinn och ben, avancerade vätskesystem, samt långt hår och/eller långt skägg.
Detta var ett konstaterande jag gjorde i omklädningsrummet vid startområdet där jag hade hamnat tillsammans med min vän Daniel efter tidig uppstigning och en tvåtimmars bilresa i morgondimman.
Termometern visade några minusgrader men prognosen såg god ut med sol och 8-9 grader varmt senare runt lunchtid.
Jag såg verkligen fram emot loppet, dels för att jag aldrig sprungit så långt men också för att det var helt prestigelöst. Jag hade en liten förhoppning om att gå i mål under 5 timmar men fokus låg på att njuta av dagen och av vacker sörmländsk natur.

 

Starten blev en kvart försenad men klockan 10:15 släpptes vi iväg på 50 km löpning till stor del på Sörmlandsleden över berghällar, rötter och stenar men till viss del även på vägar. Tävlingen hade sålt slut på de 350 startplatser som erbjöds, oklart hur många som kom till start men när målet stängde efter åtta timmar hade 243 deltagare kommit runt.
Jag hade laddat upp med åtta deciliter sportdryck och några gels i bältet men förlitade mig till stor del på de fem vätskestationerna längs med banan.
Den första stationen kom efter 17 km och resan dit var riktigt trevlig. Jag trivs med att springa i skogen i terrängen även om tempot blir lägre.
Det bjöds bland annat på gifflar vilket satt fint som komplement till sportdrycken. En skön energikick inföll sig och det kändes som att jag flög fram en stund.
Många eller rättare sagt alla runt mig valde att promenera i de tuffaste uppförsbackarna, jag valde att springa men förstår i efterhand att det var ett misstag. Väl uppe på toppen var jag sliten och fick se mig passeras igen av den skara löpare som jag precis hade passerat.
I huvudet satte jag upp små målsättningar som jag skulle uppnå, halvmarathon, halva loppet, 30 km, marathon osv. Det fungerade bra när det började kännas i benen och flera mil av loppet återstod.
Jag var noga med att fylla på med energi och vätska hela tiden och fick aldrig någon svacka. Dock blev benen mer och mer stumma och det började bli besvärligt att kliva över nedfallna träd eller trippa över stenar.
Det kom ett skönt parti på ca 15 km som gick på vägar vilket passade mig bra som är van vid att bara springa rakt fram.
Därefter vek banan in i skogen igen och tillbaka i tuff terräng. Jag hade vid det här laget hela tiden sprungit i grupper, ibland upp till 20 personer men nu blev jag för första gången ensam. Det besvärade mig en aning eftersom jag nu var tvungen att ha koll på banan också istället för att bara följa andra.

Att både ha koll på vart man sätter fötterna samtidigt som man söker efter banden som markerar banan tar lite mer energi och jag hoppades på att komma ikapp någon eller bli omsprungen. Jag kom så småningom både ikapp andra och blev omsprungen men matchade ingen annans tempo och förblev därför ensam.
Jag nådde 40-km markeringen och strax också marathon-skylten och kände att det skulle gå vägen, jag hade också god marginal för att komma in under 5 timmar.
Jag tänkte hela tiden på hur lite det var kvar men efter att ha sprungit ett marathon i terrängen så blir varje meter lite extra lång.

Vid sista kontrollen drack jag en fantastisk mugg coca-cola och några chokladbitar innan de återstående 3 km. Avslutningen bjöd på några rejäla backar innan upploppet och målgång efter 4:36!
Som alltid vid målgång en fantastisk känsla men lite extra kul idag att ha sprungit längre än någonsin!
Drygt en halvtimma senare kom en lika nöjd Daniel i mål, även han som nybliven ultralöpare!
I och med detta är säsongen 2015 fulländad! Jag har genomfört alla planerade tävlingar och känner mig nöjd med året som gått. Nu riktar jag blickarna mot 2016 och den satsningen inleds med lanseringen av min nya hemsida som sker inom kort.

 

På banan och vid sidan om

by Mikael 0 Comments

Det har varit låg aktivitet på bloggen efter Julita Duathlon. Det betyder dock inte att jag har legat på sofflocket utan tvärtom, det har varit full fart!

Jag har tillsammans med Lina gjort verklighet av en idé som vi har pratat om länge, nämligen att arrangera en tävling! Mer om det senare i inlägget men först en rapport från Stockholm Halvmarathon.

2013 debuterade jag i Stockholm Halvmarathon tillsammans med min vän Erik. Då avverkade jag de 21098 metrarna på 1:42:03 och fick helt klart mersmak. Så ett år senare var vi tillbaka och loppet avverkades då på 1:34:54, dock övertog jag en annan persons startplats och sprang i dennes namn.

Nu har det blivit tradition och för tredje året i rad träffades jag och Erik i Stockholm med hopp om att förbättra våra personliga rekord.

Vi hann med att äta lunch innan vi begav oss till registreringen för hämtning av nummerlappar. Som vanligt bra stämning bland de ca 12500 löpare som hade samlats och hela organisationen var som alltid mycket välordnad.

Lite fix med utrustning och snack kring skoval, väder och förväntade tider!
Personligen siktade jag på att komma in under 1:30, men jag visste att det skulle bli riktigt tufft. Jag har haft en lugnare träningsperiod sista tiden och även minskat ner på löpträningen. Men jag gillar högt uppsatta mål och siktade på en snittfart på minst 4:16 min/km vilket skulle räcka.

Efter inlämning av överdragskläder etc begav vi oss till starten. Det var riktigt trångt vid startområdet och omöjligt att få till en vettig uppvärmning.
Jag försökte sicksacka mellan köerna till bajamajorna och röra på mig så mycket som möjligt men varm blev jag aldrig. Jag tog plats långt fram i startgrupp B där jag hade hamnat genom självseedning.

Första start gick 15:30 och fem minuter senare släpptes vi iväg. Min plan var att hålla högt tempo från början för att tjäna in lite tid och successivt sänka tempot efterhand. Jag låg precis över 4-tempo i inledningen och efter sju kilometer, dvs en tredjedel snittade jag 4:02 vilket jag var nöjd med.
Därefter började krafterna tryta och snitt-tempot sjönk för varje kilometer, vilket visserligen var enligt planen men jag kände mig mer sliten än förväntat. Dock får man mycket gratisenergi genom att se sig omkring och insupa atmosfären av tusentals och åter tusentals människor som fyller gatorna längs med hela banan. Stämningen är verklig häftig vid den här typen av större arrangemang.

Jag tog mig framåt i godkänt tempo och efter 15 kilometer började jag spekulera i min sluttid och hur mycket tid jag hade på mig för att nå målet. Jag insåg att det inte fick gå långsammare och lyckades behålla farten. Vid 20 km finns en klocka som visade att jag hade ca 4:30 på mig till de sista 1,1 km. Nu var det dags att klämma ur det sista ur kroppen och jag ökade farten. En viss panik infann sig när jag insåg att det handlade om sekunder och när jag efter sista backen nådde Norrbro såg jag målet och klockan som just då visade 1:29:40. Jag gick på max sista 150 metrarna och korsade till slut mållinjen när klockan visade 1:29:57! En tid som senare reviderades till 1:29:53 eftersom jag korsade startlinjen fyra sekunder efter starten.
Fullständigt utmattad efter målgång men otroligt nöjd med att ha nått målet!

Tävlingen avklarad och nu hamnade allt fokus på våra egna tävlingar Linas mil och Lovas lopp som skulle gå av stapeln den 19.e september.
Efter mängder med tävlingar de senaste åren var vi fyllda med inspiration för att skapa vår första egna tävling. Jag hade länge velat bjuda in andra till min favoritrunda som bjuder på varierande omgivning och underlag och mäter nästan exakt en mil.
Självklart ville vi också bjuda in barnen och för att så många som möjligt skulle kunna deltaga valde vi en kort slinga på 1,1 km.
Trots att det i jämförelse med ett triathlon var ett litet arrangemang krävdes det oerhört mycket arbete för att lyckas bjuda på en positiv upplevelse. Det hade inte varit möjligt utan hjälp från en mängd lokala företag som alla ställde upp på olika sätt!
Vid 13-tiden började barnen dyka upp och en timme senare stod 42 stycken redo på startlinjen med nummerlapp på magen. Marie Sandberg bjöd barnen på en ordentlig och väldigt uppskattad uppvärmning innan start.
Det var en härlig känsla att se myllret av småttingar försvinna iväg ut på banan men ganska snart var de största barnen tillbaka i mål. En efter en gick de i mål, högröda i ansiktet men samtidigt upprymda när medaljen med texten ”Lovas lopp” hängdes runt halsen.

Vuxenloppet Linas mil närmade sig och anmälningarna strömmade in. Det var riktigt kul att se traktens främsta löpare på plats tillsammans med nybörjare som debuterade i tävlingssammanhang. Efter nationalsången slog klockan 15:00 och 45 löpare startade för första gången i Linas mil. Lars Emanuelsson, Christoffer Björnqvist och Tobias Rosén tog som förväntat täten på herrsidan och förhandsfavoriten Marie Sandberg placerade sig främst bland damerna. Efter ett kort parti på grus väntade ca 4,5 km snabb asfalt. En funktionär placerad vid 4,8 km kunde rapportera placeringarna till mig som speaker och alla på plats fick uppdatering om läget. I det läget var Emanuelsson i ledning tätt följd av Björnqvist.
En efter en passerade löparna knappt halva banan och underlaget byttes därefter ut mot grusväg och så småningom skogsväg och stigar.
Jag hade förväntningar på att dagens snabbaste löpare skulle synas på upploppet efter omkring 37 minuter och mycket riktigt så kom supersnabba Image ThumbnailChristoffer Björnqvist som avancerat till förstaplats under andra halvan in som segrare i Linas mil! Kort därefter kom Emanuelsson in som tvåa och Tobias Rosén knep tredjeplatsen.
Marie Sandberg vann som väntat damklassen, Monica Pettersson tvåa och Maria Brantö på tredjeplats!
Vi fick bevittna ytterligare 39 stolta och lyckliga atleter som kämpat sig runt banan, de allra flesta för första gången. I mål väntade folkets jubel, medalj, kexchoklad, bananer, bullar och saft. Musiken dunkade, stämningen var på topp och som speaker gjorde jag mitt bästa för att hylla löparna och informera publiken när vi inväntade de sista kämparna.Image Thumbnail
Därefter följde prisutdelningen och dagens snabbaste fick ta del av ett fint prisbord innan övriga priser lottades ut bland deltagarna.
Image ThumbnailImage Thumbnail
Jag vill sammanfatta premiären av Linas mil och Lovas lopp som mycket lyckade! Det var en intensiv period av förberedelser men upplevelsen var väl värd all möda!
Vi har möts av uteslutande positiva kommentarer och förhoppningar om en repris 2016! Nog kan vi se en stor utvecklingspotential och det finns förbättringsområden att jobba med för att göra upplevelsen ännu bättre. Vi har lyckats med en bra start och 2016 kör vi igen, ännu större och ännu bättre! Varmt välkomna då!

 

Racerapport – Julita Duathlon

by Mikael 0 Comments

Dags för tävling på hemmaplan i och med Julita Duathlon där deltagarna i tävlingsklassen springer 8,3 km, cyklar 29,3 km och avslutar med ytterligare 5 km löpning.
I fjol debuterade jag i tävlingen och lyckades ta hem segern efter 1:44:18. I år var målsättningen att försvara segern från i fjol även om startfältet såg tuffare ut på pappret. OS-meriterade Johan Röjler, fjolårets tvåa Mattias Johansson och Ironman Tobias Rosén var mina personliga största konkurrenter inför loppet.
Lördagen ägnades åt takbyte hos en vän och efter att ha burit några tusen pannor värkte både rygg och lår på söndagsmorgonen, det var dock inget som oroade mig.

På plats vid tävlingsområdet vid 9:30 och hann med lite fix innan starten i barnloppet där nästa generation Kjellander ställde upp. Därefter följde sedvanlig incheckning, pre-racemöte och uppvärmning.

Startskottet (tutan) brann av och 46 taggade atleter satte fart varav 23 gjorde mig sällskap i tävlingsklassen. Jag siktade på att hålla ett tempo strax under 4 min/km men drogs direkt med i det våldsamma tempo som de främsta löparna satte av i. Första två kilometrarna gick i 3:30-tempo vilket jag visste inte skulle hålla hela vägen för min del.
Vid min sida hade jag Tobbe Rosén som jag vet är en bättre löpare än mig och jag bestämde mig för att ta rygg på honom. Det uppstod snart grupperingar med en tätklunga om tre med subersnabba Dan Bäck i täten. Därefter kom jag, Tobbe och Mattias Johansson tillsammans.
Tempot låg runt mitt planerade tempo och jag bestämde mig för att inte släppa deras ryggar och även om några utbrytningsförsök förekom så höll vi ihop hela vägen. Jag är skyldig Mattias och Tobbe ett tack för draghjälpen där!

Med mista möjliga marginal gick jag in i växlingen som fyra och kom snabbt upp på cykeln, dock fick jag inte fast skon i pedalen direkt och Tobbe passerade mig innan jag kom iväg. Jag kom relativt snabbt ikapp igen och kunde ta tillbaka fjärde platsen.
Nu började jakten och jag hade konstant mjölksyra med en puls på ca 90 % av max. Efter 5 km kom jag ikapp Dan Bäck som tack och lov inte är lika snabb på cykeln som i löpningen. Febrilt sökte jag med blicken över de längre öppna partierna utan att få kontakt med framförvarande. I fjol kunde jag avancera till förstaplats i Viksätersbacken men väl där hade jag fortfarande inte hunnit ikapp. Jag var inte heller säker på vilka jag jagade även om jag anade att den ena var Röjler.

Viss frustration infann sig innan jag skymtade en röd tröja ett par hundra meter bort. Det blev en riktig energiboost och jag sa till mig själv ”nu jävlar!” Avståndet krympte och snart fick jag även korn på ledaren. Det var starka killar och trots att jag slet hårt så dröjde det ända till Österåker innan jag kunde plocka andra platsen och senare också passera Christoffer Björnqvist som jag inte hade räknat med som favorit inför tävlingen. Det var en skön känsla att se Steken i nästa korsning och jag visste att han rapporterade direkt till speakern vid växlingsområdet att nu jag var i ledning.

Stopp vid banans enda stopplikt och ett rejält hugg av kramp i vaden när jag satte ner foten i marken. Kom ändå iväg snabbt igen och nu väntade knappt 10 km nästan platt mark med vinden i ryggen. Jag hade inte lyckats skaka av mig Björnqvist och jag visste att min chans att vinna tävlingen var att dra ifrån på cykeln och skapa tillräckligt stor lucka inför sista löpningen.
Full fart framåt över Väsbyrakan och förbi Julita Gård i ca 45 km/h. Tittade bakåt en sista gång och konstaterade att jag borde ha ca 1 minuts försprång, högst oklart om det skulle räcka!

Efter en snabb och smidig växling var jag nu en antilop med ett rasande lejon i hasorna. Första varvet gick snabbt och med bra stöd från lokalbefolkningen kändes det lätt. Jag tittade flera gånger bakom mig men kunde inte se lejonet. Härlig känsla att springa igenom växlingsområdet bland publiken och vidare ut på andra och sista varvet.
Nu började benen bli stumma och i samma takt även skallen. Jag fick plocka fram mina bästa mentala kort för att hålla tempot uppe. Det höll hela vägen och efter 1:41:49 passerade jag mållinjen som vinnare! Lejonet Björnqvist kom 39 sekunder senare så min fruktan var inte obefogad.
Otroligt skönt att få vinna på hemmaplan och särskilt efter den urladdning som krävdes!


En eloge till arrangören som lyckats ordna en trevlig och välorganiserad tävling! På återseende nästa år!

Ny cykel från Tweeler bikes!

Efter två säsonger och ca 600 mil med min Cube Aerium fanns tankarna på en uppgradering efter Ironman i Kalmar. Jag har varit jättenöjd med cykeln men för att kunna fortsätta utvecklas så behövde jag bättre material.
Efter djupa efterforskningar hamnade blickarna hos Tweeler bikes som bygger cyklar med design och kvalité i fokus.

Det visade sig att de hade en nybyggd tempocykel med Shimano Ultegra Di2, som är det bästa på marknaden. Elektroniska växlar som möjliggör växlingar både från liggande och sittande position. De är dessutom mycket bekväma och driftsäkra. Hela cykeln hade genomgående värsting komponenter och de hade verkligen inte tummat på kvalitén.
Jag tog kontakt med företagets VD Björn för att få mer information om cykeln. Det visade sig att Björn precis som jag skulle ställa upp i Ironman i Kalmar och vi bestämde oss för att träffas där.

Vårt möte, som jag nämnde i tidigare inlägg blev mycket givande! Björn erbjöd mig att få använda cykeln under kommande år som sponsring.
Jag blev naturligtvis överlycklig över att få den möjligheten och vi bestämde oss för att träffas igen efter tävlingen för att gå igenom cykeln och diskutera vidare.
I fredags blev mötet verklighet när vi träffades i Nyköping och jag fick prova cykeln. Det var en häftig upplevelse som kan liknas vid att köra en Ferrari när man är van vid Volvo smiley. Cykeln andades kvalité rakt igenom och kändes otroligt vridstyv. Att växla elektroniskt var en ny upplevelse men så otroligt smidigt!
Efter att ha gått igenom detaljerna i samarbetet och käkat lunch så satt cykeln äntligen på biltaket på väg hem. Nu ser jag fram emot att få börja träna med nya cykeln och inom kort göra en bikefit för att få den optimalt inställd.

En annan nyhet är att jag inom kort kommer att byta hemsida. Min nuvarande sida Ironman2015.com startades genom ett samarbete med min vän Daniel Eriksson men som senare övergick till endast mig. Hela syftet med sidan var resan mot Ironman Kalmar, som nu är avslutad och därmed börjar jag på ny kula.
I Augusti har sidan haft hela 760 besökare och förhoppningsvis kommer jag även i fortsättningen att locka intresserade till min nya sida mikaelkjellander.se. Övergången till nya sidan kommer att ske under hösten.

Närmast väntar Julita Duathlon med start på söndag klockan 11:00. Jag siktar på en topplacering och allra helst på att försvara min seger från i fjol. Men startfältet är riktigt tufft och många duktiga atleter ställer upp.
Därefter ställer jag om siktet mot Stockholm halvmarathon där jag deltar för tredje gången.
Jag är också anmäld till Sörmland Ultra som går av stapeln den 10.e oktober. 50 km löpning på sörmlandsleden. Det blir mitt första ultralopp och jag ser verkligen fram emot det.

Den 19 september arrangerar jag tillsammans med Lina och kamraterna inom Julita Triathlon en löptävling med namnet Linas mil. Det är någonting vi har funderat på länge och nu blir det verklighet. Deltagarna kommer att få uppleva min favoritrunda på 10 km som bjuder på varierande terräng.
Barnen springer Lovas lopp, en bana på ca 1 km.

Vi har flera sponsorer som hjälper oss att göra tävlingen minnesvärd och målsättningen är att vi ska locka 100 deltagare! Du är varmt välkommen!
100:- medlemmar i Julita GoIF/Triathlon
150:- icke medlemmar
50:- barn

Senare samma kväll är du bjuden till höstkalaset, där Linas mat efter välkomstdrinken erbjuder en läcker höstbuffé som avnjuts till levande musik. Efter middagen höjer vi volymen och bjuder upp till dans!
Vuxna 200:-
Barn: 100:-

Mer information om eventen finns på Facebook. Jag hoppas att vi ses den 19.e september